varvetrunt.blogg.se

Skidåkningen verkar det inte bli nåt av i vinter. Tycker inte att det är så kul längre. Av någon oklar anledning.

Stavgång blir mer och mer min melodi. Jag har redan nu på förmiddagen klarat av 60 %  av dagsdosen på 10 000 steg.

Känns ju bra.

I går kväll utsattes jag för ett bedrägeriförsök på nätet. Det kom ett som det senare visade sig falskt Mail från Apple.

Någon hade använt mitt Apple-id o shoppat för  180$. Det fanns en länk i mailet som jag kunde följa för att avbryta affären.

Gjorde så och därmed fick de tillgång till mina uppgifter. Insåg dock att här var något lurt och blockade mitt kort både för Internetköp och utlandsköp. Strax efteråt fick jag ett meddelande om att någon i Paris försökt  använda mitt Apple-id för att handla men inte lyckats. 

Puh... tur att jag var så pass snabb. Men nog är det fan att jag tappat en del av mitt kritiska tänkande.

Jag borde ha insett att här var det något lurt. Speciellt som det var andra gången på ett halvår.

Förra gången var det via Paypal. Den gången lyckades man. Nu var det ju inget större belopp, men ändå.

Man inser verkligen slagkraften med sociala medier. I förra inlägget klagade jag på att talgoxarna verkade bojkotta mitt fågelbord.

En kvart efter att jag publicerat inlägget dök de upp igen. Även om de inte kommer i samma antal som förut.

Men ändå, tänk att de läser min blogg...... 😀

Men så tog de vanliga fröna jag brukar servera slut. Jag hittade en annan sort i garaget som jag la i fröautomaten i väntan på att jag skulle få tid att inhandla den vanliga sorten. Även en "dagledig" kan få ont om tid. Tänk bara på alla NHL-matcher från nattens sändningar jag måste ha koll på.....

I alla fall så dög inte ersättningsmaten. Ingen fågel dök upp och trots att jag har inhandlat och lagt ut rätt sorts frön så bojkottar fåglarna mig. 

Det är alltså inte bara min fru som är kitslig när det gäller mat.

Från det ena eländet till det andra. Jag har ett tandläkarbesök inbokat i eftermiddag.

Den här gången är det nog bara en koll på att allt gick bra i höstas. Istället för att rotfylla använde man sig av en ny metod.

Kändes mycket lättsammare även om den nog tog lika lång tid att utföra som en vanlig rotfyllning.

MODO har värvat en utpräglat defensiv back.  Någon som förhoppningsvis kan täta några luckor i försvaret åtminstone.

"Experterna" som huserar på socialamedier har redan dömt ut killen. Han gör ju inga poäng. Fast det var ju inte därför han värvades.

Kunskapsnivån är som vanligt låg. Men vem är förvånad?

Jag har mina 2 söner boende där. En av dem jobbar på kommunens bästa fik.  Café Genomfarten. Åtminstone om man väger ihop priset med kvaliten på fikat.  Det vill säga: Billigt och bra.

Vi brukar träffas på fiket och surra en stund. Dessutom är det alltid lika kul att varje gång bli serverad av sonen. Det är man ju inte van med. Så många gånger inträffade det ju inte när han bodde hemma.

Matchdag igen. Derbymatch mot Timrå väntar. Jag kan inte påstå att jag har några större förväntningar än en hedersam förlust.

Så långt har det alltså gått. Det är svårt att greppa varför laget aldrig verkar bli bättre. Men det är väl så att klubben än inte fattat att man är ett allsvenskt lag. Laget spelar ett spel man inte har kapacitet för. Tror att spelarna är bättre bara för att klubbnamnet läses MODO.  I hockeyallsvenskan spelas det i huvudsak en tempostark så kallad nord-syd hockey.  Det vill säga en rak snabb hockey som går väldigt mycket rakt på mål. MODO försöker spela ett mera puckhållande spel. Ungefär som i SHL.  Då krävs det ett annat spelarmaterial. Nu är det varken eller och därmed är det betydligt närmare till hockeyettan än SHL. 

Så illa är det faktiskt.

Men ok. Det blir ljusare för var dag. Om en dryg månad kan vi börja skönja våren. 

Ja om man har lika livlig fantasi som jag har.

Vi bor i Norrland och där snöar det rejält om vintern. Oftast i alla fall.

Annars är snöskottning toppenmotion så därmed slut på gnällandet för i dag.

Matchdag idag. Almtuna borta väntar. Ingen lätt uppgift normalt och med ett lag som verkar slitet och modfällt efter alla förluster, har jag väl inga större förhoppningar om 3 poäng.  Men osvuret är väl bäst sade han tillkämpat......

Tips om en bra serie kan jag komma med. Happy Valley, som finns på Netflix . Det är en polisserie med en medelålders kvinnlig polis i centrum. Engelsk förstås och med en diskbänksrealism som ibland går att ta på. Sånt gillar jag.  

Däremot är jag inte förtjust i dessa amerikanska serier där man aldrig pratar med varandra. Bara till varandra. Liksom meddelar nåt som ska föra handlingen snabbt framåt. 

Innan nästa reklamavbrott.

Matchdagar och vilka dagar kärleken är ledig är viktigare.  

Livet känns tidlöst på det sättet, vilket jag tycker är bra.  Men man påminns ständigt om det motsatta. Igår när jag tittade på matchen mellan Liverpool och Manchester City, klippte bildproducenten in en bild på den gamle Liverpool ikonen Kenny Dalglish. Vad gammal han såg ut. Fasen, han måste ju vara över 70 tänkte jag. En snabb koll på Wikipedia sa att han är bara tre år äldre än vad jag är.

Hm, man kan inte alltid lita på Wikipedia. Det har man ju lärt sig. Eller hur?

Fast, visst börjar jag redan nu längta till våren. 

Visst,  det är ju mest en fråga om att klä sig rätt, men då jag vid flera tillfällen tidigare förfrusit mina kinder verkar köldtåligheten ha minskat.

Men det är klart, ska jag få ihop mina 10 000 steg/dag gäller det att inte alltid känna efter.

För en gångs skull var jag uppe innan klockan var nio.  Jag har annars verkligen utvecklats till en sjusovare av rang.

Oftast är klockan runt 10 eller senare innan jag vaknar.  Jag har aldrig varit med om maken till sovande.

I större delen av livet har jag oftast gått på gränsen till sömnbrist, men sedan jag träffade kärleken började pendeln svänga tillbaka så att säga. För att nu som pensionär fullfölja rörelsen. Gissar att ordet jag söker stavas harmoni. Svårare än så är det inte.

Tveksamt om jag ens förtjänar epitetet "grinig gammal gubbe" längre. Vilket på något sätt bekymrar mig en aning.

I mina ögon är det mer av en hedersbenämning än något annat. Kan dock va så att min omgivning tycker annat.

Uppdrag granskning pratade om den uppslitande striden om Sollefteå sjukhus i gårdagens program. Men inte från den förväntade vinkeln utan mer om politikens baksida. Det vill säga hot och kränkningar. Det var beklämmande att så många av företrädarna för motståndet mot nedläggningarna tydligen tycker att dessa avarter är ok. Trots fällande dom för förtal i något fall.

Där ser man hur tunn förståelsen är för demokratins spelregler i grund och botten.

Man inser även att sjukhusstriden mer handlar om Sollefteåbornas sårade självkänsla än något annat.

Men den ligger ju kvar så det är ingen fara på torpet.  Jag hinner ta hand om den när jag piggnar till.

För övrigt är det bra att vi "gör bort" förkylningarna, innan det roliga för året sparkar igång i slutet av månaden.

Anderson East är först ut. Är han bara hälften så bra som för 1 1/2 år sedan är det värt entreslanten.

Den konserten är nog en av de absolut bästa jag varit på.

Dagens första musik blev Willie Nelson : 2. Först ut Teatro och därefter Songbird. 

I mina öron hans två överlägset bästa album. Egentligen är jag inget större fan av Willie, men de här två plattorna sticker verkligen ut från mängden.

Jag får väl annars fördriva dagen med att fortsätta se dokumentärserien om kriget i Vietnam. Det är en amerikansk serie men hittills låter man bägge sidor komma till tals, och ingen framställs som mera grym än den andra, så den känns hyggligt objektiv.

Intressant serie med andra ord.

Lite glädjer ett tigerhjärta. Ja att man lyckats göra mål i 74 raka matcher.  Man får ta till sig det lilla, som jag brukar säga.

Det är en härlig vinterdag idag. Lite blåsig dock och värre förutspås för morgondagen. Typ full storm.

Hastigt påkommet halsont hindrar mig från att ge mig ut på skidorna. Kärleken får åka ensam idag.

Det hade hon i och för sig fått göra även om jag följt med. Hon är för snabb för mig, helt enkelt.

Det är väl åldern (min) som har tagit ut sin rätt. 

Säger vi.

Tänker dock försöka knata mina 10 000 steg trots förkylningen. Morgonpromenaden jag tog, gjorde att jag redan har avverkat  35% av dagens målsättning.  Det är snart dags för dagens andra runda.

Det är sådana här "spännande och intressanta saker" jag roar mig med nu när jag är pensionär.

Ett skäl så gott som något att inte hålla igång bloggen kanske.

Men det kan vara kul, åtminstone för mig,  att se vad jag gör av mitt liv numera.

Blev det så bra som jag tänkt mig, eller vegeterar jag bara i väntan på.....?

Jag har dock aldrig förstått mig på de som alltid måste ha något att göra. 

Nä, att ta ett djupt andetag, sätta sig, och sedan efter ett tag börja gunga är lite mer av min stil.

Det finns alltid så mycket musik som jag inte har hunnit lyssna på.

För att inte tala om alla serier jag missat under åren som gått.  Nu har jag tid och framförallt  ork att ta till mig dom.

Datorn min krånglar ju och jag har inte lust att köpa någon ny. Min iPad räcker så bra så.

Undrar om inte PC börjar ha spelat ut sin roll. Den känns lite otymplig.

Det snöar, igen.  Efter ett antal "oriktiga" vintrar i följd har vi nu fått en riktig.  Snöskottning är ju bra motion, så för min del gör det inget. Pensionärstillvaron har ju dessutom utrymme tidsmässigt om man så säger.

Idag är det alltså matchdag. Ett så kallat klassikermöte mot Södertälje. Ett åtminstone på papperet ovisst möte även om jag vill tro på hemmavinst. MODO har ju inte frångått sin ovana att blanda lågt med lägre. Men skam den som ger sig.

Lidandet är ju förövrigt själva essensen i supporterskapet. 

På något sätt.

Det kanske inte vore lika roligt om det alltid gick bra. Ja eller så är det där en typisk inställning från en som är född i det inre av det norrbottniska skogslandet. Man har liksom fått det med modersmjölken, som i mitt fall dessutom kom från det "tornedalska svårmodet". Ja nu var ju inte mamma svårmodig förstås, men hon härstammade från dess trakter.

2018 har det blivit och jag har som vanligt (väl) inte avlagt några löften. Jag la till väl, eftersom minnet inte alltid är på topp.

Numera inträffar det faktiskt att jag har fel, även om det är väldigt sällan. 

Eller hur, älskling?

Men jag har iallafall kommit igång med lite motion, dvs promenader, efter höstens stillasittande.

Tänker mig gå ca 10 000 steg/dag. Inte slaviskt men oftast. När jag jobbade var det ju inga problem att få ihop antalet. 

Nu är det värre så att säga. Men med lite rutiner går det bra. Sedan har jag ju löpbandet som jag kan använda vid sämre väder.

Löpbandet står ju i hallen och stirrar så det är svårt att hitta en ursäkt för att slippa.

Men de finns där. Jag lovar.