Högmässa?
Då är höstens skivmässa i Umeå avklarad. Mycket folk och ett stort utbud av framförallt vinyl, men även på cd-fronten fanns det en hel del. Jag koncentrerade mig dock enbart på vinyl.
Mycket fanns det att fynda. Jag införskaffade en hel del omistliga saker.
Först blev det en saknad liveplatta med Eric Clapton. E C Was Here. Den är från 1975. När jag plockade fram mina vinyl igen här i höstas trodde jag att jag hade den, men så var alltså inte fallet. Sedan blev det plattor med Bonnie Raitt: Luck Of The Draw, från 1991, Bob Dylan: Tempest, på 180 grams vinyl med en cd av samma platta som bonus 2012. Steppenwolf: Slowflux 1974. Creedence Clearwater Revivals två första LP. Den självbetitlade 1968 och Bayou Country 1969. Lucinda Williams: Lucinda Williams 1989.
Slutligen, kronan på verket, en dubbellive med Muddy Waters och Rolling Stones: Checkerboard Lounge, med en medföljande dvd av konserten och även en cd som dock inte innehåller hela konserten, vilket är extra tråkigt då det visade sig att dubbeln av misstag fått två identiska LP. Jag saknar alltså den första av två LP. Äsch då, speciellt som jag inte tog något kvitto och den dessutom var tämligen dyr. Sedan visar det sig som väntat att albumet är förjäkla bra, nåja jag har den på dvd i alla fall. Konserten är från 1981 men utgiven 2012.
180 gramsvinylen är så kallade audiofilutgåvor med ett extrabra ljud. Visst låter de mycket bra, men skillnaden är ändå inte så stor jämfört med en vanlig LP, så jag kan nog leva med de vanliga utgåvorna i fortsättningen också. Det är hur som helst intressant och roligt att jämföra.
Kärleken klarade testet bra. Hon verkar inte ha tagit skada av miljön så vitt jag kan se, men det var ju bara hennes första skivmässa så det kan vara lite för tidigt att dra slutsatser.
Det vackraste språk jag vet. 71/100
Oj det går ju inte att svara på om man nu tar det bokstavligt. Svenskan är jag född med och engelskan kommer som god tvåa. Övriga språk på denna jord förstår jag inte, så de faller ju bort därmed.
Nu tror väl alla att jag ska säga kärlekens språk, men si det gör jag inte. Det blir liksom för klyschigt på något sätt. Nä jag säger inget.....
Så det så.
