varvetrunt.blogg.se

Ett djur jag är rädd för...  79/100

 

Mitt svar är.......katten. Ja inte rädd på riktigt kanske, men jag litar inte på en katt. Varför det är så det vet jag inte. 

Jag har inte haft något trauma när det gäller katter, däremot blivit klöst ett antal gånger. Fast det är kanske det som är traumat. Visst är kattungar söta, men det hjälper inte.

 

Dagarna rullar på annars, det är kanske därför det blir lite glest mellan inläggen. Ja som vanligt rullar väl inte dagarna ändå. Den här hösten har ju verkligen varit en förändringens tid för mig. Men enbart till det bättre är väl bäst att tillägga, annars kan det kanske missförstås. 

Vi har i alla fall äntligen blivit klara med att tömma hennes lägenhet, och därmed (efter diverse små kompromisser) slagit ihop våra påsar på alla plan så att säga. Om jag ska vara ärlig tycker jag att de två inblandade "kombattanterna" visat en samarbetsvilja utöver det vanliga och förväntade. 

Men fasen vad grejor hon, nej jag menar förstås vi, hade :)

Erikshjälpen tackade och tog emot.

 

Nu är november på gång. Årets mest onödiga månad. Mörk och trist. Dessutom har jag betalat restskatten. Kommer det snö blir det ljusare förstås, men då har vi snö åtminstone 5 1/2 månad. Minst en månad för länge enligt mig.  Nä november är en tid att liksom gå i ide och invänta vintersolståndet. Det är enklast så tycker jag. 

 

God Natt!

 

 

 

Det blev Birsta idag. Vi fyndade lite på IKEA. En "kontorstol", och en byrå till sovrummet. Det har ju uppstått vissa lagrings och förvaringsproblem i huset nu under hösten. Nu hoppas jag att de åtminstone till viss del blivit lösta. 

Gissar dock att ytterligare en byrå kommer att införskaffas.

 

Det var rätt mycket folk där i dag, Men ändå tyckte jag att det kändes lugnt, trots att det är löningshelg.

Förklaringen är nog att en viss Ledin är där i morgon. Nu menar jag förstås inte Per som lirar i luleå......

Men alltså, jag fattar inte varför folk går bananas över Ledin. Svaga melodier och en aning tramsiga texter, framfört av en medelåldersman som borde gå till en sång och talpedagog...... Medelålders och medelålders förresten. Han är väl äldre än jag.

 

På tal om luleå så vann MODO i kväll sin sjätte raka match. Ett fullsatt Fjällräven Center verkade explodera när Tambellini satte 3-2 i förlängningen. Härligt! Man skulle definitivt vart där..

MODO verkar ha fått igång sitt spel på allvar nu. Än märks inte tappet av Salmela till hv71. Dessutom ska både Ritola och Lehtivuori vara på väg tillbaka efter sina skador.

Luttrad som jag dock är tar jag inte ut något i förskott, utan hoppas bara lite stillsamt på en säsong utan hot om att hamna i kvalserien till våren. 

 

I morgon blir det vintertid och passande nog tänker jag slänga på vinterdäcken i morgon. Visserligen fortsätter "värmen" ett tag till, om man nu ska tro på SMHI, men för den skull kan det bli en del halka till och från.

 

En historisk person jag skulle velat träffa, lyder utmaning 78/100

Som vanligt när man ska välja ett alternativ blir det svårt. Undrar varför? Kanske för att alternativen är så många, eller för att livet lärt en att väldigt lite är svart eller vitt. Det finns alltid så många om och men, och så vill man ju alltid sticka ut lite och inte vara så förbaskat vanlig. Fast vanlig är precis på pricken vad de flesta är. Så även jag.

Men om jag ska hålla mig till ämnet så väljer jag två, eftersom de på något sätt hör ihop. Jesus och Muhammed.

Skulle vilja fråga dem om de verkligen inte kunde förutse vad som skulle komma att ske i deras och deras guds namn. Jag menar lite människokunskap borde de väl ha haft och därigenom kanske formulerat sig på ett litet annorlunda sätt.

Borde de inte även ha uttryckt att allting inte ska tas bokstavligt. En eller annan smiley i Bibeln eller Koranen hade nog inte varit helt fel.

"Ovanligaste stället jag sovit på" Utmaning 77/100.

 

Här har jag inte mycket att komma med. Jag har sovit i en säng, fåtölj, tält, husvagn, husbil, under bar himmel.

I en skogskoja, på tåg, i en buss, bil osv. Men inget ovanligt, ja det förstås bak i "hatthyllan" på en gammal bubbla? Då var jag inte så gammal, eller stor för den delen. Men jag kommer faktiskt ihåg det. Det var under en resa med min farbror Hugo från Kiruna till Parakka. Det var inte så noga på den tiden med säkerhetsbälten. Om det ens fanns några. 

 

Fabian klarade den årliga hälsokontrollen med glans. Helt utan anmärkning med andra ord. Fick dock ett råd från "coachen" att kolla upp tändkablarna. När jag gasar blir det lite störningar på radion. Det är troligen någon tändkabel som orsakar det. Jag har själv funderat på att få det kollat fast av ett annat skäl. Jag tycker Fabian är lite törstigare än vad han borde vara.

 

På tal om törstig så var jag in på boa när jag ändå var i stan. Om nu Kramfors kan benämnas stad. Därom tvista de "lärde". En Lakka stod på önskelistan. En liten en smakade bra efter middagen. Lite guldkant i tillvaron kan behövas en regnig och mörk tisdagskväll i slutet av oktober.

 

 

Oregano är "en krydda jag gärna använder"  Utmaning 76/100.

Örtkryddor överhuvudtaget tycker jag om. Smaken kommer liksom inte fram omedelbart, utan den smyger sig fram på något sätt och eftersmaken sitter i länge. Ja förutsatt att man inte gödslar måltiden med ketchup. Denna vedervärdiga matförstörare som borde förbjudas. Utan att ha en aning om varifrån ketchupen har sitt ursprung gissar jag på USA.

 

Söndagsmorgonen är kall. Termometern stod på minus 5 när jag vaknade. Det var säkert betydligt kallare när kärleken masade sig upp och iväg till jobbet, medans jag förnöjsamt somnade om. Nöjd över det var hon nog inte, men har man själv gonat sig under veckan med en mängd sovmorgnar, kan man inte räkna med annat.

 

MODO vann igen. Nu efter förlängning mot växjö. Det är glädjande att laget nu tagit sig upp på slutspelsplats, men än är det för tidigt att ropa hej. Minns bara förra säsongens eviga pendlande mellan vinst och förlustsviter.

Men visst ser det bra ut just nu och MODO spelar en kul och sevärd hockey med en massa fart.

Ska dock medge att för mig som är uppvuxen med styrspel, känns det inte helt ok med dagens spelsystem. 

Erkänner villigt att jag först njöt av gårdagens 2 första perioder med en bitvis glimrande anfallshockey, för att sedan svära över oförmågan att behålla en 2-måls ledning i den sista perioden. Det hade inte hänt förr....

 

Dagens bestyr blir väl lite tvätt och att serva kärleken när hon kommer hem mellan och efter sin delade tur.

Delade turer tycker jag är en styggelse. De ska fanimig ha betalt även under "väntetiden"!

 

Det blir väl även en liten löprunda under dagen. Det är så härligt att springa på frusen mark. Ofta liksom frasar det under fötterna. Jag älskar verkligen den här tiden på året när det är kallt och ingen snö. Dagarna är oftast soliga och ingen vind att tala om.

 

Men nu blir det mera kaffe och en bulle, samtidigt som jag lyssnar på Gov´t Mule: Deepest End. En bitvis fantastisk live dubbelcd med ett riktigt bra ljud. Ingen utstyrning här inte.

 

 

Vi börjar väl med utmaning 75/100. Ett exempel på ett ögonblick jag minns väldigt starkt.

Det finns det rätt många av faktiskt. Palmes död, mina barns födelse osv. Men inte den första kyssen....

Ja det är klart, VÅR första kyss minns jag ju så klart. I det numera "K-märkta" hörnet.

Men det är ju inte så länge sedan det förstås.

 

Nä ett ögonblick jag minns är när jag för första gången klev in i Kempis och insöp atmosfären och spänningen inför en MODO- match, och sedan första nedsläpp. Jag skulle tro att det verkligen blev "kärlek vid första ögonkastet".

Matchen var mot brynäs med bröderna Salming i laget. Om jag minns rätt var det 1972. Innan dess hade jag mest följt ÖSK eftersom jag som nyinflyttad bodde på Valhallaområdet och Skyttis ligger ju intill.

Hur matchen slutade? 0-2 tror jag i alla fall, men jag tänker inte svära på det.

 

Vintern har gjort sitt första försök med lite snö och en bunt minusgrader. Känns väl sisådär kan jag väl säga.

En del av mig vill ha snö för att kunna börja åka skidor, men samtidigt känns det lite väl tidigt. Kommer vintern nu så blir den ju kvar i en sisådär 6 månader. Hemska tanke, vinter halva året.

En sak dock som är bra med den frusna marken är att löprundan i spåret blir betydligt lättare. Inget mjukt och slipprigt underlag med andra ord. 

Nu är jag på allvar tillbaka på banan igen. Dagens runda var veckans andra och på söndag kör jag den tredje, förhoppningsvis. Därmed är jag tillbaka till mina 3 rundor/vecka. Skönt.

 

På tal om vintern borde jag ju förstås fixa med vinterskorna på bilarna i helgen, men känner jag mig själv rätt så är det lite för "tidigt". Jag brukar alltid få stå där i snön och kylan med värkande fingrar, svärande över att jag aldrig lär mig.

Men det har ju funkat i alla år, så varför ändra på ett "vinnande koncept"?

 

Förresten, att se Kyle Cumiskey spela hockey är en  lika stor skönhetsupplevelse, ja rent av större, än världsarvet vårat. Rotsidan och Skule ligger i lä jämfört med hans förmåga att liksom sväva fram på isen utan synbar ansträngning. Han om någon borde verkligen K--märkas....

Mina goda och dåliga miljöval, utmaning 74/100.

 

Jag sopsorterar sedan många år, införskaffade en värmepump för så där en fem år sedan.

Det är väl mina medvetna miljöval. Ja jag kör medvetet lite bil bör jag väl tillägga.

Jag köper inte heller närproducerade växthusgrönsaker om jag kan undvika det. De är oftast ett sämre alternativ ur miljösynpunkt. Även om vi ofta tror motsatsen. 

I övrigt så skräpar jag inte ner i skog och mark. Ja med mer än min närvaro förstås då.

 

Fabian var på verkstan i måndags. Höger framhjulslager behövde bytas, så nu har jag lite mindre pengar i plånboken.....

Men det löser sig tror jag, såvida inte bilbesiktningen nästa vecka säger något annat förstås. 

Men jag tror inte det.

 

Nu har första lasset gått inför äldste sonens flytt senare under vintern. Jag har ju ingen möjlighet att lagra hans grejer här. För dåligt med utrymmen helt enkelt. Den ömma modern med man var behjälpliga då Fabian inte är utrustad med dragkrok. Något särskilt muntert gäng är de ju inte, men allt gick någorlunda smärtfritt ändå.

Ja inte helt förstås, men det är en annan historia.

 

I övrigt är det onsdag i morgon.

 

 

Lördagsmorgon i sängen med kaffe och dopp är alltid trevligt. Nu lirar vi betapet med blandad framgång, men det går framåt ändå. Vädret verkar ljuvligt när jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Fåglar sjunger och solen lyser.

SMHI hotar dock med kallare vindar till veckan, och en eller annan snöby. Det är väl som det ska va den här tiden på året.

 

Dagens program består väl annars av diverse flyttbestyr, som vanligt. Den här flytten är den mest långdragna jag har varit med om, men har man 3 månader på sig tycker man att man har all tid i världen. Blir väl som vanligt med en jäkla stress på slutet för att hinna städa ut.

Ja yngste sonen kommer förstås och så spelar MODO borta mot färjestad på eftermiddagen.

Så det blir nog en trevlig lördag det här också.

 

Min segdragna förkylning verkar äntligen vara på väg att tappa greppet. Kanske jag kan springa en liten runda i morgon. Det är över en vecka sedan sist. Fast den rundan kom ju lite för tidigt och förlängde säkert förkylningen med några dagar. Men så illa ska det väl inte gå den här gången.

 

Plattorna jag fyndade på skivmässan förra helgen, är jag fortfarande nöjd med nu när jag hunnit lyssna en hel del på dem. En var väl ingen höjdare, men de sex andra är bra så det blev ju lyckat. 

 

Nu förlorade visst hon till vänster en betapetmatch och ligger och muttrar lite.

 

Hon som ligger muttrar lite just nu, är väl "En människa jag verkligen litar på". Utmaning 73/100

Något annat vore väl tämligen orimligt.

Åtminstone när man är som jag är...

 

 

 

 

En bok som gjort starkt intryck på mig, lyder utmaning numero 72 av 100.

Det finns det inte så många men självklart är vår Bibel en av dem.

Men ska jag välja någon så får det faktiskt bli kartboken. Det var många timmar jag spenderade, liggande på magen med en uppslagen kartbok framför mig, när jag växte upp. 

Följde floders slingrande och gränsers ringlande. Fantiserade om främmande platser med i mina öron konstiga namn. Nyfiken på hur det såg ut där och hur det luktade. Jag brukar lite skämtsamt fråga de som varit "over there" hur gräset luktade. Hittills är det bara en som kunnat svara på den frågan.

 

Det konstiga är att jag aldrig har rest och "luktat". Ja bara inom landet och i norden. Mitt mest exotiska resmål, hittills, är Estland. Förhoppningsvis ska det så småningom bli ändring på den saken.

 

Sedan finns det en bok till som gjort ett oerhört starkt intryck på mig. Ja det är ett verk i ett antal delar, glömt hur många. Det är fullkomligt ohyggligt, man måste verkligen stålsätta sig för att klara av det. Nä förresten det jag tror inte man gör, såvida man inte är fullkomligt avtrubbad. Det handlar om det 2:a världskriget från dag ett till den sista dagen. Striderna dag för dag, på alla fronter. Det heter ungefär så också men jag har glömt dess exakta namn. Förträngt det antar jag.

Striderna och antalet offer beskrivs sakligt, men det går inte att värja sig mot ondskan de representerar.

Krig och terror är ondskan i sin grymmaste uppenbarelse. Det är alltid vi små som offras. 

 

Och det bara fortsätter

 

Snart orkar jag inte ta till mig det jag ser i media....75 människor dog på en marknad i Irak eller Pakistan eller....de flesta offen för självmordsbombarna var kvinnor och barn, 82 där och 53 här osv i all oändlighet. Dag för dag. Allt vansinne bara fortsätter. Alltid de små som drabbas. 

 

 

Då är höstens skivmässa i Umeå avklarad. Mycket folk och ett stort utbud av framförallt vinyl, men även på cd-fronten fanns det en hel del. Jag koncentrerade mig dock enbart på vinyl. 

Mycket fanns det att fynda. Jag införskaffade en hel del omistliga saker.

Först blev det en saknad liveplatta med Eric Clapton. E C Was Here. Den är från 1975. När jag plockade fram mina vinyl igen här i höstas trodde jag att jag hade den, men så var alltså inte fallet. Sedan blev det plattor med Bonnie Raitt: Luck Of The Draw, från 1991,  Bob Dylan: Tempest, på 180 grams vinyl med en cd av samma platta som bonus  2012. Steppenwolf: Slowflux 1974. Creedence Clearwater Revivals två första LP.  Den självbetitlade 1968 och Bayou Country 1969. Lucinda Williams: Lucinda Williams 1989.

Slutligen, kronan på verket, en dubbellive med Muddy Waters och Rolling Stones: Checkerboard Lounge, med en medföljande dvd av konserten och även en cd som dock inte innehåller hela konserten, vilket är extra tråkigt då det visade sig att dubbeln av misstag fått två identiska LP. Jag saknar alltså den första av två LP. Äsch då, speciellt som jag inte tog något kvitto och den dessutom var tämligen dyr. Sedan visar det sig som väntat att albumet är förjäkla bra, nåja jag har den på dvd i alla fall.  Konserten är från 1981 men utgiven 2012.

 

180 gramsvinylen är så kallade audiofilutgåvor med ett extrabra ljud. Visst låter de mycket bra, men skillnaden är ändå inte så stor jämfört med en vanlig LP, så jag kan nog leva med de vanliga utgåvorna i fortsättningen också. Det är hur som helst intressant och roligt att jämföra.

 

Kärleken klarade testet bra. Hon verkar inte ha tagit skada av miljön så vitt jag kan se, men det var ju bara hennes första skivmässa så det kan vara lite för tidigt att dra slutsatser.

 

Det vackraste språk jag vet. 71/100

 

Oj det går ju inte att svara på om man nu tar det bokstavligt. Svenskan är jag född med och engelskan kommer som god tvåa. Övriga språk på denna jord förstår jag inte, så de faller ju bort därmed.

Nu tror väl alla att jag ska säga kärlekens språk, men si det gör jag inte. Det blir liksom för klyschigt på något sätt. Nä jag säger inget.....

Så det så.

Jamen så dålig är väl inte tillvaron när man precis har sprungit och sedan fått släcka törsten med en kall.

Visserligen jobbar kärleken kväll, men man kan ju inte få allt....alla gånger. Fast jag kan ju förstås tycka att jag behöver henne mer än vad hemtjänsten gör. Tröstar mig med att lyssna på hennes favoritskivor. De är bra, men fasen vilka mörka texter och stämningar....

 

Löprundan gick bra. Nu har jag fått lusten tillbaka. Jag behövde helt enkelt sänka kraven lite. Började jaga sekunder av någon anledning. Nu jagar jag endorfinerna igen. Det är bättre och roligare. Nu känner jag att skrattet liksom bubblar inom mig efter en runda.

 

Inflyttningen går som planerat. Om man kollar in vilka prylar som någon flyttar först, så vet man vad det är för sorts människa, typ. Jag packar ned skivorna och anläggningen och fixar till det i min nya bostad.

Då möts jag av något för mig hemtrevligt och njutbart när jag kånkar på övriga prylar. 

Hon flyttar bokhyllor och böcker. I mängder.

Vi skulle nog behöva dubbla rumsytan i vardagsrummet, egentligen. 

Olika viljor har vi, men det går alldeles utmärkt att komma överens, eller kanske det är jag som är foglig.... :)

 

Något som verkligen fick mig att skämmas.  70/100

 

Jag är ju tämligen oförbätterlig så det här med att skämmas över något jag  gjort är väl en lyx jag inte unnar mig, tyvärr. Inte så ofta i varje fall, men det händer ibland, så lite självinsikt har jag väl då.

Men något specifikt fall som kan vara kul att nämna här vet jag inte om jag kommer ihåg. Det är mest pinsamheter som kanske bäst förtjänar att glömmas.

Visst ok då, jag stal ungarnas godis när de var små och hade somnat, men jag köpte ju nytt åt dem och dessutom gjorde jag ju dem en tjänst. De fick inga hål i tänderna, och blev inte tjocka heller.

Men det blev jag ju förstås.

 

Fick jag något tack för det?

 

Knappast....

 

Så landade två sprillans nya LP i min brevlåda. John Fullbright: From The Ground Up och Israel Nash Gripka: Rainplans.  Att den försnämnda är formidabelt bra det visste jag sedan ett bra tag tillbaka. Israel Nash Gripkas släpptes i dag och jag hade bara hunnit lyssna på några låtar från den via Spotify. "Rainplans" låter definitivt inte som förväntat. Om det är bra vet jag inte än, tar nog ett par dagar att lyssna in den så att säga. Jag är svagt positiv när första överraskningen lagt sig, men men....

 

Dagens vinyler är något helt annat än när cdn kom på allvar i mitten av 80-talet.  Då var LP-skivorna mjuka nästan sladdriga historier, som svajade som fan. Oftast lät de därefter. Inte undra på att cdn snabbt slog igenom.

Nu är skivorna jämförelsevis tjocka och tunga och ljudet är därefter, dvs förjäkligt bra. 

Det ska med andra ord bli kul att kolla in höstens skivmässa i Umeå. Den går av stapeln förövrigt nu på söndag.

Kärleken bör nog ta med sig stickningen (om hon nu har någon) eller något annat. Jag lär ju inte bli klar i rappet då jag måste gå igenom både LP och cd avdelningarna.

 

Diagnosen på är nu ställd på Fabian. Höger hjullager fram måste bytas. Förstod nästan det själv, men det blir inte roligare för det.  

Det är ungefär lika kul som MODOs förlustrad 5 fem raka matcher.

En glad nyhet är att förra säsongens kanske bästa elitserieback Kyle Cumiskey, återvänder inom de närmasta dagarna. Förhoppningsvis är Anders Forsberg en något klokare coach än vad Uffe Samuelsson var förra säsongen.

Han matchade Cumiskey alldeles för hårt, så till slut gick han sönder. Ja Cumiskey menar jag nu förstås...

Det fick MODO sota för i slutspelet.

 

Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört.  69/100

 

Då blir jag tyst, för allt jag klarar av tycker jag inte är något märkvärdigt egentligen.

Men att jag lyckades sluta röka som jag gjorde för 19 år sedan, är jag nog fortfarande lite paff över. 

Jag var ju hårt inne i missbruket så att säga. Minst ett paket om dagen samtidigt som jag snusade.

Men allt handlar ju om motivation förstås. Mina tår domnade liksom bort så fort utetemperaturen gled ner under nollstrecket. Ett varningstecken om något. Sedan hade jag precis blivit ihop med damen som sedamera blev mina barns mor och hon påstod sig vara allergisk mot tobaksrök. Gentleman som jag är så.....

Det "roliga" är att efter skilsmässan började hon själv att röka.

 

Förresten så har "Rainplans" redan nu börjat växa.