Midsommaraftonsmorgon
Det är lika bra att skriva nåt nu så här direkt på midsommaraftonsmorgonen. Skriver jag senare under dagen inser folk att jag nog inte har nåt liv. Fast det har jag ju, om än inte nåt större socialt liv om man säger så.
Vilket verkar vara det som räknas, tyvärr.
Men jag har flyttat så mycket i mina dagar att till slut har det blivit ganska tomt på vänfronten i närområdet.
Ja de finns ju kvar på respektive ställe som jag bott på, men tiden går och det där med att man säger att man ska hålla kontakten klingar av eftersom.
Alla har sina liv, och eftersom vi rutar in dem med en massa måsten finns det snart inte kvar någon ruta att träffas på. Sedan är det inte så lätt att som 55 plussare komma in i sammanhanget på en ny ort.
Så då är det bra att vara lite "nördig" och oberoende, ja lite av en solist.
Jag villl inte använda ordet enstöring eftersom det låter lite negativt.
Hm, den här inledningen blev ju lite allvarligare än jag tänkt mig, men jag "suddar" inte bort den.
Dagens utmaning lyder: Vad gömde jag under trappan?
När jag kollar igenom listan över utmaningarna, kan jag inte låta bli att grunna på vad en psykoanalytiker skulle kunna plocka fram om listans kreatörer.....
Nåväl, bokstavligen så "gömmer" jag skor under trappan. Även mitt lilla styrketräningsgym har sin plats där.
Så har det nog varit på vartenda ställe jag bott i.
Ska jag gömma något på riktigt väljer jag ett annat ställe, eftersom under trappan är det första ställe man kollar in om man är ute och snokar. Det är liksom självklart.
"Gömmer" man något under trappan vill man nog innerst inne få det upptäckt.
Nu har den hemmaboende sonen bestämt vad vi ska göra efter lunch.
Vi åker ut till Rotsidan. Det ska bli trevligt, även om det innebär att min silllunch med nubbe får gå av stapeln någon gång under eftermiddagen.
Det är nämligen som så att det är bara jag som har körkort.
