varvetrunt.blogg.se

Arbetsveckan inleddes med jobb i några timmar. Sedan en snabbtur in till Härnösand för ett inbokat möte å yngste sonens vägnar, och sen lika snabbt tillbaks för fortsatt jobb. På vägen in mot stan såg jag att man kunde tanka för 13,53/ 95 oktan. Då jag hade lite bråttom bestämde jag mig för att tanka på återresan. Vilket var ett litet felbeslut, då priset plötsligt hade höjts med 60 öre litern. Det kändes lite surt, även om jag inte är den som grämer mig i onödan. Men åter blev det bevisat att man ska gripa tillfället i flykten.

 

Om jag fortsätter på den lite "griniga" linjen kan jag väl säga att jag för första gången fått lämna in Fabian på verkstan. Nåt med bromsarna fram gissar jag. Det var ju inte så kul det heller.

Men om jag gläder mig åt något så är det att från och med i morgon är vi även officiellt sambo.

Det har vi ju i princip varit från dag ett. Här kan vi verkligen snacka om att gripa tillfället i flykten.

Men när man är i vår ålder får man lov att snabba på om det ska bli nåt. Mitt alltihopa har man blivit en aning dement, och kommer inte ihåg vem människan är som snarkar bredvid.....men nog fasen verkar hon bekant på nåt sätt. Silvia kanske?  :)

 

Mina rutiner(både vettia och knasiga)  68/100

 

Jag har säkert fler rutiner än vad jag är medveten om. Inga som jag absolut måste genomföra dock.

Däremot har jag väl vanor som jag konsekvent genomför. T ex så läser jag aldrig sporten på en rikstidning när MODO har förlorat. Jag skummar ytligt igenom vad allehandan svamlar om, men inte mer.

Första låten jag spelar när jag flyttat in i en ny bostad är Steve Youngs version av Townes Van Zandts No Place To Fall. Numera kan jag åter spela den så att säga i original. Dvs på LP.

Ja och självklart lirar jag Tony Joe White: "One Hot July" alltid den första juli i hopp om att albumtiteln för en gångs skull ska besannas.

Än har det inte hänt även om det nåt år har varit varmt, men definitivt aldrig hett.

 

 

 

I dag är det en speciell dag. Mitt äldsta och mitt yngsta barn föddes den här dagen för 19 respektive 15 år sedan.

Stor dag för mig med andra ord. 

Äldsten föddes mitt på dagen, samma dag som Estonia sjönk. Det som blev min dittills lyckligaste dag i livet, var nog efterkrigssveriges sorgligaste. Det tog ett år innan jag riktigt förstod vidden av katastrofen.

Däremot har jag nog än inte fattat hur jag kunde ha sån tur som fick ett så fantastiskt barn, som i sin tur följdes av två till lika fantastiska varelser.  Fantastiska kanske de bara är i mina ögon, men det spelar ingen roll. De kommer alltid att förbli det.

Rationell som jag är "placerade" jag in mittenbarnet på skottdagen 96. Allt för att minimera antalet födelsedagar att hålla reda på. 

 

Jag har varit krasslig några dagar nu. Febrig och trött. Det jag har haft i kroppen en stor del av hösten bröt ut till sist. Förhoppningsvis ska jag nu i fortsättningen kunna sköta träningen på ett bättre sätt.

Det har varit jobbigt med att ena gången har det gått lätt att springa, men sedan har jag tvingats vänta några dagar extra innan jag kunnat springa nästa gång. Det blir ingen kontinuitet i det hela och man tappar en hel del motivation. För att inte tala om kondition.

 

Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig.  67/100

 

Ja det är ju enkelt. På min köksö. Ja åtminstone när det gäller post och reklam. Innan jag hade en köksö var det köksbänken som gällde. Det blir snabbt stora drivor som bara växer och växer, sedan får jag nog och sorterar och slänger bort, men snabbt återinträder förfallet och det ser likadant ut igen. Nu har jag ju fått ändrade förhållanden som man säger, så den senate tiden har det sett betydligt bättre ut.

Hör och häpna, det är nog lika mycket min förtjänst!

Gamla vovvar kan visst lära sig sitta. Om inte annat så är det ju jobbigt att alltid behöva stå upp.....

 

 

 

Det är trevligt att komma hem från jobbet och höra att damen har satt anläggningen i arbete.

Visserligen verkar hon tro att hemmet bara har en cd/lp och missat de övriga 1000 nåt...

Nä skämt åsido, det är kul med flera i familjen som gillar musik. Man behöver inte känna sig som en marodör, bara för att man vill lyssna på några plattor om dagen. 

 

Det var lite frostnupet i morse och blir säkert detsamma i morgon. Trevligt tycker jag. Det är så härligt att gå på frostigt gräs. Det liksom frasar under fötterna. Det är nästan lika härligt, som när man på våren för första gången tassar på det framtinade gräset. Det är en speciell känsla tycker jag, som älskar brytningarna mellan årstiderna.

 

Dagen har annars varit lite knepig. Om kroppen var pigg igår, så var det nästan tvärtom idag. Ja inte bara nästan.

Det blev en tupplur på ca 3 timmar när jag kom hem. Huvet kändes gungigt och kroppen tung och illamående.

Kanske nätterna är för korta förtillfället...... :)

 

Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för.  Utmaning 66/100

 

Missförstånd har man väl lite nu och då råkat ut för, fast inga av större dignitet så att säga.

Ja fast moderskapet tyckte väl att jag var en påse nötter när jag kom hem till henne med de beställda sill i sås.

Funderade lite över vad hon menade med det efter att hon hade ringt, och kom fram till att hon ville att jag skulle köpa tomatsill. Snäll son som jag var/är gjorde jag så och åkte hem till henne med burken.

Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt navlad.. ja men du sa ju sill i sås.

Då plockade hon fram en flaska från kylen med chilisås....

 

 

Vissa dagar på jobbet går det hur trögt som helst, och man hinner knappt nåt känns det som. I dag var det en tvärtom dag. Det mesta gick lätt och effektiviteten var hög. Det färgade av sig på min löprunda. Höstens bästa hittills skulle jag vilja påstå. Tekniken funkade och benen knatade på bra, fast nog fasen har jag tappat rejält under de här senaste månaderna. Men i grunden gör det inget. Jag ska ju inte tävla utan bara må gott.

Inte för att de är motsatser, men ändå...

 

Utmaning nummer 65/100  Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder.

 

Det vet jag inte om jag haft någon gång, även om det kan finnas någon som påstår att det har jag ständigt.

Mitt klädintresse är verkligen inte stort. Jag tar det som hänger närmast utan större eftertanke. Den enda regel jag har är att så kallade myskläder är tabu vid all form av shopping. Även när jag handlar på närmaste mataffär.

Ja de är nästan tabu utanför min tomtgräns.  Jag erkänner dock att jag tummade en aning på det under vår husbilssemester. Kan väl vara förlåtet kanske. Fast en aning skämmigt förstås.

 

Ja i övrigt går väl dagarna som de ska. Sakta men säkert kommer kärlekens prylar hit, och eftersom det finns ett begränsat utrymme måste något plockas bort. Det känns bara bra. Livet blir liksom förnyat på många områden.

Tänk, nu har jag blommor i fönstren....bara en sån sak.

 

Förresten, visst är väl hösten bra härlig med sina kontraster. Ena dagen skyfall, andra dagen sol och varmt, sedan grått igen. De fina dagarna får sitt rätta värde på något sätt. Under sommaren tas de ju för givna.

 

 

 

Söndagmorgon med frukost på sängen är ju inte helt fel, samtidigt som kärleken flänger runt elljusspåret som ett grönt lingon... Jag föredrar min variant på start av dag så att säga, speciellt som jag fick frukosten serverad av nyss nämnda "lingon" innan hon stack iväg.

Jag sprang ju i går juh. Den rundan tillhörde inte mina bättre precis. Det gick tungt och en aning stolpigt, men var jäkligt kul trots det. Nästa runda blir i morgon för nu finns det ingen återvändo. Så är det bara.

 

MODO förlorade i går, fast efter straffar, så än har inte laget förlorat under ordinarie tid och därmed alltid fått minst en poäng med sig hem. Men nog tror jag att MODO riskerar att slåss kring de nedre strecken större delen av säsongen. Det känns som om försvaret tros allt behöver få in en stabil defensiv back till. Sedan måste de ju lära sig utnyttja Reghers skott på samma sätt de gjorde förra året.

 

På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet. Utmaning 64/100.

Nja, jag är faktiskt inte så där riktigt nyfiken av mig, men det är klart, nog skulle det vara intressant att höra vad som sägs i de olika partihögkvarteren. Är de så cyniska som jag inbillar mig. Har Carl Bildt någonsin sett marken?

Är Jimmy Åkessons nolltolerans äkta, eller är det mest ett spel för gallerierna, för att framstå som mera rumsren?

 

 

 

 

Men ser man på, det finns ju en sol. Den har ju så att säga lyst med sin frånvaro den senaste veckan.

Maken till regnande är det länge sedan jag upplevt. Men nu är det åtminstone för mig historia, dock finns det många som drabbas av bortspolade vägar och dylikt.

 

Det är en stilla lördagsmorgon. Huset är tomt i övrigt. Pinglan är på äventyr med jobbarkompisar och den hemmaboende sonen är i Bollsta, så jag får roa mig själv så gott det nu går. Fast ärligt talat har det aldrig varit något problem för mig. Willy DeVille sjunger ju så bra för mig från den fantastiska cdn Live In Berlin, så där är grunden lagd för en bra lördag. Om någon timme eller så ska jag ge mig ut på en löprunda. Kroppen liksom riktig längtar, även om jag är medveten om att de senaste veckornas slappande nog satt sina spår i konditionen och runt magen. Det vill säga, klenare ben ska lyfta en tyngre kropp.

 

Träningsrundan vi gjorde i Överkalix visade på hur tråkigt spår vi har här i byn. Där gick det upp och ner, och även om den banan i grunden är mer krävande än vår, kändes den mycket roligare. Betydligt mer varierad med ett fint underlag. Visserligen är det en asfalterad bana för rullskidor så under laget blir ju hårt, men man kunde springa långa sträckor bredvid på mjukt fint underlag.

Att vårt spår ska se ut så kräver jag inte, men det kan ju åtminstone klippas så att man slipper halka runt i halvlångt gräs. Skaderisken känns onödigt hög på vissa partier. Man törs inte riktigt släppa på för fullt i utförsbackarna.

 

I eftermiddag möter MODO luleå på bortais. Kanske säsongens första riktiga test försvarsmässigt.

luleå borta är alltid en av säsongens svårare prov, men om jag inte missminner mig gick det bra förra säsongen, så jag hoppas på en upprepning i dag efter torsdagens svaga insats borta mot leksand. MODO ska vara riktigt nöjda med att de fick med sig en pinne hem därifrån . Hade de fått med alla tre hade det nästan varit ett rån.

 

Hur jag lärde mig att simma. 63/100

 

Början var svår kan man säga för alla som varit tvungna att lära sig simma i Kalixälvens ofta iskalla vatten.

Ibland var det 13 grader ochsnålblåst med regn på land och samma temperatur i vattnet men i skulle man.

För en magerlagd stackare som jag var var det inte roligt ska jag säga. Jag  frös som fan och dessutom försökte man lära sig simma på halvgrunt vatten, med en stenig botten som man slog knäna i...

Som sagt inte kul, så simma lärde jag mig inte på riktigt på allvar förrän jag blev en så där 50 +.

Det gjorde jag på egen hand i badhuset i Kramfors. Något "vattendjur" kommer jag dock aldrig att bli, även om jag numera känner mig tämligen trygg i böljan den blå. Numera klarar jag skeppsbrott som sker längre ut än tio meter från stranden.

Halsen har börjat småsticka och det gör ont att svälja. Dessutom känner jag mig småfrusen.

Så är läget nu på eftermiddagen. En eftermiddag som jag dessutom tvingas tillbringa i min ensamhet.

Hon jobbar ju. Tycksyndomfaktorn börjar bli rätt hög. Så är det bara.

 

Jag får väl trösta mig med lite hockey. MODO möter leksand på bortais. Ska man gå efter de två träningsmatcher lagen möttes i under försäsongen, så ska det bli en tämligen bekväm bortaseger ikväll.  

Men det vete fan om det blir så. Det är skillnad på lek och allvar som bekant. MODO har dock sett bra ut så här långt. Borta är styrspelet och backmisstagen i uppspelsfasen. Om man nu kan säga så efter bara två omgångar.

 

Vilken tur vi hade med semestervädret inser jag ju sedan regnet vräkt ner i några dagar nu. Översvämmningar lite här och där. Inviksån har helt tvärt fått drag av Amazonas. Ja lite överdrivet så där. Vaktmästeriet på jobbet, fick rycka ut och rädda lite trädgårdsmöbler som blivit kvar ute sedan i somras. Annars hade de nog flutit bort under eftermiddagen. 

 

Något som gör mig arg. Utmaning 62/100

 

Haha, ja det finns mycket som gör en "gammal grinig" arg, så jag skulle kunna göra en lång lista.

Men nu är jag ju i det där tillståndet då jag tar det mesta med en klackspark. Det är väldigt lite som får mig ur balans och att börja tugga fradga, samtidigt som jag biter ihop mina tänder( hur det kan nu kan gå ihop).

Så jag fegar ur dagens utmaning och lyssnar i stället på en magisk Lp från -81. Delbert McClintons "Plain´ From The Heart". Maken till soulrockbluesgung får man leta efter.

 

 

Ja då har vardagen tagit vid efter våran härliga semester. Men den kommer jag att leva länge på.

Fast ändå längta efter nästa gång. Vart färden då går och med vad får vi se då, men förhoppningsvis ligger den inte allt för långt bort i tiden.

Men nu blir det jobbet och vardagen som gäller den närmaste tiden, fast vardag har det än inte blivit sen vi blev ihop......lördag hela veckan liksom.

 

Sista anhalten på resan blev Burmans i Umeå. Letade lite vinyl och gjorde ett riktigt fynd.

Hitttade Ronnie Lanes självbetitlade debutplatta från -75. Som jag har letat efter den genom åren. Den har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Ett av pubrockens stora mästerverk. Fylld av egna kompositioner, blandat med egna varsamma tolkningar av gamla klassiker som You Never Can Tell och I´m Gonna Sit Right Down And Write Myself A Letter.

 

Nu ska visst regnet vräka ner de närmaste dagarna, men hoppas på lite uppehåll emellanåt. Vill ju springa nu när jag känner att jag fått gnistan tillbaka.

Dessutom måste de kilo som jag dragit på mig framför allt under hösten bort. Annars är risken stor att det sakta byggs på och vips är jag rund som en boll igen....

Måste undvikas!

 

Dags för en ny utmaning. Nummer 61 av 100. Något som gör mig glad.

Väntar sig någon på allvar att jag ska skriva något annat än att det är min "fjälla" det handlar om nu?

"Fjälla" som min mosters man kallar Inger. Nä, tänkte väl det.

Så då gör jag väl inte nåt annat heller utan lämnar det så....

 

Men ok då, att hockeysäsongen startat är inte helt fel det heller.

Nu sitter jag på campingen inne i skellefteå. Vet inte vad jag ska tycka om det egentligen då skelleftekraft arena är närmaste granne. Ah, det får väl gå för den här gången.

 

Gårdagen bjöd på omsom vin och vatten. Ja mest vin tycker jag då,fast jag inte drack en droppe dylikt.

Om jag ska avhandla "vattnet" först så var husbilen högre än "taket" på OKQ8 i Pajala....

Nog sagt om det.

 

"Vinet" var mötet med moster och hennes man, och invitationen att käka en formidabelt god älgköttsoppa tillsammans med i stort sett hela byn. Kocken var förresten Bror, min mosters man.

Efter det hälsade jag på min morbror Tage, som på grund av diverse krämpor tyvärr inte kunde närvara vid köttsoppemiddagen. Vi hade med oss en tallrik till honom.

Ett trevligt möte om än lite sorgligt. Det är inte alltid roligt att bli gammal.

Innan Inger och jag drog vidare, var vi in i morfars hus. Det är nu tämligen nyrenoverat av moster och hennes man. Det är gjort med varsamma händer, och till exempel ommålat utvändigt i så att säga originalfärgen. 

 

När vi åkte vidare kändes det lite tungt inom mig. Tydligen har jag mer känslor för trakten än vad jag på förhand trott. Tornedalen är en fin del av Norrbotten och en stor bit av mina rötter finns ju där.

 

I dag har vi åkt en bit genom Finland bara för kul. Vi åkte över i Övertorneå och tillbaka till Sverige kom vi via Haparanda. Vi resonerade lite om att göra en längre semestertripp genom Finland någongång framöver.

Det vore säkert intressant och roligt.

 

SHL brakade igång i gårkväll och MODO började med en seger i förlängningen borta mot växjö.

Det var en bra start, och förhoppningsvis är lagets formkurva den här säsongen något jämnare än de senaste säsongerna. Jag vill inte bli alldeles gråhårig innan jag nödvändigtvis måste.

Men oavsett hur det går är säsongerna oftast en form av "Golgatavandring" innan slutspelet tar vid......

 

I morgon går sista etappen på vår lilla semestertripp. Det enda som är inplanerat är ett stopp i Umeå för ett litet besök på Burmans. Sedan bär det av hemåt och det jobb resten av veckan.

Det ska nog bli bra det också, även om jag verkligen njutit av de här dagarna med Inger.

Men förhoppningsvis ska vi ha många sådana kvar att se fram emot.

 

Nu är vi i mina hemtrakter, Överkalix alltså. I natt har vi sovit vid ett brusande vattenfall, Jockfall.

I gårkväll var det åter en stjärnklar himmel, nu med ett färgsprakande norrsken som extra bonus.

Underbart helt enkelt.

 

Vi har haft en del datatrubbel. Inte ens mobilen har funkat, men det är kanske helt normalt i sådana här bygder.

Fast det borde det ju inte vara så, men men.....

 

Dagens program har jag ingen större aning om, mer än att vi ska ta oss en motionsrunda på Stor Lappberget och fika på Brännvalls och käka på Vippabacken. Med tanke på det får vi nog gå två varv gissar jag.

Igår var vi upp på Brännaberget och kollade på en av Sveriges vackrare vyer. Det foto som lagts upp på fb

ger nog inte utsikten full rättvisa. Före det, ja allra först när vi kom hit, var vi och tittade till mina föräldrars grav.

Jag har inte varit hit sedan farsan dog så det kändes bra och viktigt att göra det.

På vägen upp hit till Jockfall stannade vi och tittade till resterna av min gamla skola. Ja tack och lov fanns det liksom inga eftersom skolan brann ner för ett tag sedan. Mycket bra skött med andra ord.

Vi gick sedan ner och tittade till Orrforsträsk, och det låg kvar så fint nedanför Laxforsberget. Någon har dessutom tagit bort lite sly framför träsket, så det lika fint ut som jag minns från min barndom.

Visst är det konstigt att ju äldre man blir ju mer livligt blir minnena från uppväxten. 

 

Nåväl, nu ska jag dricka mitt morgonkaffe

Nu är vi i Jokkmokk och står ute i Skabram på en camping. Efter 2 nätter mitt ute i vildmarken är det dags för lite tid i civilisationen. Hittintills har resan gått bra. Vi åker fram i krypfart och sover länge på morgnarna. Stannar ofta och fikar. Vi sätter nog något sorts rekord i slisk gissar jag. Snart måste jag nog släppa ut ett hål på livremmen.

 

Om vi sett nåt? Nix, bara djupt i varandras ögon....nä jag skojar bara. Vi sitter framför datorn som vanligt. Jag med hörlurarna på mig lyssnandes på musik via Spotify, och så kommunicerar vi via skype. Skojar nog fortfarande eftersom nätet fungerar bristfälligt ute i obyggderna. Det förstnämnda är nog det som gäller, fast det skulle jag aldrig erkänna. Folk kan ju få för sig att jag fallit för nån brud från Rödvattnet....

 

Husbil verkar vara min grej. Det är precis så bra som jag på förhand inbillat mig. Jag vet inte om vi bryr oss om att komma tillbaka. Vi kanske gör som i "Busschauffören som tänkte vafan"... en saga av Tage Danielsson.

Synd bara att de är så ohemult dyra bara, så att äga en får ingå i mina drömmar en lång tid framöver antar jag.

 

Man hamnar på något sätt i någon sorts bubbla när man reser på det här sättet. Lite avskärmat från yttervärlden.

Men det är det som är grejen på något sätt. Ladda batterierna utan att vardagens bekymmer och oro tränger på.

Hårt sagt så klarar sig nog Syrien precis lika bra eller dåligt utan oss. 

 

Fan vad hon snor chips av mig, hon har ju en egen påse....

 

Nåväl, Sverige vann visst över Kazakstan i går kväll, och SHL startar till helgen. MODO genrepade i går med uselt resultat. Men man brukar ju säga uselt genrep ger en bra premiär. Men trots det är det väl det enda jag för närvarande oroar mig över. växjö borta är inget man leker med.

 

Utmaningarna får stå på tillväxt tills jag är tillbaka i selen igen.

Jaha, första kilot gick ju lätt att bli av med, så nu är jag iallafall under min uppsatta maxgräns.

Det känns ju bra, speciellt med tanke på vad som väntar under den kommande veckan.

Men det ska nog gå bra......tror jag. Liiite självdisciplin får jag försöka ha även under semestertripper.

 

Ikväll får jag hem godingen min. Det ska bli så skönt och även om jag unnar henne egna tripper,  (Det måste man ju. Vi har ju dessutom levt några år innan vi möttes om man så säger.) så är våran "story" än så ny, att varje stund vi är från varandra känns trist.

Erfarenhetsmässigt kan jag säga att det brukar komma tider då man kanske känner precis tvärtom, men det hoppas jag dröjer länge än.

 

 

Att bli ett par i mogen ålder är precis likadant som när man var ung. Samma känslor och längtan väcks.

Sena nätter med prat m.m, trötta dagar. Det är som Siv alltid sagt. "Det är ingen skillnad".

Å det är alldeles ljuvligt.

Jag skulle inte byta bort det mot något. Inte ens mot en ny anläggning i HighEnd - klassen :) 

 

På tal om det så påstår hon att det som tydligen är typiskt för min/vår bostad, är att det finns sladdar...överallt.

Hmpf....sladdar. Det heter ju kablar!

 

Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska.  60/100

 

Nu är jag ju varken eller, tråkigt nog. Men lutar det åt något håll så är det nog kvällen som gäller, trots att jag är som effektivast under morgontimmarna. Ska jag få något gjort ska det ske tämligen omgående efter att klockan ringt. Från noll till hundra i en grisblink. Det är jag det.

Men jag fullkomligt hatar att behöva stiga upp före 5 + 1. Vad än skälet vara må.

Samtidigt vill jag helst somna innan midnatt. Det är som om det funnes en vattendelare där vid den tiden.

Somnar jag några minuter efter är jag betydligt tröttare på morgonen, än om jag somnat några minuter innan.

Förklara det den som kan

 

 

 

 

Happ, i dag har jag som väntat fastnat framför anlägningen. Antingen med datorn i knät, eller med Arne Dahl: Europa Blues i händerna. Musiken har hittills bestått av Rolling Stones: Still Life (American concert), Israel Nash Gripka: 2011 Barn Doors Spring Tour, Rekyl: Levande I Lule, JJ Cale: Grasshopper och Bod Dylan: Hard Rain.

Det mesta gammalt och därmed på LP, dessutom liveplattor. Jag har ju en viss faiblesse för dylikt.

Jag passar på att ta igen lite örongodis när jag är ensam. Inte för att jag inte kan lyssna när pinglan är hemma, utan mera för att då är det mycket annat som händer.  

Jag är inte så nördig som jag trodde med andra ord. Mycket blir ju i brist på alternativ så att säja.

 

Det kändes bra att köra lite Hit igår. Intervallerna blev på cirka 20 sek med lite olika längd på vilotiden. Dock aldrig en stillastående vila. Allt gjorde jag i hallen. Övningarna var mestadels jämfotahopp och löpning på stället.

Mer avancerat än så behöver det inte vara, bara det är rejält pulshöjande. Det var det...

Passet totala längd blev cirka 15 minuter.

Det blir ett nytt pass i eftermiddag när lunchen bestående av en burk tonfisk, ett äpple och en banan har satt sig.

Sedan ska det väl bli en rejälare middag, men med ett minskat intag av kolhydrater.

 

Så här gör jag om det blir stopp i avloppet.  59/100

 

Ja först väntar jag väl någon dag på att det ska lösa upp sig av sig själv, vilket det sällan gör.

Sedan fixar jag väl det med det som står till buds hemma. Jag har ingen universalmetod för sånt.

Ja mer än att avvakta förstås, men det hjälper ju som sagt inte.

Lyckas jag inte fixa det så lyfter jag telefonluren. Hantverkarna ska ju också leva....

 

På tal om hantverkare så verkar Fabian blivit lite krasslig. Verkar vara någon "inflammation" i "frambenen", ja eller så kan det vara bromsbackarna som ligger på. Bromskivorna blir i alla fall varma och det rasslar när jag kör.

 

Det är så kul med bil...

Redan fredag och nu är det bara en arbetsdag kvar till våran "lillsemester". Det är något att se framemot nu när jag "tvingas" vara ensammen och "lida"hela helgen. Tjejmilen är det som lockar pinglan. Bra tycker jag ju egentligen, för allt som rör motion är trevligt och bra förstås. Egna liv bör man ju dessutom ha, allting växer sig starkare då.

 

På tal om motion så visade vågen inga roliga siffror i morse. Så nu är det slutfrossat ett tag framöver.

Tänk om man lika lätt gick ner de kilon man på nolltid lägger på sig . Men knappast. Det du lägger på dig i lättja, ska du tvingas "pina" bort. Säkert den där Luthers fel.....med andra ord: På med tagelskjortan.

Fast tanken på att frossa i tonfisk, direkt ur burken, känns ju inte helt oangenäm förstås....

 

Jag har ledsnat lite på att kuta kilometrar i elljusspår. Tror jag ska lägga om träningen lite. Köra mera korta men intensiva intervaller, och kanske bara någon gång i veckan köra lite längre.

Det ska ju dessutom vara modellen för att få till en högre förbränning. Kan bli intressant att testa i varje fall.

Men det finns inga genvägar när det gäller viktminskning. Ät mindre och minska på sockret!

Från och med i dag!

 

Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet. Utmaning nr 57

 

Tidningar gillar jag, helt klart. Papperstidningar ska jag väl säga. Har jag en sådan läser jag den från första till sista sidan. Nätupplagorna skummar jag bara lite lätt. Artiklarna är oftast alldeles för ytliga och med braskande, ofta missvisande rubriker som något sorts lockbete. 

Tack och lov  är jag ingen komplett idiot som behöver ledas in i fållan, så därför avstår jag allt oftare nätupplagornas parodier på papperstidningen. Följer mestadels bara deras målservice....

 

Den enda tidning/tidskrift jag regelbundet läser är Hifi & Musik. Den har jag prenumererat på i snart oräkneliga år nu. Fortfarande håller den en hög nivå och blandar stort och smått på ett bra sätt. Prylar och musik i en salig blandning, även om jag skulle önska att musikbiten fick ta större plats.

 

På tal om prylar ja....förra gången damen var bortrest tröstade jag mig med en ny vinylsvarv.

Undrar just om jag behöver tröstas den här gången också?

 

 

 

Dagen har väl varit som den brukar. Jobb, löprunda osv. Med andra ord en helt vanlig tisdag i början av september.

Vi ska tydligen få en ny släng av varmt väder i slutet av veckan.  Det är härligt, men bara det inte innebär att veckan därpå blir usel. Det är ju då vi åker på våran husbilssemester. Men samtidigt så är ju det inget att hänga upp sig på. Vädret alltså. Det blir som det blir och det ska bli trevligt vilket som.

 

Löprundan gick bra. Löpglädjen är definitivt tillbaka. Mitt träningssällskap genrepade inför Tjejmilen till helgen.

Jag är lite avis att jag inte kan följa med. Inte för att springa kanske utan mera för att inventera diverse skivbörsar.

Det är ju nåt år sedan jag gjorde sista rejäla genomgången, och nu har jag ju också vinylen att plöja igenom.

Nåja, jag får hålla mig till den 6/10 då det är skivmässa uppe i Umeå.

 

I morgon blir det en liten sovmorgon då ett apt väntar på eftermiddagen. Passande den här gången då damen jobbar kväll. Ibland stämmer arbetstiderna. Men jag ska inte klaga, det blir ju så här när den ene jobbar helger och kvällar, och den andre dagtid måndag-fredag. Det vet jag ju redan från start.

I en tidigare relation hade vi två dagar tillsammans på 10 veckor. Inte så lyckat kanske, och framför allt kanske ett tecken på att något var på upphällningen. 

Men det där är historia sedan länge...

 

Utmaning nummer 57: Kloka ord som gjort intryck på mig.

 

Sportintresserad som jag är ligger ju visdomsord som t ex "Bollen är rund", eller "Må bäste man vinna" nära. Plattityder i kvadrat förstås, men i botten finns en stark ödestro. Vilket är lite motsägelsefullt då när det gäller idrott. Man ska ju alltid tro att man ska vinna. Gör man inte det, utan är mera realistisk, brister man i inställning och behöver en mentalcoach. Det tycker jag iofs att många behöver, fast av omvänd anledning så att säga.

 

"En spelare är aldrig större än laget". Det tycker jag är något att ta fasta på. Något jag tycker är en bra devis att följa. Blomma upp måste man få, men samtidigt ska man inse att det alltid finns något som är större än en själv

Det här gäller nog i de flesta av våra sammanhang, där idrotten är bara en liten del.

 

 

 

 

Dagen utmaning är det väl bäst att börja med innan något annat dyker upp i skallen, och jag glömmer bort den.

Det är alldeles för  lätt när man tillhör den delen av mänskligheten som mest tänker med reptilhjärnan. Det ska gudarna veta...

 

Mina krukväxter har väl inte haft det så lätt genom åren kan jag väl säga. Så gröna fingrar har jag nog inte.

Däremot har jag ofta gröna tår, ity att jag gillar att klippa gräset barfota.

Men det hör väl inte till tanken med dagens utmaning kan jag tänka.

För närvarande har jag två stycken växter, som jag tyvärr inte har en aning om vad de heter. De är gröna kan jag säga som hjälp, ifall någon vill drista sig på en gissning. Sedan behöver de inte vattnas så ofta. Vissa perioder inte alls.

Men när dessa perioder infaller har jag inte heller någon aning om, så för säkerhets skull får de väldigt lite....

Jag vill ju inte dränka dem.

Min syster har skänkt dem till mig i vetskap om mina tillkortakommanden på området.

Hon sa nåt om att de här går knappast att få ihjäl. Trots det så lever de tämligen farligt.

Men jag gillar att ha blommor i mina fönster. Uppväxt med det som jag är. Jag ska nog bara inte ha ansvaret för dem.

 

Gårdagseftermiddag och kväll var vi på bluesfesten i Bygdegården i Östersjäland. Det var som väntat bra.

Vilken uppsjö det verkar finnas av duktiga musiker i det här landet. Lisa Lystam Band med en suverän munspelare i Micke Fall, är ett ungt gäng med en egen frisk syn på det här med blues och hur det ska låta. Gamla bluesstandards fick nytt liv med andra ord. 

Maxi Dread & The Mighty Peppers bjöd sedan på fullt ös. Jag trodde nästan att Maxi Dreads gitarr skulle brinna upp innan det var slut. 

 

Mer sånt till folket!