Det bara fortsätter....
En bok som gjort starkt intryck på mig, lyder utmaning numero 72 av 100.
Det finns det inte så många men självklart är vår Bibel en av dem.
Men ska jag välja någon så får det faktiskt bli kartboken. Det var många timmar jag spenderade, liggande på magen med en uppslagen kartbok framför mig, när jag växte upp.
Följde floders slingrande och gränsers ringlande. Fantiserade om främmande platser med i mina öron konstiga namn. Nyfiken på hur det såg ut där och hur det luktade. Jag brukar lite skämtsamt fråga de som varit "over there" hur gräset luktade. Hittills är det bara en som kunnat svara på den frågan.
Det konstiga är att jag aldrig har rest och "luktat". Ja bara inom landet och i norden. Mitt mest exotiska resmål, hittills, är Estland. Förhoppningsvis ska det så småningom bli ändring på den saken.
Sedan finns det en bok till som gjort ett oerhört starkt intryck på mig. Ja det är ett verk i ett antal delar, glömt hur många. Det är fullkomligt ohyggligt, man måste verkligen stålsätta sig för att klara av det. Nä förresten det jag tror inte man gör, såvida man inte är fullkomligt avtrubbad. Det handlar om det 2:a världskriget från dag ett till den sista dagen. Striderna dag för dag, på alla fronter. Det heter ungefär så också men jag har glömt dess exakta namn. Förträngt det antar jag.
Striderna och antalet offer beskrivs sakligt, men det går inte att värja sig mot ondskan de representerar.
Krig och terror är ondskan i sin grymmaste uppenbarelse. Det är alltid vi små som offras.
Och det bara fortsätter
Snart orkar jag inte ta till mig det jag ser i media....75 människor dog på en marknad i Irak eller Pakistan eller....de flesta offen för självmordsbombarna var kvinnor och barn, 82 där och 53 här osv i all oändlighet. Dag för dag. Allt vansinne bara fortsätter. Alltid de små som drabbas.
