Nödlögn?
Häromdagen när jag gick mot hissen, hörde jag någon som ropade på mig. Stig sa han, jag har hört att du har börjat svamla. Ja svarade jag, du har hört rätt. Jag förstod ju vad han menade, att jag börjat umgås med en dam....
Ja, men du som hade det så bra sa han och skrattade....
Vad svarar man på det? :)
Det är löningsdag i dag och i stort sett varenda krona var redan intecknad i förväg. Semestrar är aldrig billiga. Inte ens de som tillbringas på hemmaplan, men det är skönt att veta att man gör rätt för sig så att säga.
Nästa månad lär ju inte bli billigare för den delen. Vi ska ju åka på en husbilssemestervecka i mitten på månaden.
Det ska bli så kul. Kosan kommer att ställas norröver. Först inlandsvägen och västerut. Det skulle faktiskt vara lite kul att få tangera lite vinter som en försmak, men annars får vintern gärna vänta tills december. Fast lite sugen börjar jag bli på skidåkning. Det ska medges. Sedan svänger vi ner på E 10:an söderöver mot mina "hemtrakter".
Med hemtrakter menas i det här fallet området runt polcirkeln längs Kalixälven och eventuellt Torneälven.
Om det är något jag saknar här i Ulleboda så är det en älvstrand att promenera på, och samtidigt låta tankarna följa fritt med det strömmande vattnet. Ån här är tyvärr lite för liten för att duga som substitut.
Finns det tillfällen då en nödlögn är ok? 54/100
I ett förhållande är svaret nej! Annars är det väl ok, om det inte blir för flytande gränser.
Som de flesta är jag ibland lite feg och duckar. För det är bara feghet som gör att man tycker sig behöva ta till en nödlögn. Vari ligger förresten skillnaden mellan en lögn och en nödlögn?
Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Ofta säger vi att vi tar till en nödlögn för att vi inte vill såra, men egentligen ljuger vi oftast för att vi inte vill stå där med dumstruten....
Fast det är förstås mänskligt. Väl?
