Det bidde inget över...
Jag börjar bli lite uttråkad känns det som. En ny erfarenhet för mig, eller ny och ny,
men det är länge sedan jag kände det så.
Jag har heller ingen ro att läsa eller se på tv. Ja det senare kan man kanske översätta med, att det är trista program som visas, alldeles oavsett vilken kanal jag zappar till och förbi.
Nä jag skulle vilja göra nåt annat. Men vad är lite svårare att komma på.
Lyxproblem så här i slutet av juni kan tyckas, men ändå.
I alla fall har jag smått funderat på att börja med bowling till hösten.
De få gånger jag har bowlat har jag tyckt att det varit riktigt roligt.
Det vore kul om det blev någon/några som hängde på.
Jag har i alla fall i dag direkt transfererat min lön och lite till, till mina kreditorer.
Hel och halvårsskiften är inte att leka med.
Det är ju tur att man har dessa "gudomliga" kort, så att man åtminstone får sig en eller annan gröttallrik på matbordet fram till nästa lön.
Ja, och en eller annan Staropramen också.
De tillhör ju livets "nödtorft" kan man kanske säga.
Nåja
Då går vi väl till utmaningen dag 12. Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9
Jaha vafför dådå kan man ju undra förstås....
Tja det blir alltså från Peter Ames Carlin: Bruce
"skorna säger Theiss. Och så"
Det sa ju mycket va? Nä, men just det avsnittet i biografin behandlar tiden med The Castiles, det första band
Bruce Springsteen spelade med. George Theiss var killen som ledde bandet och även vid tillfället dejtade Springsteens syster Ginny. Bruce var femton år då i början av 1965.
Boken är riktigt levande och engagerande skriven. Det är inte bara händelser som staplas på varandra. Det märks att det är en journalist som är författaren.
