varvetrunt.blogg.se

Den här helgen gick ju fort då. Om gårdagen ägnades åt kroppslig och själslig "vård", så har det varit hemmet och "ägorna" som i dag fått en smärre tillsyn.

Låter roligare att säga så än attt säga som det är. Det vill säga: Städ, tvätt, gräsklippning och en sväng till återvinningen m. m. Jag har till och med rengjort diskbänken.

Duktig jag...

 

Övrig tid i dag har gått till ett envetet betapetlirande. För att vara söndag har det gått bra. Jag har lyckats besegra ett antal högre rankade, men oxå lyckats förlora mot en som är 1500 poäng lägre rankad än vad jag är...

Tuppkammen får aldrig växa till himlen med andra ord.

Bara till trädtopparna, vilket är bra nog.

 

Ja jag har dessutom försökt se lite friidrott, Diamond league, via TV4.

Man blir så förbenad på alla reklamavbrott, t ex mitt i ett 5000 m lopp. Dessutom ett 3-4 minuter långt avbrott.

Jag förstår visst att en kommersiell kanal måste visa reklam för att överleva, men att göra som TV4 gör visar en total brist på bollkänsla. Andra kommersiella kanaler gör inte på samma sätt. Inte ens TV3 och Viasat....

TV4 kan hålla sig till "Bonde söker fru" och Farmen. Inga direktsändningar tack.

 

Värsta semestern ska jag då skriva om i dag.

Där finns en given och helt outstanding kandidat. En semester from hell.

Men den tänker jag inte skriva om här, tji fick ni. Den är för privat.

Värsta semestern annars vet jag egentligen inte om jag har någon, om jag inte vänder på det hela.

Då blir det Åland en vecka i början av augusti för 9 år sedan. En riktig regnsommar var det och det regnade hela vägen ner tills vi kom till Tierp. Där bröt solen fram, för att inte gå ner igen på hela tiden höll jag på att säga.

Fantastiskt väder med en 25 grader varmt. Vi stannade först några dagar utan för Östhammar. Samtidigt hade några fångar rymt från fängelset i Norrtälje. Ungarna tyckte det var spännande med alla polishelikoptrar i luften.

Allt på Åland var perfekt. Stugan, vädret, badmöjligheterna. Sedan fanns det mycket intressant att lära känna.

Dit har jag längtat sedan dess, men det har än inte blivit av.

 

 

 

Det blev inget besök på Burmans i dag. Det blev Övik och Hörnsjöns motionsspår istället.

Vilket härligt motionspår det är. Lagom kuperat med ett mjukt och fotvänligt underlag. Välskött!

Jämför jag med spåret här i byn så blir man ju lite less. Kramfors som vill vara en hälsokommun, har en del att lära av sin norra granne. Helt klart. 

 

Min tid blev bara ungefär 4-4,5 minuter långsammare än för en så där 25 år sedan.

Vet inte vad det säger, men nog blir man framförallt långsammare med åren, och syreupptagningsförmågan avtar visst med ca 10 procent per decennium. Det är bara att acceptera. Tidens tand är obeveklig, men visst bidrar träningen till att skjuta på den en aning. Det ska vara forskarbevisat. 

Jag blev i alla fall väldigt nostalgisk när jag sprang i spåret. Det ligger så fint runt Hörnsjön.

Synd att det är lite för långt dit, för att jag ska kunna träna där regelbundet.

Men jag får passa på när jag har något ärende in till stan.

 

Närmast mitt hjärta, ja där bor ju mina 3 barn. Så är det bara.

De är på något sätt alltid närvarande, även när de är frånvarande.

Det senare tenderar ju att öka med åldern. Deras alltså. De skapar sig egna liv, vilket är precis som det ska vara.

Förhoppningsvis på sina egna villkor. Om det nu är möjligt. Det finns alltid så många om och men med en tillvaro.

 

Men alltså, vad det har börjat brumma i mitt högra öra. Kan det vara tinnitus månne?

Jag lyssnar ju rätt mycket numera via lurar, men jag tycker inte att ljudnivån är speciellt hög.

Dessutom har jag ju bra grejer så det blir ju inga vassa eller skarpa toner.

Nåja jag får väl se....

 

Under tiden kan jag väl lyssna på den här "gamla" favoriten, som handlar om mannen som ligger på sjukhus med cancer i kroppen och minns tillbaka.

 

 

Äsch då, Höga Kusten förlorade mot Östersund. Rättvist, visst, men nog kunde matchen fått ett annat slut utan att det hade varit speciellt orättvist det heller. Men Östersund hade lite mera skärpa matchen igenom.

Jag vet inte vilken match i ordningen det är som HK spelar riktigt bra i första halvlek,  men tappar det mesta i andra. Lagdelarna kommer för långt ifrån varandra, blir stillastående. Det blir stora hål på mittfältet som motståndarna kan utnyttja. Kortpassningspelet lyser med sin frånvaro och det blir "långa bollar på Bengt".

Förra säsongen malde man ofta ner motståndarna i andra halvlek.

Kan man i glädjen av den nya fina hallen, glömt bort lite konditionsträning?

För en utomstående betraktare känns det lite så.

 

Funderar lite fram och tillbaka, om jag ska springa kvartsmaran när det är Höga Kusten Maraton.

Ska i alla fall testa Öbackalufsen i Härnösand den 10 juli.

Det är en motionstävling 5 km lång. Omväxlande skog och grusväg.

Det är alltid kul med tävlingar, även om man på förhand vet att man hamnar i kön.

Tror att jag i helgen ska åka in till stan för att träna i mina gamla favoritspår.

Tänker mig testa spåret vid Hörnsjön. Jag har kvar ett svagt minne av mina varvtider där, trots att det är mer än 20 år sedan jag sprang där regelbundet.  Skulle nog tro att jag är minst 5 minuter långsammare i dag. Om jag har en bra dag vill säga...

Senare i sommar blir det även en sväng till Skyttis.

 

Om 7 år gör jag det här 15/4, det är dagens lilla uppgift.

Det kan man ju bara spekulera om förstås, men normalt sett så är jag pensionär.

Bor inne i Övik i närheten av Centralstationen och har klippkort på tåget. Luffar land och rike runt.

Men vad jag gör just onsdagen den 15/4 2020.

Kanske lagar en god middag till damen jag började umgås med  sommaren 2013 :)

 

Jag må vara 55 +, fortfarande, men är ändå en "hopeful romantic"

 

 

 

 

Jag börjar bli lite uttråkad känns det som. En ny erfarenhet för mig, eller ny och ny,

men det är länge sedan jag kände det så.

Jag har heller ingen ro att läsa eller se på tv. Ja det senare kan man kanske översätta med, att det är trista program som visas, alldeles oavsett vilken kanal jag zappar till och förbi. 

Nä jag skulle vilja göra nåt annat. Men vad är lite svårare att komma på.

Lyxproblem så här i slutet av juni kan tyckas, men ändå.

I alla fall har jag smått funderat på att börja med bowling till hösten.

De få gånger jag har bowlat har jag tyckt att det varit riktigt roligt.

Det vore kul om det blev någon/några som hängde på.

 

Jag har i alla fall i dag direkt transfererat min lön och lite till, till mina kreditorer.

Hel och halvårsskiften är inte att leka med.

Det är ju tur att man har dessa "gudomliga" kort, så att man åtminstone får sig en eller annan gröttallrik på matbordet fram till nästa lön.

Ja, och en eller annan Staropramen också.

De tillhör ju livets "nödtorft" kan man kanske säga.

 

Nåja

 

Då går vi väl till utmaningen dag 12.  Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9

 

 

 

Gårdagen som kändes lite sådär, slutade i dur med jordgubbar och grädde och massor med glatt surr.

Tack för att ni fanns till för mig när jag behövde det. Ni 2 vet vilka jag menar...

 

Fick ett brev från trafikverket i dag. Ah, redan tänkte jag, mitt nya körkort är klart.

Men inte då.

Namnteckningen delvis för svag....så nu vill de att jag gör om hela ansökan.

Äsch, inte då. Trafiksäkerhetsverket kanske behöver nya glasögon.

Fast det kanske inte lönar sig att skriva det som svar, så jag får väl göra som de säger.

 

Bästa fiskafänget ska jag tydligen skriva om i dag.

Det blir svårt att välja bland alla stor och fina fångster jag landat genom åren.

Kanske den lilla blonda jag fick tag i - 79, nä visst fasen det var fisk jag skulle prata om.

 

Jo men det är lätt faktiskt. 

Jag var väl 8 år om jag minns rätt och nere vid älven. Ett metspö låg sedan tidigare på några stockar som landat på stranden. På den tiden flottade man ju timmer i älvar och åar.

Miljötänket var ju inte det samma då som i dag, och därför kastades det t ex köksavfall typ matrester i älven. Rättare sagt man la det på isen.

Jag brukade leta upp potatis, helst okokta som legat i vattnet ett tag och blivit mjuka. Skar loss en bit med den kniv jag alltid hade med mig, och använde den som agn. Det funkar mycket bra som bete.

Jag hade inte hållit på många minuter när jag fick ett våldsamt ryck. Fick riktigt kämpa innan jag fick upp fisken, som var en bautastor id. Den var så pass stor att jag nog blev lite förskräckt. Skamset insåg jag att jag inte riktigt vågade ta loss kroken ur munnen på den. Så vad göra? Jag gjorde väl det alla små pojkar gör, även de tuffa, kilade fast iden mellan några stockar och sprang hem efter mamma... :)

 

Vi varken vägde fisken eller mätte den, men det togs ett foto där jag stolt står och håller iden upplyft.

Den var nästan hälften så lång som jag...

Jag har fotot någonstans i mina gömmor, det vet jag, men hittar det inte nu.

Till helgen ska jag försöka leta fram det. 

 

I dag är det väl inte så mycket att orda, fast det kanske beror mer på lite oinspiration än faktiska omständigheter.

Känner mig lite trött och sliten, energilös.

Skulle behöva muntras upp med andra ord.

Men det är ju så att vissa dagar av någon anledning är lite tyngre.

Samtidigt kan livet inte vara solsken hela tiden. 

Kanske behöver man ha lite  "bluesiga" dagar för att ha vett att uppskatta de fina på rätt sätt. Inte ta allt för givet.

Tre varma dagar i rad i slutet av september, uppskattar man ofta mer än en solig och varm vecka i juli.

Nu vet jag, jag behöver nog ta mig en tripp upp till Umeå och gå på Burmans.

På lördag blir nog bra.

Jag gör säkert några fynd där och kan segla på dem fram till semestern.

 

Vi säger så....

 

"En av mina barndomsvänner" lyder dagens uppdrag.

Det tar emot att skriva om dagens ämne. Vet inte riktigt varför. 

Vänner hade jag, det är inte det....

Kanske för att min barndom helt enkelt inte var så kul. Jag tänker aldrig på den faktiskt.

Så jag låter det stanna där. 

 

 

 

 

 

 

 

Hemmaboende sonen åkte söderöver i eftermiddags, så nu är jag solokvist uppemot 2 veckor eller så.

Det ska nog gå bra.

Jag får väl springa lite mer om jag får det långtråkigt. Skojar bara...

 

Jag har tillbringat en stor del av kvällen med att via youtube försöka hitta inspelningar av någorlunda kvalitet från 130511. Det mesta verkar vara inspelat med iphone eller liknande, vilket betyder att bilden ofta är okay.

Ljudet ska vi däremot inte tala om.

Däremot rekommenderar jag starkt Göteborgskonserten från förra året. Ingen bild, men fantastiskt ljud.

Fantastisk konsert.

Jag pratar förstås om Bruce Springsteen...

 

Jag har liksom ingen koll på Petra Marklund. Inte mer än det jag läst och så har jag förstås hört "Mikrofonkåt".

Vilken inte imponerat på mig kan jag säga. Förstod aldrig hypen kring det.

Men i lördags såg jag henne på tv i talkshowen som antikmänniskan, vad hon nu heter, ledde.

Lundberg nåt kanske. 

Rätt tjusig dam förresten.... ja programledaren menar jag förstås.

Nåväl, sången Petra Marklund gjorde var riktigt bra. Hon kanske har fler bra låtar. Måste nog försöka ta mig in till stan 7/7.

 

Banan jag minns, är dagens utmaning. 

Listan på de 100 utmaningarna finns förresten under inlägget "Vad har jag gett mig in på nu då?" från den 16 juni. Ja någon banan minns jag förstås inte. Inte ens den senaste som jag åt för några timmar sedan.

Däremot äter jag periodvis rätt mycket av dom. Funnes det några lianer i närheten, vete det fan om jag inte kastat mig rakt ut i djungeln vid något tillfälle.

Man är ju det man äter sägs det juh.....

 

Say No More

 

 

 

 

 

Dagens löprunda blev tuff i överkant. Så tuff att jag behövde lite "vård" efteråt. 

När jag knatat drygt sex km, började solen och värmen att ta ut sin rätt. Jag måste nog fixa mig en löparkeps.

Solen blir lätt obehagligt varm när man inte är alldeles "hårig" på knoppen.

Sista kilometern gick på ren tjurighet och när jag kom i mål tog jag mig in i huset, men inte mer.

Där låg jag som en val på golvet och flämtade. Men efter vätska, ett äpple och en bulle började krafterna komma tillbaka. Men det var rätt obehagligt ett tag när allting gungade och snurrade. Det måste jag medge.

Fast samtidigt är det lite kul att kolla var gränsen går.

Jag tror i alla fall att jag nog inte behöver oroa mig nämvärt för hjärtat.

Vi har ju lite infarkter i släkten.

 

Dagens km-tid blev i alla fall riktigt bra efter mina förutsättningar. Jag är ju trots allt snart 60. Erkänner gärna att jag själv glömmer bort det emellanåt. Inte för att jag tror mig vara ung, utan mera för att jag inte tror mig vara "gammal".

Siktar ändå på att försöka ta mig ner till under 6 min/km på den här sträckan, men att kapa ytterligare 7 sek/km är inte alldeles lätt. Men kanske innan snön kommer så....

 

Om jag säger apelsin, vad säger du då?

Dagens utmaning känns lite knepig, men jag säger ja tack. Speciellt nu då jag fortfarande behöver få lite energi i kroppen. Annars är jag nog ingen apelsinmänniska.

Jag föredrar clementiner.

 

Ja under en period när jag jobbade som brevbärare på landsbygden, stannade jag alltid på en vägkrog och tog min fikarast där. Kaffe och en clementin.

Några år efter att jag slutat var jag för första gången ute på en chattsida, på Spray tror jag att det var.

Vi hade precis köpt våran första dator.

I alla fall så första människan jag började prata med, visade sig vara en av kvinnorna som hade jobbat på den där vägkrogen. Jag blev snabbt identifierad som clementinmannen. De var så de hade kallat mig.... 

Världen är liten, även ute i cyberymden

Dagen började med regn, fast då sov ju jag fortfarande, så mig gjorde inget.

Nu på eftermiddagen känns luften så där fuktigt tung den kan göra ibland.

Jag tror att jag därför latar mig lite mer, och skjuter upp dagens löppass till i morgon

Tre pass i veckan kör jag,  två är redan avklarade, och söndan är veckans sista dag.

Med det vill jag ha sagt att jag smiter inte...

 

Men det jag skulle vilja göra i detta nu, är att sitta i en båt på Orrforsträsk och meta abborre, men mest får man ju  mört. Fast alltid får man något gäng "borrar" av skiftande storlek. Sedan sätter jag mig  vid elden på sandudden och kokar kaffe och halstrar några fiskar. 

Ofta tillbringar jag nog mer tid vid elden än ute i båten. Det nästan enda som hörs är vindens lek med löven.

Myggen bryr vi oss inte om.....

 

Suck.....

 

Det här har jag lyckats glömma, vilket är dagens utmaning, fast jag glömmer det inte för evigt.

Mitt i alltihopa, ofta utan förvarning, dyker minnet av och längtan efter upp igen.

För jag tror att det är väldigt lite vi lyckas glömma totalt.

Det finns gömt därinne i hjärnvindlingarna och poppar fram vid rätt association eller vad man nu ska kalla det.

 

Förövrigt hittade jag igår kväll, hela den redan legendariska konsert Springsteen gjorde som andra konsert på Ullevi förra sommaren. Ljudinspelningen finns på youtube.

Jo den är nog lika bra som det sagts. Bättre alltså än den jag såg på Friends.

Men jag ska inte länka den här. Den är trots allt nästan 4 timmar lång.

 

Nä det får bli en gammal favorit från 71 som jag lyckats glömma...

Med tanke på var jag jobbat de senaste 13 åren och min egen ålder, känns den mer aktuell i dag än då när jag var ung. 

 

 

 

Det är lika bra att skriva nåt nu så här direkt på midsommaraftonsmorgonen. Skriver jag senare under dagen inser folk att jag nog inte har nåt liv. Fast det har jag ju, om än inte nåt större socialt liv om man säger så.

Vilket verkar vara det som räknas, tyvärr.

Men jag har flyttat så mycket i mina dagar att till slut har det blivit ganska tomt på vänfronten i närområdet.

Ja de finns ju kvar på respektive ställe som jag bott på, men tiden går och det där med att man säger att man ska hålla kontakten klingar av eftersom.

Alla har sina liv, och eftersom vi rutar in dem med en massa måsten finns det snart inte kvar någon ruta att träffas på. Sedan är det inte så lätt att som 55 plussare komma in i sammanhanget på en ny ort.

Så då är det bra att vara lite "nördig" och oberoende, ja lite av en solist.

Jag villl inte använda ordet enstöring eftersom det låter lite negativt.

 

Hm, den här inledningen blev ju lite allvarligare än jag tänkt mig, men jag "suddar" inte bort den.

 

Dagens utmaning lyder: Vad gömde jag under trappan?

När jag kollar igenom listan över utmaningarna, kan jag inte låta bli att grunna på vad en psykoanalytiker skulle kunna plocka fram om listans kreatörer..... 

Nåväl, bokstavligen så "gömmer" jag skor under trappan. Även mitt lilla styrketräningsgym har sin plats där.

Så har det nog varit på vartenda ställe jag bott i.

Ska jag gömma något på riktigt väljer jag ett annat ställe, eftersom under trappan är det första ställe man kollar in om man är ute och snokar. Det är liksom självklart. 

"Gömmer" man något under trappan vill man nog innerst inne få det upptäckt.

 

Nu har den hemmaboende sonen bestämt vad vi ska göra efter lunch.

Vi åker ut till Rotsidan. Det ska bli trevligt, även om det innebär att min silllunch med nubbe får gå av stapeln någon gång under eftermiddagen. 

Det är nämligen som så att det är bara jag som har körkort.

 

 

 

Normalt tar jag semester från och med midsommar, men inte i år.

Anledningen till denna förändring har jag glömt. Med andra ord var det nog inte så genomtänkt.

Knoppen vill ha semester NU. Inte från mitten på juli. Kroppen hänger nog med ändå, så kontoret får nog ha öppet tre veckor till.

 

Vi ska få en fin midsommar lovar SMHI.  Vad jag gör av det i morgon får väl bli nåt infall som vanligt.

Inget inplanerat alltså. Lite trist kanske, men jag vore inte jag om jag gnällde över det.

Just det är nog rätt karakteristisk för mig, att inte gnälla eller beklaga mig.

Det är lite under min värdighet kan jag tycka.

 

Utmaning nr 5: Något jag absolut inte klarar av.

 

Det är nu man ska säga att ingenting är omöjligt. Men si det finns det. Massor med saker är omöjliga.

Mycket är i inom min kontroll, men kanske lika mycket utom.

Jag tror ju att man mår bäst om man försöker vara realist. Sedan kan man ju alltid drömma.

Det är ju tillåtet.

 

Till saken...

Jag klarar inte av att se bilder från operationer. Varenda gång dylika bilder visas på tv, exempelvis i något inslag om sjukvården i  Rapport, blundar jag automatiskt. Det är en "fobi" jag haft så länge jag kan minnas.

Varför jag reagerar på det sättet vet jag inte. Jag är opererad 3 ggr om jag minns rätt. Inga problematiska historier, även om den senaste kunnat sluta illa.

Jag fick nämligen en infektion i såret. Min näsa svällde upp så pass att en pelikan kunnat få mindervärdeskomplex.

Nu efteråt skäms jag en aning över hur jag reagerade när det inträffade.

Här fanns det ingen som helst självbevarelsedrift. Bara dumskallig tjurighet.

 

På lördagsmorgonen blev det uppenbart för mig att nåt var fel efter operationen på onsdagen.

Jag hade djävulskt ont och var febrig som den. Ringde sjukvårdsupplysningen som sa sitt mantra "Hör av dig i morgon om det känns likadant".

Jag blev förbannad och tänkte OK då, vill de inte ta emot mig så får jag väl höra av mig till Öron, näsa, hals när de öppnar på måndag. 

Jag krusar ingen...

 

Så för att stå ut med smärtan drogade jag ner mig med allt jag kunde hitta i mitt eget apotek.

Det var allt från värktabletter till sömnpiller. Jag vågade aldrig efteråt berätta för min fina läkare vad jag hade stoppat i mig. Hela helgen var som en enda smärtfylld mardömsliknande sömn, och näsan blev större och större och större och allt ondare.

Till slut tände jag inte lampan när jag gick på toa. Ville inte se mig själv i spegeln.

Måndagen kom till sist och jag fick tid. När jag klev in på mottagningen drog sköterskan efter andan, och skickade omedelbart in mig till läkaren, som i sin tur skickade mig i ilfart till akuten där jag blev liggande i 3-4 dagar med dropp. Det var tydligen relativt nära ögat....

 

Så att "krusa någon" är väl ytterligare en sak jag inte klarar av.

Jag tror jag går direkt på dagens utmaning som är lite klurig att få något vettigt ur.

Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum....

Klurig eftersom jag så sällan bor på hotell och klurigt hur jag ska tolka uppgiften.

Jag menar, det första man gör är väl att stänga dörren, och eftersom jag är född i Sverige och tillhör en släkt som bott här i många generationer, tar jag av mig skorna som andra punkt. 

Men ska jag vara så tråkig och tolka det så strikt?

 

Jag grunnar på det ett tag medans jag stoppar i mig lite mera chips som appetizer innan middan.

En middag som hemmaboende sonen ansvarar för.

Enligt ett obekräftat rykte kommer det att bli radhusbiff och lingonsylt som serveras i kedjehusköket idag.

 

Tar nog lite mera chips jag...

 

Höstens kalender börjar sakta men säkert fyllas. Lars Winnerbäck seveneleven och Melissa Horn 3:e december.

Däremellan ryms det en ohemul massa hockey, men sån är jag......

Jag tror jag ska försöka fylla hösten med en massa livemusik.

Det känns som en bra ide´

 

Nä faktiskt så tittar jag ut genom fönstret som andra punkt. Vill väl omedvetet kolla flyktväg eller nåt.

Inte för att jag haft några möten som krävt en sådan förberedelse, men man har väl sett på tv.

Men en gång hade jag ett intressant möte i Umeå, av alla ställen. Jag kombinerade mötet med en hifi-mässa.

Kan väl säga som så att vi har inte setts sen dess, så behöver jag inte orda mer om det.

 

Som avslutning tar jag den låt jag i går valde bort men ångrade mig sedan så här är den....

 

Kvällens löprunda kändes bra, speciellt som jag inte behövde springa ensam.

Det var en tredje som egentligen skulle hänga på, men gårdagskvällens samkväm slet nog lite väl mycket på vederbörande. Åren kanske börjar ta ut sin rätt.... :)

 

När jag tänker efter så är det ju förskräckligt att jag måste byta tiotalssiffra nästa år.

Jag tror nog att jag i själva verket blev för tidigt född, Säkert med en 5 år eller mer....

Undrar om Skatteverket? som numera sköter det här, kan gå med att ändra födelseår?

Dag och månad är inte så noga. Man kan inte tjafsa om allt.

 

Då till utmaningen som kommit till dag 3.

Grannen ovanför....

Hade det stått granen istället skulle det här vara enkelt. Jag har nämligen en skog ovanför mitt hus.

Ja ta nu inte det här bokstavligt. Jag menar självklart i sluttningen ovanför...

 

Jag bor alltså i eget hus så då blir väl grannen ovanför "vår" Herre. 

Till honom/henne har jag nog en aning komplicerad relation. Inte så att jag blir störd på nätterna av något högljutt party, eller för den delen någon gräsklippare på söndagsmorgnarna. Inte ens det minsta Halleluja hörs vid högmässotid.

Det är väl mera så att huvudet säger nä, någon Herre finns det ju inte, utan det är bara nåt påhitt i en gammal bok.

Men då när jag tänker så, känns det som ett stort motstånd inom mig och jag tänker/känner att ändå....

 

När jag växte upp var Herren någon farlig och arg "varelse" som skickade ner en i skärselden och dylikt om man inte trodde eller följde hans bud.

Det var mycket man inte fick göra, och oftast var det man inte fick göra egentligen ganska kul.

Så man gick där jämnt med dåligt samvete och undrade  hur varmt det var i skärselden.

Som i en bastu, eller är det värre?

 

Nåväl, nu när jag blivit en stor pojke, har jag insett att min barndoms predikanter missade en viktigt sida av det hela. Den som talar om kärleksbudskapet. Om kärleken till din nästa.

Det är väl till det jag hittat och försökt ta till mig på äldre dar, även om jag ibland grunnar på det här med temperaturen i....

 

Det här är en passande psalm till dagens text, tycker jag

 

 

 

 

 

Jaha, det är väl lika bra att skriva nåt redan nu eftersom jag ska på ett samkväm i kväll.

Det ska bli trevligt. Samkväm på måndagskvällar är ju inte alltför vanliga heller. Det blir en fin start på veckan.

Hoppas att det fina vädret jag beställt levereras enligt överenskommelse.

 

Nåväl, dag nummer 2 på utmaningen lyder ....strax till vänster om mig.

 

Ja nu ligger jag i min säng och skriver det här. Försöker kurera min onda rygg. 

Till vänster har jag andra halvan av dubbelsängen. Vad jag nu ska ha en sån till när jag är singel kan väl funderas över. Jo där ryms mycket. Extrafilt att värma sig med kalla nätter. Senaste nuffret av Hifi-Musik och biografin om Bruce Springsteen. Den som heter något så orginellt som Bruce... Intressant och bra skriven.

Sist men definitivt inte minst. Då menar jag inte i volym räknat utan i "värde", fast det nog handlar om volym på sitt sätt. Min kombinerade d/a omvandlare och hörlursförstärkare Lead 100.

Den kopplar jag till usbporten på datorn och vips har jag högklassigt ljud i mina lurar. Ljudutgångarna på en dator är värdelösa, vare sig du tar ljudet via hörlursutgången eller usb. D/a omvandlaren ersätter datorns ljudkort.

Utan den skulle jag överhuvudtaget inte bry mig om att lyssna på musik via datorn, så den är nog en av mina viktigaste ljudprylar. För det är sant det som stod i reklamen för några år sedan.

 

BAD SOUND KILLS MUSIC

 

Ja det är vad som finns till vänster om mig.

Jag hade gärna sett att nämnda prylar fanns till höger om mig i stället.

Å någon till vänster....

 

 

 

Ok då, mammselen och tantmammamatte. Jag testar väl den här utmaningen under de kommande 100 dagarna. Jag ska alltså skriva om ett redan utvalt ämne varje dag. Listan finns här nedan.

Utmaningen består väl mest i att lyckas behålla några läsare till the bitter end...

 

Annars har dagen varit en typisk söndag. Sovit länge, tvättat kläder, kollat på fotboll på tv, spelat betapet( med uselt resultat som oftast på söndagarna) och självklart sprungit en liten runda.

Inte mycket att orda om med andra ord.

 

Då till utmaningen dag 1. Återkommande drömmar har jag över tid haft många. Fast man ska kanske skilja mellan drömmar i vaket, och drömmar i sovande tillstånd. 

Det får bli en sovande dröm tror jag.

 

Vissa perioder drömmer jag om att jag köpt ett hus. När jag går runt genom rummen börjar det regna kraftigt.

Vattnet droppar från taket och det rinner efter väggarna. Det gäller att snabbt få dit hinkar. Vad den här drömmen "betyder" har jag ingen aning om, men den brukar återkomma i "oroliga" tider. Jag vaknar alltid lite ångestfylld efteråt och kroppen brukar värka så där lite allmänt.  Drömmen kommer förövrigt mest på morgontimmarna.

 

 

UTMANINGAR

1.    Återkommande dröm

2.     … strax till vänster om mig
3.    Grannen ovanför
4.    Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum
5.    Något jag absolut inte klarar av
6.    Vad gömde jag under trappan?
7.     Det här har jag lyckats glömma
8.     Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?
9.     Banan jag minns
10.   En av mina barndomsvänner…
11.   Bästa fiskafänget
12.   Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9
13.   Om 7 år gör jag det här 15/4
14.   Närmast mitt hjärta
15.   Värsta semestern
16.   Om jag träffade kungen skulle jag…
17.   I mitt nästa liv vill jag återfödas som…
18.   Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske
19.   Det är svart och vitt med fläckar av rött
20.   Till en pannkaka går det 14 ägg?
21.   En fras på annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang
22.   Dagens lunch
23.   Hörru jycken, det där än MIN blomrabatt!
24.   Mamma/pappa försökte lära mig att…
25.   Boken jag skulle vilja skriva 
26.   Min bästa utsikt
27.   Min senaste blunder
28.   Livet är som en …
29.   Om jag hade pengar
30.   Ett möte med ordningsmakten
31.   Husmorstipset jag använder regelbundet
32.   På mitt köksbord
33.   Där sätter jag aldrig min fot
34.   Om jag var skådis skulle jag vila spela…
35.   Drömslott
36.   Det värsta jag tillverkat
37.   Mitt/mina syskon
38.   Trädgårdslandet 
39.   Barndomslandet
40.   Skumma element
41.   I morgon kommer jag att…
42.   Kurt Wallander?
43.   När jag är på loppis brukar jag komma hem med…
44.   Precis just NU, eller rättare sagt för 15 minuter sedan…
45.   Mitt liv som blondin
46.   Träsmak
47.   Den högsta punkt jag nått
48.   Återanvändning/bättre begagnad
49.   Förra helgen
50.   Reklam jag faktiskt gillar
51. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet
52. Det här har jag alltid hemma i köksskåpet
53. En egenskap jag uppskattar hos andra
54. Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?
55. Det här bjuder jag på då jag får oväntat besök
56. Mina krukväxter (gröna fingrar eller ej?)
57. Kloka ord som har gjort intryck på mig
58. Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet
59. Så här gör jag om det blir stopp i avloppet
60. Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska
61. Något som gör mig glad
62. Något som gör mig arg
63. Hur jag lärde mig att simma
64. På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet
65. Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder
66. Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för
67. Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig
68. Mina rutiner (både vettiga och knasiga)
69. Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört
70. Något som verkligen fick mig att skämmas
71. Det vackraste språk jag vet
72. En bok som har gjort starkt intryck på mig
73. En människa jag verkligen litar på
74. Mina goda och dåliga miljöval
75. Ett exempel på ett ögonblick som jag minns väldigt starkt
76. En krydda jag gärna använder
77. Ovanligaste stället jag har sovit på
78. En historisk person jag skulle ha velat träffa
79. Ett djur jag är rädd för
80. Ett smultronställe jag känner till (riktigt eller symboliskt)
81. Det värsta ovädret jag har varit med om
82. Min favoritsysselsättning en regnig dag
83. En gång då jag kände mig modig
84. Då trodde jag att jag var med i dolda kameran
85. Det här är mitt system för böckerna i min bokhylla
86. Jag är ju ingen talare, men…
87. Den bästa doft jag vet
88. Om jag skulle hamna på platsen bredvid statsministern på ett tåg…
89. Mitt förhållande till IKEA
90. Om jag ser en huggorm på vägen…
91. Något jag vårdar ömt
92. Ett ljud jag tycker är obehagligt
93. Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur
94. Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat
95. En fråga jag aldrig har fått svar på
96. En utskällning jag minns
97. Jag som sopsorterare
98. Det mest udda husdjur jag har haft
99. Om jag hade en lögndetektor…
100.  Mina kunskaper om mode

Vaknar tidigt med ont i kroppen. Nu är jag trött och hängig. Det verkar inte bli någon riktigt kul dag i dag.

Nåja, vädret verkar ligga på samma nivå, så att tillbringa en dag mestadels i ryggläge känns kanske inte alltför bortkastat ändå.

 

Jag får försöka se andra delen av "Krigets unga hjärtan" på Svt Play.

Första delen var mycket bra. Även tyskarna var ju människor. Det glöms lite bort på något sätt.

Ett krigs historiebeskrivning är oftast väldigt endimensionell. Tänk bara på hur kriget och människorna i sydostasien beskrivs. Oftast utifrån ett amerikanskt perspektiv . Trots att det var USA som förlorade det.

Så att segrarna skriver historien stämmer inte alltid.

 

Glädjande nog har vårens och sommarens regnande visat att jag fått stopp på läckaget i garaget.

Jag smetade ut stora mängder asfalt på taket i höstas, och än så länge står det emot regnet.

Även när himlen öppnar sig med nästan bibliska mått mätt...

 

Garaget ja, det känns väldigt stort just nu sedan grovsopsinsamlingen i början på veckan.

Nu skulle till och med Fabian få plats där. Men vänta bara, redan till höstens insamling har jag nog

fyllt det igen med skräp. Undrar var allt kommer ifrån?

Celldelning eller kloning på redan befintligt skräp? Nåt sånt måste det ju vara. 

 

Nä, nu får jag försöka muntra upp mig med en kopp kaffe och en kanelbulle.

 

Förresten, varför går det inte att redigera texten? Det ser ju helflängt ut emellanåt.

 

 

 

Efter att ha bedrivit någon form av "häxeri"  fick jag regnet att upphöra för ett tag, så att jag kom mig iväg på en löprunda. Den kändes lite seg, men ändå visade klockan något annat.

Det är bra det.

 

Grabbarna anlände på eftermiddagen. Vi firade det med hämtpizza, chips och godis. Jag klämde även i mig en eller annan öl. En lagom start på fredagkvällen  med andra ord. 

Undrar just hur jag skulle se ut, om jag inte så ivrigt hängav mig åt dylika frestelser?

 

Sedan var jag och såg när "Kusten" spelade mot Sollefteå. Första halvlek var bitvis glimrande och hemmaledningen med 2-0 i halvtid var alldeles i sin ordning. 

Årets bästa halvlek kanske.

Om första halvlek var bra, så var andra lika dålig. Sollefteå fick härja fritt utan att skapa så mycket egentligen.

Men vips fick de en helt korrekt straff och det var match igen. Strax därefter kom straff nummer två, men den nöp målvakten och så vi  fick gå hem glada i hågen.

Fast det kanske inte var lika kul för Sollefteå, men vem bryr sig om det?

 

Det firas med mera chips och en till Staropramen....

Ja och lite Dave Alvin

 

 

 

Regn och rusk och taskig temperatur är helt perfekta förutsättningar när senaste numret av Hifi o Musik landar i min brevlåda. Vilket det gjort idag.

Kompa ihop det med sängläge och bra musik i lurarna, så har vi liksom grädden på moset utan att för den skull riskera att bli feta/re.

Musiken just nu är Gurf Morlix: Last Exit To Happyland, som självklart finns på spotify. Det här är 3:e spåret på plattan.

 

En dag kvar av arbetsveckan. Ska väl gå det med tänker jag. Känner mig dock rätt trött och sliten just nu.

Kan det vara semester som behövs? Får dock vänta på den i dryga 4 veckor till.

Jag har ställt in dagens träningspass pga detta. Att det regnar är annars ingen ursäkt. 

Det är faktiskt rätt skönt att träna i regnet.

 

På tal om fet....vågen har inte visat så lite på mer än 20 år som den gör nu.

Undrar just om jag kan skriva det efter sommarens öl och grillningar.

 

En punkt att hänga upp den kommande hösten på, ja förutom MODO då, blir Winnerbäck i Fjällräven Center.

7/11 tror jag att det är. Jag såg honom när han förra gången spelade i Fjällräven Center.

En mycket bra spelning var det, så det ska bli kul att se honom igen.

 

 

 

Då är jag tillbaka i hemmets trygga vrå efter en snabb tripp in till stan för syns skull...

Något pankare, men nu med en örnskarp syn. Brudarna på tv:n ser inte längre lika konturlösa ut som förut.

Undrar om det blir samma sak med dem jag ser irl?

Det är skönt att ha nya glasögon. Mina gamlas bäst före datum, gick nog ut för några år sedan, typ.

Nu behöver jag inte vrida nacken ur led för att kunna läsa.

Men de som till äventyrs inbillar sig att de kommer att se att jag bytt bågar,

kan glömma det.

Visserligen är de nya, men i princip likadana som de jag hade tidigare.

Varför ändra på ett vinnande koncept?

 

I övrigt är det onsdag.

 

Som avslutning...

 

 

 

 

 

Så har hemmaboende sonen blivit stor. Han har ställt sig i bostadskö.....

Ja det är bra när de växer upp och vill stå på egna ben, fast det var ju bara nått år sedan han började lekis.

Så känns det i alla fall. Tiden går fort med andra ord.

 

Ungarna är ju på något sätt det definitiva beviset på att vi blir äldre.

Nu kan jag ju inte ens stå framför spegeln i mörkret och säga att jag inte ser en endaste rynka,

eller ett endaste grått hårstrå.

Fast sonen skulle påpeka att det kan vara svårt att upptäcka några strån överhuvudtaget....

 

Så det är bara att erkänna, jag är inte 26 längre.

 

Nåväl, så gammal är jag inte att jag börjat gilla hårdrock.

 

 

Så här gammal är jag inte heller men jag gillar att han sjunger 74 years young...

 

 

 

 

Då åkte grabbarna söderöver, så nu får jag roa mig själv i nån vecka kanske...

Nåja, det ska nog gå bra.

Nämen, det är skönt med egen tid ibland.

 

Dagens löprunda bidde inga 10 km, utan 8340 meter stannade gps:en på.

Det räcker bra det också. Tiden blev lite snabbare än jag trodde innan. Jag hade lagt upp för att få en km tid på ca 6,30. Nu stannade den på 6,10. 

Jag vet inte om jag kunnat pressa tempot så mycket. Däremot hade jag klarat att hålla samma fart  i 10 km.

Träningen ger verkligen resultat.

 

Fasen vad det ryker på baksidan. Är det grannarna som grillar, eller brinner huset?

Det ger sig nog....

 

Förresten, jag måste förnya körkortet. Räcker det med ett "fotomats" foto eller måste man knata iväg till en proffsfotograf. Någon som vet?

 

Skönt att MODO äntligen signat en ny back. Kan de bara knyta till sig en bra center och en sniper eller två, kan jag slappna av och ta lite sommarledigt...

 

Prinsessbröllop i dag. Trevligt för henne, ointressant för mig.

Det summerar väl min inställning rätt bra. Förstår dock om andra vill intressera sig. Lite glamour piffar alltid upp vardagen. Till och med när den så att säga inte är självupplevd.

Fast jag själv föredrar förstås  "the real thing".

Bäst att tillägga att jag nu inte menar eget bröllop. Det har jag åtminstone haft ett för mycket av...

 

När det gäller statsskicket är jag ointresserad republikan. Med andra ord låt monarkin dö sotdöden.

Men det är ingen fråga som intresserar mig. Hela samhället är ju mer eller mindre uppbyggt på arv och miljö.

Att bryta upp det på något sätt, är viktigare för mig. 

Har man oturen att födas med föräldrar som är lågutbildade och har uselt betalda lågstatusjobb, är chansen liten att man ens kommer så långt som till högskola. Ofta slutar det nog med avbrutna gymnasiestudier.

 

Nåväl

 

 

Det blev en liten snabbtripp idag till Birsta efter avklarat jobb. Ja om man nu kan köra snabbt med en Fabia förstås.

I alla fall så kom jag hem med det jag skulle ha.

Fast nog fasen väckte ett par Yamaha Soavo ett starkt habegär.

Jag fick korn på dem på Media Markt förra året. Nu är de nere på halva priset. Trots det är inte 17000 kattskit.

 

Men ändå.....

 

Suck

 

Nåväl, nu är det helg. En helg som jag väl inte har några större planer för.

Å när har jag det? 

Ja bägge grabbarna är ju här. Alltid lika kul.

Huset lever upp på ett sätt jag kan sakna däremellan.

 

På söndag funderar jag att ge mig ut på ett längre löppass. 

Bortåt 10 km tror jag att det blir.

Inte för att jag vet om jag är tränad för det, men det kan vara kul att testa.

 

Gränser är till för att flyttas, även om stegen är små....

 

 

 

Fotboll på lite lägre nivå kan också vara kul att titta på.  Det är oftast mycket vilja och kamp och spelglädje.

Snedsparkar varvas med riktiga läckerheter. Dagens kommunderby mellan "Kusten" och Kramfors var inget undantag. Matchen slutade oavgjort, och det resultatet är det väl inte så mycket att invända emot.

Även om jag önskat en hemmaseger.

Rolig match var det iaf. Mycket känslor på plan och även på sidan om.

Men inga huliganer syntes till. Åtminstone så länge jag var där.

Det är så idrott ska vara tycker jag.

 

Innan matchen hann jag med en löprunda på dryga 5 km. 

Den kändes bra. 

Jag har fått så pass bra ork att jag nu även mentalt orkar med att "pina" mig lite varje pass.

Förra sommaren behövde jag några lugna pass mellan varje "urladdning".

Så det går framåt. Det märks kanske mest på att mina km tider radikalt har förbättrats. 

Fast egentligen är ju km-tider och dylikt oviktigt.

Huvudsaken är ju att det är kul och att jag mår bra av min löpning.

 

 

Vad tvärless jag blev i eftermiddag. Länge sedan jag blivit så rastlös.

Inte har jag en aning om varför heller.

Nåväl, det blev en liten tur som efter diverse snurrande mellanlandade på Sibylla i Bjästa.

Efter att en Big Meal "avnjutits", för alldel rätt god, shoppade jag lite käk på ICA och åkte hem.

Mer än så behövdes inte för att få tillbaka lugnet i kroppen, men inte alldeles i sinnet kanske...

Men det är en annan historia förstås.

 

Annars har väl dagen varit rätt händelselös. 

Jobbat och bevistat månadens APT är väl summan av dagens händelser. 

Det kan räcka så, ja eller så var det av det jag blev rastlös...

 

 

Trist väder i dag. Typiskt juniväder kanske?

Trött är jag också. Börjar nästan ångra att jag tog sen semester i år. Men jag får trösta mig med att jag får en sovmorgon i morgon, och sedan ledig torsdag. Det är ju Nationaldagen gubevars.

 

Eftermiddagens höjdpunkt lär bli min träningsrunda. I dag får det bli elljusspåret igen. Mina vanliga 4 km.

Jag har redan förbättrat mina tider med en dryg minut jämfört med förra året. Det är kul när man får svart på vitt att träningen funkar. Sedan kan jag väl fundera lite över hur länge till jag kan hålla på och förbättra mina personbästa.

Tidens tand är ju tyvärr obeveklig.

Räknar dock med att jag åtminstone några år till kan klara av det. Min startnivå var ju så att säga riktigt låg.

Min träningsmotivation har inte försvunnit eller minskat, trots att jag sedan några månader uppnått det ena av mina mål med motionen. Viktbiten.

Det är snarare än roligare nu.  Kan ju förstås hänga ihop med att jag inte släpar på så mycket extra kilon längre.

Sedan tror jag att det här med att jag skriver träningsdagbok blivit en extra kick. Rekommenderas.

 

Jag har ju blivit med bil igen efter nästan två år. Det är väl så där med det kan jag tycka, men i takt med försämringarna av kollektivtrafiken (läs busstrafiken), blev det helt enkelt nödvändigt.

Tåget tar död på busstrafiken. Så enkelt är det. Åtminstone i dessa trakter.

Jag hade väl i och för sig kunnat vänta ett halvår med inköpet, men när tillfället dök upp var det bara att slå till.

Men jag hade dock aldrig på förhand kunnat gissa att jag skulle hamna i en Skoda Fabia, även om den storleksmässigt tillhör den kategori jag var intresserad av.

 

Jag hoppas dock att jag inom en rimlig framtid kan flytta in till stan och kunna vara och förbli billös...

En lägenhet i närheten av Fjällräven vore inte helt fel.

 

 

Då gör jag väl ett nytt försök med att blogga.. Inte för att jag vet varför.

Jag menar, vad kan vara mera "out of fashion"?

Nåja det passar väl den "gamle grinige" rätt utmärkt egentligen.

Gå emot strömmen är en del av min livsluft liksom.

De som till äventyrs förväntar sig bilder och sånt bjäfs kan fetglömma det.

Här blir det bara text!

 

Nämen, jag startar upp bloggen igen helt enkelt för att jag vill se om mitt liv är lika trist, eller för den delen lika kul som jag tror.

Jag kan nog våga mig på en gisssning, men jag håller den för mig själv.

 

Nåväl, fortfarande surfar jag på uplevelsen av  "Brucan" på Friends Arena.

Det var en överjävligt bra konsert. 

Punkt slut!

Fast inte lika bra som den som jag såg 1981.

The E Street Band och Bruce Springsteen var precis lika bra nu som då.

Skillanden mellan konserterna är helt enkelt att sjuttiotals katalogen är bättre än det som kommit sedan.

Visst, även Born In The USA plattan är bra, men sedan är det mera av spridda skurar än helgjutna album

som har kommit från Springsteens penna. 

Men det är fascinerande hur ett gäng "åldrande" musiker kan förmedla sådan energi och livsglädje.

De borde ju åtminstone vara lite mätta efter mer än 40 i branschen.

Bruce Springsteen är född -49, pensionsmässig med andra ord. 

Fast jämfört med Ian Hunter som jag just nu lyssnar på, är han ung. Hunter fyller 74 precis i dag....

 

Med andra ord, det finns hopp!