Fortsättning följer...
Det var alltså den här jag införskaffade idag. http://www.ljudochbild.se/test/rega-rp1
Ett till synes spontant beslut i ögonblicket, men icke sa Nicke. Det här har jag grunnat på en längre tid.
Förra vintern kände jag att jag ville förändra mitt musiklyssnande och trodde att digitalisering var vägen.
Å jo, resultatet blev mycket bra när jag lade in min musiksamling på ett externminne, och streamade musiken via en Sonos till min anläggning. En omväg kan tyckas, men praktiskt på många sätt.
Men det var något som fattades hela tiden, det kände jag.
Det resulterade i att jag nu vinter/vår åter började lyssna på musiken via cdformatet. Nu via en nyare och bättre d/a omvandlare. Alltid dessa omvägar, men oftast får man en mycket bättre ljudkvalitet/upplevelse med en separat sådan. De som redan sitter i cdspelaren är mestadels sämre. Dessutom det som lät bra för ett par år sedan är idag omsprunget av det mesta. Utvecklingen går rasande snabbt även på det här området.
Jag satt nöjd ett tag, men den där gnagande känslan av att något saknades fanns kvar.
Vilket alltså resulterade i dagens inköp.
Största skillnaden mellan cd och lp formaten är inte vare sig bas eller diskant, utan dynamiken.
På cd är det mesta utstyrt i en hög jämn ljudsmet. Musiken ska därigenom låta "bra" även genom klena ljudkällor som t ex mobiler eller datorer. Springsteens plattor det senaste decenniet är bra exempel på det. Ja förutom den senaste då, "Wrecking Ball". Den har mer dynamik än hela hans produktion det här millenniet sammantaget.
Trots det kan den inte mäta sig med de flesta hyfsade lp utgåvor.
Det trista i kråksången är ju att en cd kan ha precis lika bra dynamik som en lp......
Detta för mig ju osökt över till utmaning nr 48. Återanvändning/bättre begagnad.
Dagens inköp speglar väl rubriken alldeles perfekt, eller hur?
Behöver jag skriva mer?
Nä jag tror inte det...
