Barndomslandet
Gårdagen bjöd på en stadstur. Inköp av diverse grejer tillhörande den för tillfället stillastående renoveringen av sovrummet. Stillastående eftersom jag inväntar lite "hantverkar"hjälp. Schemat är dock en aning trångt, men ska nog hinna bli klar innan semestern är slut tror jag. Ja gårdagen bjöd även på lite loppisbesök där diverse fynd gjordes. 2 cd och ett litet bord med glasskiva och tidningfack på sidorna. Passar utmärkt bredvid min favoritfåtölj.
Nu ska väl inte allt ligga på golvet. Åtminstone teoretiskt tänkt.
Förresten, semesterslutet som kommer efter nästa vecka känns inte det minsta oroligt. Snarare tvärtom.
Dessutom har jag en vecka i september att se fram emot. Då blir det troligtvis en husbilsturne´ norröver.
Barndomslandet är dagens utmaning, den 39/100.
Barndomslandet sträckte sig geografiskt sett från färjan i söder, till Orrforsträsk i norr. Kvarnhusberget i väster, och "Flygen" i öster. Men mest av allt var det Kalixälvens västra strand som var mitt barndomsland. Jag fiskade, vandrade, rotade, lekte och levde ett rikt liv i min fantasi. Jag var nog ett ensamt barn trots att jag är född mitt i en barnaskara på 5. Ensamheten var inget farligt eller jobbigt, utan något jag ofta sökte. Det var nog endast då jag var riktigt lycklig. Men där fanns en del riktiga kompisar också.
Den nerlagda fotbollsplanen tvärsöver vägen var ibland mitt tredje "hem". Jag lade straffar och dribblade och sköt. Letade tunna björkar som jag kapade och gjorde till spjut och deltog i olympiaden. Hoppade längdhopp och höjdhopp, hoppade stav med käppar som ofta gick av mitt i upphoppet, och så låg jag där på backen ett tag och flämtade, innan jag klev upp och fixade mig en ny stav. På kvällarna innan jag gick till sängs brukade jag räkna in dagens blåmärken.
Vilket som var mitt första hem vet jag inte, men kanske var det älvstranden. Där fanns ju färjan. Undrar hur många gånger per dag jag åkte med den? Annars satt jag ofta i väntkuren och tittade på bilarna som åkte av och på färjan. Men jag kan inte påstå att jag drömde mig bort. Visste väl inte av något annat, ja inte mer än att Elvis bodde i Stockholm.
Glädjande nog har Annelise bestämt sig för att hoppa på tåget från och med måndag. Så då blir vi fem som antagit utmaningen. Det ska bli mycket roligt och spännande att läsa hennes tolkningar.
Läs hennes blogg. Den hittar ni om ni läser hennes kommentarer till mina små texter.
