varvetrunt.blogg.se

Den sista lördagen i augusti, ja sista dagen i månaden är det ju till och med.. I morgon har vi september och därmed årets första höstmånad. Det känns bra det också. Men innan september är här ska vi hinna med en bluesfest i eftermiddag/kväll/natt. Tyvärr verkar vädret inte vara det allra bästa, men sånt tillhör ju livets petitesser. Maxi Dread och The Mighty Peppers är kvällens huvudakt. Ska bli mycket intressant och jag gissar att eftermiddagens artister Lisa Lystam, Micke Fall, med flera gästar. Gå på musik är ju numera extra kul, nu när jag har fått ett så eminent sällskap...

 

Innan dess blir det hockey. MODO möter leksand i SCA-cupens avslutning. Vinnaren tar hem turneringssegern. Nu börjar det närma sig seriestart och därför bör nog spelet börja sätta sig lite. MODOs nya transatlanter målade ju samtliga i går kväll. Hockeyn ser jag via datorn förstås.

 

Hur jag ska göra med MODO och deras matcher i vinter har jag inte bestämt än. Lutar åt att jag försöker gå på så många som möjligt live, istället för att glo på burken. Men då missar jag förstås bortamatcherna. Svårt val med andra ord.

 

Dagens utmaning får komma i morgon istället. Hockeyn börjar snart juh.

Äntligen kändes det åter riktigt bra att springa. Kroppen och knoppen ville i dag. Får hoppas att det nu har vänt efter en närapå  månadslång formsvacka. Den längsta jag haft på cirka två år.

Det firar jag med lite chips och en öl.

 

Nu väntar en helg med lite blandad kompott. Bägge grabbarna är här, men då jobbar Inger istället.

Aldrig (stavas aldrig med två l) får man vara riktigt glad. Nä det är var ju fel, glad är väl det minsta man kan säga om mig den här sommaren. Men ändå...

Trots det så blir det ett besök på bluesfesten i Östersjäland, i morgon  em/kväll. Det blir säkert lika kul som när Ramblin' Minds var där. Nu vankas det blues från 14.00 till långt efter midnatt.

 

Min ogenerade förtjusning över min nyinköpta vinylsvarv håller i sig. Fan vad jag har saknat mina 70-tals plattor.

Jag köpte min första cdspelare i mitten av 80-talet, så jag har ju en hel del åttiotalsvinyl. Men de hamnar lite på sidan. 80-talet var ju nästan ett enda stort mörker på musiksfronten.

 

Det här bjuder jag på då jag får oväntat besök.  Utmaning 55/100

 

Snabbkaffe är svaret på den frågan så klart, eller var kanske. Sedan en tid tillbaka kokas det åter kaffe i det här hemmet. Mycket gott är det ju, om än något opraktiskt. Vilket var orsaken till att det en gång försvann.

Skälet att kokkaffet återkommit stavas Inger förstås. En kvalitetshöjning så klart i kedjehushemmet. Både kaffet och Inger avses nu, juh.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Häromdagen när jag gick mot hissen, hörde jag någon som ropade på mig.  Stig sa han, jag har hört att du har börjat svamla. Ja svarade jag, du har hört rätt.  Jag förstod ju vad han menade, att jag börjat umgås med en dam....

Ja, men du som hade det så bra sa han och skrattade....

Vad svarar man på det? :)

 

Det är löningsdag i dag och i stort sett varenda krona var redan intecknad i förväg. Semestrar är aldrig billiga. Inte ens de som tillbringas på hemmaplan, men det är skönt att veta att man gör rätt för sig så att säga.

Nästa månad lär ju inte bli billigare för den delen. Vi ska ju åka på en husbilssemestervecka i mitten på månaden.

Det ska bli så kul. Kosan kommer att ställas norröver.  Först inlandsvägen och västerut. Det skulle faktiskt vara lite kul att få tangera lite vinter som en försmak, men annars får vintern gärna vänta tills december. Fast lite sugen börjar jag bli på skidåkning. Det ska medges. Sedan svänger vi ner på E 10:an söderöver mot mina "hemtrakter".

Med hemtrakter menas i det här fallet området runt polcirkeln längs Kalixälven och eventuellt Torneälven.

Om det är något jag saknar här i Ulleboda så är det en älvstrand att promenera på, och samtidigt låta tankarna följa fritt med det strömmande vattnet.  Ån här är tyvärr lite för liten för att duga som substitut.

 

Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?  54/100

 

I ett förhållande är svaret nej!  Annars är det väl ok, om det inte blir för flytande gränser.

Som de flesta är jag ibland lite feg och duckar. För det är bara feghet som gör att man tycker sig behöva ta till en nödlögn. Vari ligger förresten skillnaden mellan en lögn och en nödlögn?

Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Ofta säger vi att vi tar till en nödlögn för att vi inte vill såra, men egentligen ljuger vi oftast för att vi inte vill stå där med dumstruten.... 

 

Fast det är förstås mänskligt. Väl?

Nu så, efter 2 portioner vaniljglass och hemlagad hjortronsylt kanske det är dags att summera dagen.

Åter en fin dag har det varit, kanske främst vädermässigt menar jag. Toppa närmare 23 grader varmt under en solig himmel, en helt vanlig måndag i slutet av augusti är ju svårt. Fast arbetsdagen har varit bra. Länge sedan jag hunnit med så mycket känns det som. Ibland har även jag på städet sådana dagar.

Jag har även hunnit med att påta lite i sovrummet som än inte blivit klart. Men det närmar sig slutpunkten, helt klart. 

 

Nu ikväll kom jag åter iväg på en löprunda. Måste erkänna att det nog var mer Ingers förtjänst än min att vi kom iväg. Det är bra att vi driver på och peppar varandra. Speciellt nu när det går lite trögt med träningen och motivationen tryter en aning.

Det är med andra ord inte så pjåkigt att vara två, även om det inte alltid är alldeles friktionsfritt.

Två starka viljor parat med temperament är som gjort för smärre lokala åskväder.  :)

 

När jag kikar på dagens utmaning, inser jag att det är nog bäst att ta den i morgon istället.

Ja bara för att jag nu är lite för trött i knoppen helt enkelt. Inget annat.

 

Jag lyssnar istället på Delbert McClinton: Keeper Of The Flame. En vinyl från -79 där första sidan känns lite sådär, medan andra innehåller godis som  t ex Chuck Berrys I'm Talking About You och Delberts egna Two More Bottles Of Wine och I Recieved A Letter.

Sedan blir det nog sängen....

 

 

Vilken härlig dag det varit. Vi sov länge, nästan för länge, då vi sagt att vi skulle hälsa på äldre bror med fru vid tolvsnåret.

Så vi fick stressa på lite och ändå blev vi lite sena. Sånt ogillar jag. Tider är till för att hållas!

Trevligt var det i alla fall och vi bjöds på en superb äppelkaka till kaffet. Hemmagjord förstås, med äpplen från eget äppelträd. Med andra ord rejält närproducerat....

 

Sedan bestämde vi oss för att springa runt Hörnsjön, men först  en god middag på en vietnamesisk restaurang.

Ja sedan innan löprundan, medans maten sjönk ner i maggen, besökte vi de sorgliga resterna efter gamla anrika Kempehallen. Synd att det inte innan rivningen erbjöds tillfälle att få ta med sig någon souvenir likt man gjort nere i Fjollträsk, när råttboet gick i graven....

Allvarligt talat var det väldigt tråkigt att se. Gamla "Kempis" var på sitt sätt en fin arena. Trycket som skapades därinne går ju aldrig att få till i Fjällräven Center.

 

Löprundan ja, den var kul. Det var nog första gången i augusti det var riktigt roligt att springa. Det känns som om suget kommit tillbaka. Sedan är det alltid lika kul att springa tillsammans med Inger. Hon utvecklas enormt snabbt.

Fortsätter hennes utveckling ligger hon med all säkerhet före mig i spåret vid den här tiden nästa sommar.

Det blir en fin morot för mig när snön kommer. Måste hålla igång vinterträningen när den tiden kommer...

 

En egenskap jag uppskattar hos andra, utmaning numero 53.

Det här är ganska svårt eftersom det är flera egenskaper jag uppskattar och har svårt att rangordna dem.

Fast när jag läser uppgiften rätt, ser jag att det inte gäller den egenskap jag uppskattar mest, utan en i högen så att säga.

Det får bli två, tolerans och humor. Något man nog måste ha för att någorlunda stå ut med mig. De hänger på något sätt ihop tycker jag. Det ena överlever inte länge utan det andra.

Med åren har jag alltså drabbats av en viss självinsikt kan man kanske säga. Kanske det som kan kallas livserfarenhet.

Men bara för att jag erkänner det innebär det inte att ni har rätt....;)

 

 

Det här är nog första gången i mitt arbetsliv jag ärligt kan säga att det är jäkligt trist när chefen slutar. 

Men nu är det så enkelt att Therese är den bästa chef någonsin jag haft. Rak, ärlig, snabbtänkt och med en massa humor. Det sistnämnda måste man nog ha om man ska ha mig som underlydande...

Det som är det roliga i kråksången är, att de förväntningar jag haft på henne som chef sedan flera år tillbaka, har hon infriat med råge!

Å vilka cupcakes hon sedan gör. Närmast överjordiskt goda.

Tack Therese för det här året!

 

Nu är det äntligen helg och det känns skönt. Som vanligt har jag slumrat några timmar på soffan.

Hellre det än att slumra in framför dumburken eller nåt. Nu känner jag mig pigg och på hugget.

Morgondagen ska tillbringas åtminstone delvis inne i stan. Det blir väl lite snokande runt på diverse loppisar och även ett besök hos storebror. 

Söndagen ska jag försöka ägna åt att slutföra sovrummet. Lister som ska återbördas på plats m.m

 

Det här har jag alltid hemma i köksskåpet.  52/100.

 

Ja är det matvaror det gäller, så finns det två varor jag aldrig vill vara utan.

Först och främst måste jag alltid ha ett paket Husman. En måltid känns aldrig riktigt komplett utan ett par skivor Husman. Jag äter det till och med till pizza. Det funkar även riktigt bra när min magkatarr vaknar till liv. Ett par tre skivor utan något på, får magen att jobba på och "glömma bort" att göra ont.

Sedan är det mussli. En dag som startar utan fil och mussli till frukost, startar inte bra.

Till slut kom jag iväg på en löprunda, men det satt långt inne. Kroppen känns fortfarande inte riktigt fräsch, samtidigt som motivationen inte är på topp.  Tror dock att det sistnämnda styrs av det förstnämnda.

Jag har beslutat mig att slå ner på tempot och springa korta sträckor ett tag framöver, så får jag se hur det utvecklar sig. Blir det inte bättre får jag nog boka in en läkartid för att kolla upp att allt är ok med maskineriet.

Men det är nog rätt vanligt att man får ett sånt här bakslag emellanåt. Nu har jag sådan tur i oturen att jag´fått en löparkompis som kan driva på mig när jag behöver det. Sprang hon i förmiddags innan jobbet, blev jag ju tvungen att springa ikväll efter jobbet. 

Måste ju försöka behålla mitt försprång.

 

Vi två är verkliga tävlingsmänniskor och ingen av oss gillar att förlora vare sig det gäller yatzy eller betapet eller nåt annat. Nu är ju i och för sig det här med att förlora en tämligen okänd faktor för mig då... ;)

Säger vi......

 

"Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet". 51/100

 

Tja det beror ju lite på det. Är HON hemma blir det ett möte i den snart "K-märkta" hörnan.

Platsen där vi hamnade när vi råkade testa närkontakt av 3:e graden för första gången.

Annars blir det på med kaffepannan och så sätter jag mig och skummar igenom senaste nytt på nätet.

Ja självklart snurrar det redan någon cd/lp, men det är väl inte lönt att nämnas då det är lika nödvändigt som att andas.

 

 

 

 

 

 

 

Nu känns det som om vi i dag har haft den där fuktiga värmen som är så vanlig i augusti precis innan det slår om och hösten börjar sakta komma krypande. Inte mig emot då hösten är den årstid jag tycker bäst om.

Inte för att jag riktigt vet varför, men kanske för att det är den tid på året som jag är mest energifylld.

Sedan börjar ju hockeyn förstås....

 

Min lustfyllda genomgång av mina gamla vinyler fortsätter, om än inte i samma omfattning som i helgen.

Jag måste ju tyvärr jobba också.

Just nu snurrar den klassiska plattan "Layla and other assorted love songs". Den enda LP, eller rättare sagt dubbelalbum som gavs ut med Derek And The Dominos. Mitt ex är fasligt knastrigt tyvärr, men ska försöka få tag i en antistatpistol för att försöka lösa det problemet. Annars får jag väl försöka få tag i ett nytt ex då det är ett av de album man bara måste ha. 

Skivmässan i Umeå den 6:e oktober är redan inbokad.

 

Gårdagen var lite som julafton, det vill säga en evinnerligt lång väntan på att julklappsutdelningen ska börja.

Fast nu var det ju inte julafton i går förstås, utan det var dagen då "darlingen" min äntligen skulle komma hem från sin semesteresa ner till den mörka södern.

Av någon anledning tog återkomsten mycket på mina krafter. Jag har varit som en urvriden trasa hela dagen.

Kan det vara förkylning på gång månne.  ;)

 

Utmaning 50/100. Reklam jag faktiskt gillar.

Nu förstår genast de av mina läsare som inte sov på mattelektionerna i skolan, att jag därmed nått halvvägs.

Ett litet jubileum eller vad man nu ska kalla det..

Den enda reklam jag gillar är förstås den som handlar om hifiprylar. Så enkelt är det.

Jag älskar att sitta och titta i diverse broschyrer. Högtalare är ofta, i min värld i alla fall, rätt vackra pjäser.

Helst ska man inte kolla längst ner där prisuppgiften står.

Men drömma är ju gratis förstås.

 

 

 

Nu har jag tagit en liten paus i analoglyssnandet för att lyssna på mitt senaste/sista CD köp. 

John Fogerty: Wrote A Song For Everyone.

Den inhandlade jag passande nog i går....

Plattan är mycket bra. Han gör nyinspelningar av äldre låtar han skrev under Creedence Clearwater Revival tiden.

Dessa gör han med gästartister som t ex Foo Fighters, Bob Seger, My Morning Jacket med flera.

Det mesta känns fräscht och bra. Den rekommenderas starkt, fast den kanske ska helst avlyssnas via LP.

Låtarna är ju från slutet av 60-talet, förutom två nyskrivna som passar förvånansvärt bra in i sammanhanget.

 

Jag kommer att leva mycket nöjd med båda ljudformaten, jag har inga problem med att växla mellan CD och LP.

Det gäller bara att komma ihåg att sänka volymen rejält när jag växlar från LP till CD, annars riskerar jag att chocka grannarna rejält. Måste kolla upp om det går att justera ljudnivån på ingångarna på min förstärkare.

 

Lite lustigt upptäckte jag snabbt att jag inte vill sitta med datorn i knät när jag lyssnar på mina LPskivor.

Nä då är det bok eller tidning som gäller. Varför det är så vet jag inte, men det kan ju vara det jag omedvetet förknippar med det analoga ljudet.

 

Det är en häftig resa bakåt i tiden jag gör i helgen. Mycket jag glömt, dyker upp när jag spelar mina gamla plattor.

Det är nog tur att jag hinner spela av mig lite innan morgondagen, för jag är inte mycket att umgås med just nu.

Nördar ner mig totalt. Inser att dagens motionsrunda nog redan är inställd.

 

Men nu får det vara sluttjatat om ljudformat. Åtminstone för stunden.

Jag tar en utmaning istället.

 

"Förra helgen"

 

Ja den har jag ju redan skrivit om förstås, så jag vet egentligen inte hur "kreatörerna har tänkt här".

Kan ju inte heller fortsätta tjata om hur lycklig jag är i all evighet, ja eller det kan jag ju förstås, vet dock inte om någon orkar läsa om det under samma tidsrymd, ja förutom de närmast inblandade.

Skulle dock inte tro det. 

 

Så jag lirar lite betapet istället.

Det var alltså den här jag införskaffade idag.  http://www.ljudochbild.se/test/rega-rp1

Ett till synes spontant beslut i ögonblicket, men icke sa Nicke. Det här har jag grunnat på en längre tid.

Förra vintern kände jag att jag ville förändra mitt musiklyssnande och trodde att digitalisering var vägen.

Å jo, resultatet blev mycket bra när jag lade in min musiksamling på ett externminne, och streamade musiken via en Sonos till min anläggning. En omväg kan tyckas, men praktiskt på många sätt.

Men det var något som fattades hela tiden, det kände jag.

 

Det resulterade i att jag nu vinter/vår åter började lyssna på musiken via cdformatet. Nu via en nyare och bättre d/a omvandlare. Alltid dessa omvägar, men oftast får man en mycket bättre ljudkvalitet/upplevelse med en separat sådan. De som redan sitter i cdspelaren är mestadels sämre. Dessutom det som lät bra för ett par år sedan är idag omsprunget av det mesta. Utvecklingen går rasande snabbt även på det här området.

Jag satt nöjd ett tag, men den där gnagande känslan av att något saknades fanns kvar.

Vilket alltså resulterade i dagens inköp.

 

Största skillnaden mellan cd och lp formaten är inte vare sig bas eller diskant, utan dynamiken.

På cd är det mesta utstyrt i en hög jämn ljudsmet. Musiken ska därigenom låta "bra" även genom klena ljudkällor som  t ex mobiler eller datorer. Springsteens plattor det senaste decenniet är bra exempel på det. Ja förutom den senaste då, "Wrecking Ball". Den har mer dynamik än hela hans produktion det här millenniet sammantaget.

Trots det kan den inte mäta sig med de flesta hyfsade lp utgåvor.

Det trista i kråksången är ju att en cd kan ha precis lika bra dynamik som en lp......

 

Detta  för mig ju osökt över till utmaning nr 48. Återanvändning/bättre begagnad.

Dagens inköp speglar väl rubriken alldeles perfekt, eller hur?

Behöver jag skriva mer? 

Nä jag tror inte det...

 

 

En liten lördagstripp ner till Birsta med grabbarna blev avklarad på mindre än en timme. De shoppade loss på 15 minuter och var sedan klara. Själv tvingade jag sedan  dem med på en promenad upp till Media Markt, där jag plötsligt insåg att jag skulle investera i något jag länge längtat efter. En vinylsvarv.

Jag har inte haft någon sedan en 3 årig Nisse på något sätt lyckades få min kära Dual 504 ner i golvet. MM har Rega RP 1 på hyllan, men ingen kunnig personal, så det blev snabba ryck ner till AVD nere på stan. Att jag skulle ha en Rega RP1 om jag införskaffade en skivspelare har jag länge varit klar över. Bra kvalitet till ett bra pris, och dessutom uppgraderingsbar. 

 

Så nu sitter jag här och är så där fånigt lycklig....ungefär som tjuren Ferdinand med sina blommor. Lp-skivorna jag har ute i garaget är inkånkade. Joe Ely: Down On The Drag blev första lp som snurrade runt. Öppningspåret är fullkomligt magiskt på många sätt,  "Fools Fall In Love".  

Stämmer bra på många sätt just nu.

 

Hur låter det då? Precis som jag minns, om jag nu kan minnas det. Lite mjukare, lite avrundat i diskanten. Jämfört med cd förstås. Basen tung och fast.

Låter det bättre? Vet inte, för tidigt att säga. Måste lyssna några dagar framöver innan jag kan säga.

Fast säkert är det ändå inte. Jag tror att det bara är lite annorlunda.

 

Herre gud vad jag har längtat efter att åter få lyssna på mina lp-skivor. Det inser jag nu.

De är ju en stor bit av min livsresa på något sätt.

 

Fast knastret hade jag kunnat vara utan.....

Målat klart sedan några timmar, käkat några grillkorvar till middag, nersköljt med en öl. Kollat på friidrotts-VM för första gången denna vecka. Sverige fick en guldmedalj via svensketiopiskan Abeba Aregawi på 1500 meter.

Stor glädje för prins Daniel. Själv rycker jag nog mest uppgivet på axlarna. Friidrott och cykelsport är för belastade dopningsmässigt, för att jag ska tro att utövarna är rena..

Lyssnar på John Fullbright via spotify, spelar lite betapet.

 

Men mest saknar jag....

 

Fan, det är konstigt. Här lever man nöjd och glad solokvist i åtta år, och alla tankar på någon är liksom bortsköljda av tidens tand. För dessutom inte fasen hittar man någon när man är i min ålder, sedan vet jag väl inte ens om jag vill ha någon som rotar i min skivsamling,  och enda gången jag går utanför dörren, förutom till jobbet, är när jag går på ICA, och att hitta henne vid charken finns bara inte, och så pang står hon där.

 

Så nu är det en evighet tills måndagskvällen är här

 

 

 

Så har torsdagen gått och det är snart helg. Första arbetsveckan efter semestern närmar sig därmed sitt slut.

Den har fortsatt att gå lätt förutom då att jag av någon svårförståelig? anledning numera lider av en viss sömnbrist...

Nåja, jag verkar ju bara bli yngre med åren, så det ska nog lösa sig.

Dessutom är jag ju alldeles ensam och övergiven förtillfället, vilket innebär att "arbetsbördan" därmed har minskat "rejält". Dock ska det andra varvet målas i eftermiddag så att jag förhoppningsvis blir klar i helgen med sovrummet. Inte så kul med ett sovrum som ser ut som efter en jordbävning med en magnitud på cirka 8.

 

Trist nog så börjar jag till slut inse att jag nog har problem med att käka mjölmat. För andra dagen i rad har jag ätit pannkaka till lunch, och för andra dagen i rad mår jag inge vidare efter lunchen. Det här har jag i och för sig märkt av förut, men inte grunnat så mycket över det. Sedan åt vi ju dessutom pizza i går kväll och det faller väl till en del under kategorin mjölmat. Mådde inge vidare igår kväll heller. Får nog kolla upp det framöver.

 

Utmaning 47/100

Den högsta punkt jag nått.

 

Ja eftersom jag inte vandrat i fjällen så är nog antalet höjdmeter jag vistats på tämligen lågt.

Högsta punkten kan var på polcirkeln i Norge. Något tusental meter upp tror jag den ligger, men vet inte säkert.

Det jag vet är att det var mer än 20 grader varmt nere vid havet, och uppe vid polcirkeln var det nära noll och snålblåst.

Inget vidare skönt med andra ord. Speciellt inte med tanke på hur jag var klädd vid tillfället.

Än lättare klädda var nog den busslast med tyska pensionärer som hade ställt upp sig för fotografering vid skylten.

Huttrande i kylan ropade de schnell, schnell till fotografen.

 

Nä fan, nu måste jag måla.

 

 

Då har jag redan avverkat två arbetsdagar. Det har gått bra att komma igång, vilket jag tolkar som om semestern varit lyckad. Vilket den ju har förstås.

 

Nåväl, i  eftermiddag kom jag äntligen igång med målningen av sovrummet. Första varvet gick som en dans, trots att det är väl det som tar mest tid. Nästa varv tar jag på torsdag. Behövs det, vilket jag tror,  blir det ett tredje varv till helgen. 

Det är rätt kul att måla, bara man slipper petgörat. Sånt gillar jag inte, har väl lite för taskig motorik för att det någon gång ska bli riktigt bra. Mitt i alltihopa så gungar jag dessutom till och vips sitter handen på väggen, följt av ramsor av det mera barnförbjudna slaget.

Men sånt är världsligt på något sätt, eller hur?

 

Löpningen lyser med sin frånvaro just nu, regn och annat elände kommer emellan. 

Ja trevligheter också förstås. I morgon ska det dock bli av. Kroppen börjar känna av bristen på endorfiner.

Kanske min omgivning också för den delen. Men man kan ju inte alltid vara solsken för den delen heller...

 

Träsmak 46/100

 

Träsmak får jag numera rätt lätt. Mitt sittfläsk har ju minskat de senaste åren. Men jag måste erkänna att jag alltid föredragit mjuka fåtöljer med en skön fotpall framför. Helst framför en öppen spis.

Sedan kan det ibland inte spela någon roll hur skönt man än sitter, man får träsmak ändå. 

Ungefär som livet är ibland.

Dåså, då är jag där. Det vill säga vid semesterslutet. Men det känns rätt bra ändå. Får se om jag tycker detsamma i morgonbitti. Men det gör jag säkert, speciellt om jag har vecka 37 i åtanke.

 

Helgen har annars förlöpt väl, ja till och med mycket väl, eftersom vi äntligen fick spendera dagarna tillsammans.

I går blev det loppisbesök och MODOs säsongspremiär som höjdpunkter. 

Idag har vi satt väv på väggarna i sovrummet och på tisdag ska jag börja måla. 

Det jag skulle göra andra veckan på semestern blir av först nu. Det kom liksom annat i vägen.

 

Nåväl

 

Mitt liv som blondin 45/100

 

Ja blond var jag visst som liten, men knappast nu. Det är väl mest grått nuförtiden, ja det som finns kvar menar jag förstås. Däremot om man översätter blond med lite naiv, kan jag nog ibland hålla hög klass.

Det kan jag vara lite stolt över faktiskt. På något sätt har jag tappat lite av min cynism med tiden. 

Glädjer mig åt det lilla och tror inte att alla har baktankar. 

Ja förutom konditorn förstås....

 

På tal om konditorn, så kommer jag osökt att tänka på godsaker som inmundigats under min semester.

Det har gett resultat på vågen kan jag säga. Inget vidare kul resultat, men det är bara att börja jobba med det i morgon. Innan september ska jag vara ner på min "innansemesternvikt", men det ett par tre kilo att plocka bort så jag ska väl inte gapa över för mycket. Fast det har jag väl redan gjort så att säga.

Nu doftar det gott från köket. Nykoktkaffe gjort i mitt loppisfynd från igår.

 

 

 

Sista semesterdagen bjuder på regn, men det går bra det med. Jag kan alltid lira lite betapet, vilket osökt leder mig över till dagens utmaning. Precis just NU, eller rättare sagt för 15 minuter sedan.

Då lappade jag till MacArthur rejält. Han ligger så där en tusen poäng högre i ranking än vad jag gör.

Det kändes mycket bra, eftersom han under förmiddagen fick lite turligt oavgjort mot mig. Troligtvis var det också därför han ville ha en returmatch. Han ville nog platta till sopan ordentligt...man kan ju inte ha så mycket tur igen, typ.

 

Ikväll kommer grabbarna. Det ska bli så kul, även om de oftast häckar framför sina datorer. Det blir alltså inte så mycket umgänge med andra ord, men bara det faktum att de är här livar upp.

 

På tal om liva upp, nu är det den tid på året då min anläggning låter som bäst. Varmt väder kombinerat  med en hög procent luftfuktighet gör susen framför allt för mina högtalare. 

Det är alltså den tiden på året mina grannar har störst chans(risk) att få lyssna (ofrivilligt?) på min eminenta skivsamling. Tur att det fortfarande är semestertider skulle kanske någon "barbar" säga...

 

På tal om att liva upp del III. I morgon spelar MODO säsongens första träningsmatch. Den går i "lyan" mot björklöven. "Löven" som är nykomlingar i hockeyallsvenskan. Kan bli en kul match även om träningsmatcher aldrig kan jämföras med seriespel.

Gissa vem som kommer att närvara?

 

 

Man märker att livet är en aning förändrat när man hittar ett antal onämnbara i tvättkorgen.

Vill bara säga det så ska jag sedan inte orda mer om det....

 

Dagen har hittills varit en dag med ren slöhet, för att sedan växlat över till  ren slapphet.

Man måste ju variera sig.

Trots det har jag donat lite med tvätt och dylikt. Lite aktivitet är bra, sägs det i alla fall.

 

När jag är på loppis brukar jag komma hem med.....väldigt lite. Jag är nog en som mest gluttar runt lite.

Fast senast hittade jag ju ett litet bord och några cd. Jag letar dock förnärvarande efter en speciell sak. Nämligen efter en kaffepanna. Helst en emaljerad liten en. Det blir definitivt godast kaffe i en sådan.

Nu verkar det inte vara så lätt att hitta någon, men skam den som ger sig.

 

Jag var ner en sväng på jobbet vid lunchtid. Det var trevligt faktiskt. Jag börjar nog längta efter att få till lite rutiner igen. Inser att jag trots allt trivs rätt bra med sådana. Ungefär som ungdomarna mina brukar säga när sommarlovet går mot sitt slut.

Människan är nog i mångt och mycket ett vanedjur.

Det var en skön löprunda trots värmen och fuktigheten. Det känns att jag slarvat lite med träningen, men det är ju snabbt åtgärdat. Förhoppningsvis ska jag väl säga, vis av erfarenhet som jag ju är.

Dagarna går snabbt nu, denna sista semestervecka. Mest beroende på att dagarna är trevliga och aktiva. I går blev det gofika hos SkogsHilda, följt av en liten prommis. På det lirade vi lite TP mot några kids. Med tanke på att vi valde frågorna som följde med originalutgåvan klarade de sig rätt bra. Men nog har jag svårt att vilka som ska kunna matcha Team Stig-Inger.....

 

Senare på eftermiddagen blev det en vända till Björnstugan. Biff Gretan var lika god som vanligt.

Dagens klou blev dock kajakpaddlingen inne i Härnösand. Det var riktigt kul, även om jag nog var lite väl spänd i kroppen från början. Det är ju inte så bra för balansen om man så säger. Men jag tog det bit för bit och i slutändan gick det riktigt bra tycker jag.  Inget ofrivilligt dopp här inte.

Vi paddlade ett varv runt Mellanholmen. Det var nog en rätt så lagom start, för det ska bli någon vända till har jag tänkt mig. Men då kanske från Lappudden eller så. Det är ju lite närmare..

 

Ikväll blir det ett nytt stadsbesök. Den här gången till Kramfors för att bevista lokalderbyt mellan byns hjältar och stadspojkarna. Förhoppningsvis blir det tre lätta poäng till oss som bor på rätt sida älven.

 

Kurt Wallander är ju en filur jag gillar på något sätt. Lite har han väl fått sätta normen för hur en svensk kriminalpolis funkar. Ja åtminstone på på film. Böckerna av Henning Mankell är ju som vanligt mera mångfaceterade än vad man kan få fram med rörliga bilder. Men jag tycker, faktiskt, att Krister Henriksson emellanåt får till rollen på ett bra sätt.

Om än något sävligt kanske.

Filmerna om Kurt Wallander tappade även lite tempo efter att Johanna Sällström så tragiskt gick bort. 

Hon var en av mina favoriter faktiskt.

 

Denna utvikning var utmaning numero 42

I morgon kommer jag att inleda min 4:e och sista semestervecka. Sista åtminstone för den här gången.

Det har hittills varit min bästa semester. Inte för att jag rest någonstans, men mötet som skedde hamnar så högt som på platsen efter mina barns födelse. Så är det bara.

I morgon ska jag arbetet i sovrummet återupptas....ja nu menar jag förstås renoveringen. ;)

Det blev ju lite ändrarde planer när Ernsts "lillasyster" reste  invändningar mot min arbetsordning.

Klok man som jag är följer jag alltid goda råd.

 

Åtminstone när jag själv vill.

 

I dag står byns hjältar på dagordningen när de möter bottenlaget från vårt norra grannlän. Ni vet den där trista transportsträckan mellan Norrbotten och Ångermanland.

Det bör ju bli en enkel match tycker jag, Fast mindre tuvor än så har fällt störrre lass förstås.

Sedan kommer vi till dagens höjdpunkt. Finfrämmandet från Svanängsvägen utan vars hjälp mötet kanske än inte blivit av, kommer på mat. Grillning med tillhörande drycker står på programmet.

Det ska bli så trevligt!

 

Det är lite av varannnandagsskrivande just nu här på bloggen. Kan säkert skyllas på min nya tillvaro som, ja vadå?

Servicetekniker kanske. Ja det låter bra, fast den titeln gäller väl bara i en vecka till.

Sedan återgår även jag till näringarna. Servicetekniker verkar nämligen inte vara ett pensionsgrundande yrke, om jag nu förstått saken rätt.

Vore de det skulle jag mycket väl kunna tänka mig att fortsätta i yrket. Fast jag antar att då skulle det från visst håll, formuleras krav på genomgångna matlagningskurser och dylikt. 

Men herre gud, jag vet väl hur gurkor ser ut....

 

Nåväl, igår  återvände jag för en kväll till mina gamla jaktmarker. Åkte upp till Gottne och tittade på deras match mot Undrom i Ångemanlands 4:an. De är ju numera ett ambitiöst lag som vill kliva upp i divisionerna.

När jag lirade där höll vi mest till i 6:an, men även några år i 5:an blev det också.

Gottne leder serien och förväntas nog att vinna den och därmed ta klivet upp i 3:an. Igår blev det dock bara en pinne, efter en sen kvittering i slutminuten.

Kul var det i alla fall att återse byn och fotbollsplanen. 

 

Skumma element del 40/100

 

Ja sådana har jag inte ity att jag mest använder luftvärmepump. Den är nog min bästa investering till huset.

Mina elräkningar har nog i det närmast halverats. Gläder inte bara min plånbok eller klimatet, utan förhoppningsvis påverkar det också min elleverantörs vilja, att vara huvudsponsor för det där onämnbara laget som ramlade ur elitserien i våras.  Fast numera heter det förstås inte elitserien längre, utan självklart Swedish Hockey League, förkortat till SHL. Nu är den svenska hockeyn mera på samma nivå som NHL, AHL, KHL, DEL osv.....

Tror man i alla fall.

 

Nu ska jag se färdigt premiären i "The Championship" och sedan ge mig ut på en löprunda.

Gårdagen bjöd på en stadstur. Inköp av diverse grejer tillhörande den för tillfället stillastående renoveringen av sovrummet. Stillastående eftersom jag inväntar  lite "hantverkar"hjälp. Schemat är dock en aning trångt, men ska nog hinna bli klar innan semestern är slut tror jag. Ja gårdagen bjöd även på lite loppisbesök där diverse fynd gjordes. 2 cd och ett litet bord med glasskiva och tidningfack på sidorna. Passar utmärkt bredvid min favoritfåtölj.

Nu ska väl inte allt ligga på golvet. Åtminstone teoretiskt tänkt.

 

Förresten, semesterslutet som kommer efter nästa vecka känns inte det minsta oroligt. Snarare tvärtom.

Dessutom har jag en vecka i september att se fram emot. Då blir det troligtvis en husbilsturne´ norröver.

 

Barndomslandet är dagens utmaning, den 39/100.

 

Barndomslandet sträckte sig geografiskt sett från färjan i söder, till Orrforsträsk i norr. Kvarnhusberget i väster, och "Flygen" i öster. Men mest av allt var det Kalixälvens västra strand som var mitt barndomsland. Jag fiskade, vandrade, rotade, lekte och levde ett rikt liv i min fantasi. Jag var nog ett ensamt barn trots att jag är född mitt i en barnaskara på 5. Ensamheten var inget farligt eller jobbigt, utan något jag ofta sökte. Det var nog endast då jag var riktigt lycklig. Men där fanns en del riktiga kompisar också.

 

Den nerlagda fotbollsplanen tvärsöver vägen var ibland mitt tredje "hem". Jag lade straffar och dribblade och sköt. Letade tunna björkar som jag kapade och gjorde till spjut och deltog i olympiaden. Hoppade längdhopp och höjdhopp, hoppade stav med käppar som ofta gick av mitt i upphoppet, och så låg jag där på backen ett tag och flämtade, innan jag klev upp och fixade mig en ny stav. På kvällarna innan jag gick till sängs brukade jag räkna in dagens blåmärken.

 

Vilket som var mitt första hem vet jag inte, men kanske var det älvstranden.  Där fanns ju färjan. Undrar hur många gånger per dag jag åkte med den?  Annars satt jag ofta  i väntkuren och tittade på bilarna som åkte av och på färjan. Men jag kan inte påstå att jag drömde mig bort. Visste väl inte av något annat, ja inte mer än att Elvis bodde i Stockholm.  

 

Glädjande nog har Annelise bestämt sig för att hoppa på tåget från och med måndag. Så då blir vi fem som antagit utmaningen. Det ska bli mycket roligt och spännande att läsa hennes tolkningar.

Läs hennes blogg. Den hittar ni om ni läser hennes kommentarer till mina små texter.