jo men så är det
Visst är det konstigt att så fort man lessnat på att ha en massa flugor surrandes runt knoppen, och flugsmällan hämtats, då försvinner de. Det är som om de har en radar inbyggt. I och för sig har jag ju uppnåt ändamålet med flugsmällan utan att ha tvingats använda våld, men vid det här laget kräver kroppen blod.
Semesterlugnet har annars sedan ett antal dagar infunnit sig. Jag njuter verkligen av ledigheten, men borde trots det kanske göra mera dagsutflykter. Men huvudsaken med ledigheten är ju att vila och återhämta sig efter den långa kalla vintern.
Som de flesta i min omgivning kanske förstått så har jag hittat någon, som i sin tur har hittat mig. Det är nytt, sprött, trevande härligt. Den här sommaren ska jag för alltid minnas. Oavsett var livet slingrar sig vidare. Livet är gott just nu.
Bröderna brothers snarkar vidare på övervåningen, efter en ny lång hård natt framför datorn.
Jag fattar inte att de orkar. Vilket sittfläsk de måste ha. Vi har regeln att efter klockan 9.00 så behöver vi inte ta hänsyn längre. Det är fritt fram med stereodunk, eller dunder från t ex gräsklipparen. Det är en bra regel tycker jag och bröderna brothers verkar tycka samma sak.
Morgonens stillhet trasas i detta nu sönder av http://www.youtube.com/watch?v=SMjrO-tZIN8
Denna fantastiska låt som jag har sånt behov av att njuta av flera ggr om dagen. CD versionen är lite tuffare.
Den här låten kommer att för alltid höra ihop med I. Jag upptäckte båda på allvar ungefär samtidigt, även om jag känt henne sedan en massa år.
Om jag var skådis skulle jag vilja spela... 34/100
Någon förste älskaretyp är jag ju inte då, så den rollen faller bort förstås. Farlig skurk vore trevligt kanske, men undrar om jag passar in där? Fast smink kan ju göra underverk förstås.
Nä, men när jag jobbade på ett äldreboende inne i provinshuvudstaden, var det en av de boende som alltid kallade mig för doktorn. Var jag klädd i grönt kallade hon mig för kirurgen...
Fast att trovärdigt gestalta en kirurg kan nog vara svårt, speciellt om man som jag ofta får svimmningskänslor när man ser operationsbilder i något nyhetsinslag på tv.
Det får ändå bli läkare i någon remake av Doktorn kan komma. Blir det blodigt kan väl sköterskan ta hand om det, medans jag är med grabbarna och spelar golf och dricker öl. Jag pratar alltså om en amerikansk nyinspelning.
Men allvarligt så har jag aldrig haft skådespelardrömmar. Jag är fullt nöjd med att enbart delta i den föreställning som kallas livet.
