varvetrunt.blogg.se

Då har vi passerat sommarens "peak". Sommarsolståndet menar jag alltså. Nu blir det mörkare igen.

Det är nog typiskt mig att komma med sådana påpekanden, men har man ett behov av att tala om hur det är så...

Glädjedödare och pessimist brukar jag kallas emellanåt. Realist och levande i nuet är min egen beteckning.

 

Mitt ändrade skärmbeteende ligger till stor del bakom att den här bloggen har en hel del spridda "skurar".

Först och främst gillar jag allt mindre behovet av att vara ständigt uppkopplad. Det är något jag aktivt försöker motarbeta. Sedan använder jag datorn numera nästan endast för att betala mina räkningar och skriva bloggen.  

Surfplattan har alltmer tagit över. Då kan man kanske säga att jag iaf  är ute på nätet, men faktiskt inte i lika hög utsträckning som via pc:n. Plattan är av någon anledning mycket lättare att lägga ifrån sig.

 

Undrar om mitt nymornade intresse för vinyl har något med den här trenden att göra. Men eftersom i stort sett all ny musik inspelas digitalt numera, pysslar de flesta vinylvänner med självbedrägeri. Inte jag dock...

Jag gillar vinyl av främst två saker. Dels och kanske framför allt är det väldigt få artister som får ihop en så där 60 minuter med bra musik på en cd. Mycken trist utfyllnad med andra ord. En lp med sina ca 40 minuter är ett mycket bättre format med andra ord.

Vinylljudet sedan är en aning mjukare och lite avrundat i diskanten. Mera lättlyssnat helt enkelt. Lite mera av stampa takten helt enkelt.

Men mera naturtroget så att säga?

Troligtvis inte.

 

Nåväl, nu när midsommar är avklarat riktar vi in oss på RRR 2014 nästa helg i Uppsala. Det blir nog lite häftigare tror jag. Sverigeälsklingen Doug Seegers är ju en av artisterna som lirar där. Själv ser jag mer framemot att få se och lyssna på Jason Isbell och Israel Nash Gripka.

En bekant som jag berättade om vår semesterplanering för, insåg att Inger och jag i mycket planerat den utifrån besök på diverse konserter, kollade lite diskret upp hur gamla vi är...

Unga är vi definitivt inte, men inte faen lyssnar vi på Ledin eller dansband för det....

Så gamla är vi inte.

 

 

 

 

 

Midsommaraftonen bjuder på omväxlande väder. Hittills iaf ska jag väl säga, för nu har solen lyst i flera minuter...

Dagens traditionella sillunch har pga  kärlekens jobbande, senarelagts till em/kvällen. Kanske lika bra det om nu solen tänker lysa med sin närvaro under eftermiddagen. Vilket vore alldeles perfekt om man även betänker att vi firar 11 månader som par just idag. Om jag minns rätt så kom den första riktiga närkontakten av tredje graden vid 5-tiden på em, så hon hinner precis hem innan för en "repris".....

 

Nåväl, veckan som varit har väl varit som alla andra veckor på något sätt. Det vill säga en vecka fylld av jobb och vardag, mixad med en eller annan "pösspöss".  Vi har nog än inte riktigt blivit "vardag" med varandra.

Den vardagen hoppas jag inte kommer nästa år heller.

 

Hon jobbar alltså och jag har själv pysslat lite med anläggningen. Trixat och fixat lite med ljudet för att få ut det mesta av anläggningen, utan att använda tonkontrollerna.  Rummets inverkan på ljudet är stor, och jag har nog inte riktigt på allvar donat med det, sedan hon drog in som en "stormvind" förra året med sina bokhyllor fyllda med böcker.

Nu har jag fått till en lite torrare bas och en något mer utsträckt diskant.

Hårdrockare och dylikt löst folk tycker nog att det därmed saknas bas, men på det brukar jag svara att det är bara resonanserna ni saknar och de vill ju inte jag ha.

 

Jaha, nu regnar det igen.

 

 

 

 

 

 

 

Redan midsommarveckan och därmed bara fyra veckor kvar till semester. Lite trist är det för de som idag påbörjade sin semester. SMHI verkar vara lite njugga förnärvarande med plusgraderna. Katterjokk fick visst 3 cm snö i natt. Midsommar ska visst inte heller bjuda på nämnvärt bättre väder. Nåja, det lönar sig inte att gnälla, även om det ibland är nog så skönt.

 

Helgen som var, bestod till största delen av skogsvandringar runt om i nationalparken. Lördagens runda gick till Slåtterdalsskrevan med utgångspunkt Entre syd. Den lite jobbigare vägen. Men det var kul ändå, eller kanske just därför. En eller annan "strapats" är aldrig fel. Sammanlagt knatade vi nog en mil eller så över stock och sten, och fick njuta av fantastiska vyer som extra belöning.

Vi som vandrade var Inger och jag, plus mina grabbar.

 

På söndagen tog vi vägen från Entre Väst ner mot Skrattaborrtjärn. En ganska så lättsam tur på några km enkel sträcka. Där avnjöt Inger och jag  våran lunch. Stekt fläsk och korv, med stekt potatis till. Det är kanske min absoluta favoriträtt. Den ska helst avnjutas utomhus, tillagat på trangiat. På vägen tillbaka tog vi en extra sväng bort till Lillrutenstugan. Där bestämde vi oss för att någon gång framöver övernatta.

Söndagens lilla tur fick vi ha för oss själva. Det fanns annat som lockade grabbarna.

Ja eller så var de lite trötta i benen.........

 

FotbollsVM rullar på. Jag kan inte säga at jag följer det så intensivt numera utan väljer mina matcher med omsorg.

T ex Tyskland mot Portugal om en timme eller så. Med 64 matcher på en månad, blir det åtminstone för mig för mycket av det goda. Till slut ser man inte skogen för alla trän, så att säga....

Sedan ska jag väl erkänna att det ständiga filmandet och fuskandet som spelarna håller på med, får mig att tappa lite av intresset.

Märklig moral som utvecklats inom fotbollen. Märklig  eftersom det anses fullt ok bland supportrar och inom media..  Hur fan kan man jubla över en seger man fått via att filma till sig en straff? Hur kan den segern vara värd nåt?

Mycket trist i min bok.

 

 

 

 

 

 

I dag blir "liten" stor. Äldsten går ut gymnasiet, tar studenten.  Jag erkänner villigt att jag är stolt över honom.

Han har gjort det förbaskat bra. Dessutom med betyg rejält över godkänt.

Själv tar han det med ro. "Idag student, imorgon arbetslös" som han själv säger med glimten i ögat. Han verkar ha ärvt sin fars humor och något krassa syn på livet.

Nåväl, jag ska bjuda honom på en "brakmiddag" i kväll. Det är han väl värd.

 

I den här familjen gör vi annars inget större väsen av vare sig födelsedagar eller skolavslutningar.

Det är kanske någon sorts mentalitet som inympats från skogslandet i Norrbottens inland.

Man ska liksom inte förhäva sig.

På gott och ont.

 

Jag tog ut en semesterdag i dag med anledningen av dagens dignitet. Så morgonen fick börja med en sväng runt spåret. Kändes bra, trots att jag inte fick se någon mårdhund som tydligen siktats däruppe. Jag är lite avis på alla som får sådana naturupplevelser inpå knutarna. Antar att en flåsande och stånkande motionär skrämmer bort alla djur på långt håll. För inte kan det väl vara så, att jag pinnar på så snabbt att jag inte hinner med att se nåt....

 

Självklart musikval en dag som denna.....

 

 

 

 

Gårdagkvällens björnspaning resulterade i en siktad räv, en mård och ett gäng skogsfåglar.

Björnarna lyste dock med sin frånvaro. Ett av skälen till det kan förstås vara alla bilåkande björnspanare.

Men vi hade det trevligt ändå. Fixade kaffe på trangiat och satt och myste i kvällningen.

 

Det blev en löprunda i förmiddags. Även om löpningen så sakteliga börjar komma igång igen, känns det i kroppen att  jag lagt på mig en massa kilon  under vintern och våren. Uppförsbackarna är betydligt tyngre nu. Förhoppningsvis ska jag väl bli av med kilona  så småningom.

Bara jag håller mig frisk. Men inte går det längre lika lätt för mig att bli av med övervikten. Tycker att förbränningen har minskat ytterligare. Ålderstecken antar jag. Under arbetsveckorna är det lätt att minska, men så fort det blir helg är det som om jag tar på mig en blyväst innan jag stiger upp på vågen. Trots att jag på helgen oftast äter mindre än under veckorna. Men eftersom jag rör mig mindre på lediga dagar än när jag jobbar så...

Min förbränning verkar i hög grad vara knuten till hur mycket jag rör på mig. Nu pratar jag dagtid. Över natten är förbränningen ganska konstant. Lustigt nog.

 

Jag har lagt om träningen lite. Satsar mer på kvantitet än kvalitet just nu. Det vill säga jag har sänkt tempot rejält jämfört med förra året. Tänker mig att orka träna lite oftare genom det. Dessutom tycker jag inte att det är någon större vits med att jaga sekunder längre. Jag kommer ju fram ändå.....

 

Åter har jag tömt ett garage fullt med prylar som ska till grovsopsinsamlingen. Fattar inte varifrån alla gamla grejer kommer ifrån. Det är dessutom nästan likadant varje höst.

Jag är väl en del av konsumtionssamhället antar jag. Ständigt nya investeringar....

 Erkänner villigt att jag gillar att köpa nya prylar. Om det är elektronik vill säga.

Jag brukar säga att det finns inget som är så sexigt som doften av ny elektronik, fast efter den 20 juli förra året är det väl en sanning med viss modifikation förstås.

 

 

 

 

 

Igår kunde jag äntligen ta mig en riktig löprunda utan att få problem med mina luftrör. Glad var jag över det.

Säg dock vilken glädje som vara för evigt. Nu har jag åter hosta och det liksom river i bröstet på mig.

Nu börjar jag tröttna på eländet, men ge mig? Knappast, så jag får göra ett nytt försök i morgon, kanske.

Kanske, för att av och till brukar jag faktiskt lyssna på kroppens signaler. Jag kanske väntar till på tisdag eller nåt.

Måndag ska jag på grillparty med sönernas klass.

Gå till doktorn? Nja, eftersom det oftast brukar innebära ett möte med en mer eller mindre ointresserad stafettläkare, är det något jag drar mig i det längsta för att göra.

 

Funderar lite lätt på att mot kvällen ge mig ut på lite björnspaning. Folk verkar se björnar lite överallt.

Jag har aldrig sett en björn irl så att säga. Bara på någon djurpark. Så visst det vore lite häftigt att få till ett möte med en nalle eller två. Någon björnfrossa har jag nog inte, däremot respekt för björnen. Speciellt för en hona med ungar.

 

Men innan det ska pinglan komma hem från jobbet (jävla helgjobbande), och jag ska ha hunnit riva ett stort hål i stillheten på min gata i byn. Gräsklippning på gång med andra ord.

 

Kom ihåg att livet är för kort för att gå omkring och tjura.

Medans kärleken springer Vårruset, har den hemmaboende sonen och jag varit och kollat på en lägenhet.

Ja det är sonen som är "spekulant" kanske bäst att tillägga. I alla fall verkar den bli den inte så länge till "hemmaboende" sonens första egna bostad. Med andra ord kommer han inom en månad ha flugit ut från boet.

Det är ju en helt naturlig utveckling förstås, men mina egna blandade känslor inför flytten får mig att fundera om jag själv är mogen för det....

Jag menar, det är ju bara några år sedan han föddes och när han av någon anledning inte tog bröstet, utan hans mor pumpade och jag matade. Först en flaska tills han spydde, och sedan en till bara för att vara säker...

Inte undra på att det finns ett speciellt band mellan oss två.

 

Vi fick inga "billetter" till Rolling Rootsy Revue 2014 i Östersund. Skälet till det visade sig till slut vara det klassiska.

Redan utsålt.

Skam den som ger sig, så nu blir det RRR 2014 i på Katalin i Uppsala i stället.

Det hade ju varit fan att åter missa Israel Nash Gripka.  Men nu är det hotet avvärjt. Att även Jason Isbell http://www.youtube.com/watch?v=TZKzW-ASP_Y finns med på laguppställningen gör det hela än mer attraktivt.

Jag har lika stora förväntningar på det här som jag hade inför Springsteen förra året.

 

Allt mer börjar vi lägga våra små tripper utanför hemmet dit det serveras god musik. Det här är nåt jag längtat efter i många år nu men inte kunnat göra, och inte heller för den delen velat göra ensam.

Till slut hittade jag min soulmate alltså.

Det förstod jag, om inte riktigt från start, så definitivt när vi satte oss i husbussen i början på september förra året.

Så nä det blir inte Turkiet eller Kreta eller nåt för oss i år heller.

Blir det någon utlandstripp så blir det väl London eller Glasgow till hösten för att se Jimmy Lafave   http://www.youtube.com/watch?v=tGD1qanImq4.

Jimmy Lafave är en av de få som har något att säga och kanske just därför aldrig får det utrymme de förtjänar.

 

 

Gottne avgick med segern efter en tämligen medioker match, men det behövdes en straff, rätt dömd, för att de skulle bärga alla tre poängen. "Kusten" får nog inrikta sig på att försöka hänga kvar, vilket nog kan bli nog så svårt. Laget ser tunt ut. Skam den som ger sig dock. De spelade klokt efter sina resurser i alla fall. Det här blev alltså min söndagsunderhållning, nu när kärleken jobbar delad tur idag. Man får trösta sig med det lilla.

 

Tidigare på dan kollade jag in loppisen på Centrum. En trippel live-cd signerad Ulf Lundell "Maria kom tillbaka" från 93, blev mitt främsta fynd. Riktigt prisvärd kan jag på en gång slå fast. Jag fick den nämligen för en tia....

 

I går tog jag en promenad som snabbt övergick i lite lätt löpning. För första gången sedan vi kom hem från London. Det kändes bra, då. I dag har jag fått tillbaka hostan och känner mig frusen. Aldrig får man vara riktigt glad.....

 

Ja fast hur pass glad jag ska vara efter 4 rätt på lotto vet jag inte. 21 spänn i vinst är väl ändå bättre än ingenting.

Första juni idag. Första dagen på den "riktiga" sommaren. Varma dagar i maj är alltid förövningar på något sätt. Fast visst vore det trevligt om vi fick ha sommar en månad eller så längre än normalt. Men ingen onödig värme, tack. Med stigande ålder börjar jag tycka att värme kan vara en aning överskattat. Fryser man är det väl bara att ligga nära och kramas lite mera... Eller hur?

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu klumpar texten ihop sig igen....