Simma
Men ser man på, det finns ju en sol. Den har ju så att säga lyst med sin frånvaro den senaste veckan.
Maken till regnande är det länge sedan jag upplevt. Men nu är det åtminstone för mig historia, dock finns det många som drabbas av bortspolade vägar och dylikt.
Det är en stilla lördagsmorgon. Huset är tomt i övrigt. Pinglan är på äventyr med jobbarkompisar och den hemmaboende sonen är i Bollsta, så jag får roa mig själv så gott det nu går. Fast ärligt talat har det aldrig varit något problem för mig. Willy DeVille sjunger ju så bra för mig från den fantastiska cdn Live In Berlin, så där är grunden lagd för en bra lördag. Om någon timme eller så ska jag ge mig ut på en löprunda. Kroppen liksom riktig längtar, även om jag är medveten om att de senaste veckornas slappande nog satt sina spår i konditionen och runt magen. Det vill säga, klenare ben ska lyfta en tyngre kropp.
Träningsrundan vi gjorde i Överkalix visade på hur tråkigt spår vi har här i byn. Där gick det upp och ner, och även om den banan i grunden är mer krävande än vår, kändes den mycket roligare. Betydligt mer varierad med ett fint underlag. Visserligen är det en asfalterad bana för rullskidor så under laget blir ju hårt, men man kunde springa långa sträckor bredvid på mjukt fint underlag.
Att vårt spår ska se ut så kräver jag inte, men det kan ju åtminstone klippas så att man slipper halka runt i halvlångt gräs. Skaderisken känns onödigt hög på vissa partier. Man törs inte riktigt släppa på för fullt i utförsbackarna.
I eftermiddag möter MODO luleå på bortais. Kanske säsongens första riktiga test försvarsmässigt.
luleå borta är alltid en av säsongens svårare prov, men om jag inte missminner mig gick det bra förra säsongen, så jag hoppas på en upprepning i dag efter torsdagens svaga insats borta mot leksand. MODO ska vara riktigt nöjda med att de fick med sig en pinne hem därifrån . Hade de fått med alla tre hade det nästan varit ett rån.
Hur jag lärde mig att simma. 63/100
Början var svår kan man säga för alla som varit tvungna att lära sig simma i Kalixälvens ofta iskalla vatten.
Ibland var det 13 grader ochsnålblåst med regn på land och samma temperatur i vattnet men i skulle man.
För en magerlagd stackare som jag var var det inte roligt ska jag säga. Jag frös som fan och dessutom försökte man lära sig simma på halvgrunt vatten, med en stenig botten som man slog knäna i...
Som sagt inte kul, så simma lärde jag mig inte på riktigt på allvar förrän jag blev en så där 50 +.
Det gjorde jag på egen hand i badhuset i Kramfors. Något "vattendjur" kommer jag dock aldrig att bli, även om jag numera känner mig tämligen trygg i böljan den blå. Numera klarar jag skeppsbrott som sker längre ut än tio meter från stranden.
