Tack för det...
Jamen så dålig är väl inte tillvaron när man precis har sprungit och sedan fått släcka törsten med en kall.
Visserligen jobbar kärleken kväll, men man kan ju inte få allt....alla gånger. Fast jag kan ju förstås tycka att jag behöver henne mer än vad hemtjänsten gör. Tröstar mig med att lyssna på hennes favoritskivor. De är bra, men fasen vilka mörka texter och stämningar....
Löprundan gick bra. Nu har jag fått lusten tillbaka. Jag behövde helt enkelt sänka kraven lite. Började jaga sekunder av någon anledning. Nu jagar jag endorfinerna igen. Det är bättre och roligare. Nu känner jag att skrattet liksom bubblar inom mig efter en runda.
Inflyttningen går som planerat. Om man kollar in vilka prylar som någon flyttar först, så vet man vad det är för sorts människa, typ. Jag packar ned skivorna och anläggningen och fixar till det i min nya bostad.
Då möts jag av något för mig hemtrevligt och njutbart när jag kånkar på övriga prylar.
Hon flyttar bokhyllor och böcker. I mängder.
Vi skulle nog behöva dubbla rumsytan i vardagsrummet, egentligen.
Olika viljor har vi, men det går alldeles utmärkt att komma överens, eller kanske det är jag som är foglig.... :)
Något som verkligen fick mig att skämmas. 70/100
Jag är ju tämligen oförbätterlig så det här med att skämmas över något jag gjort är väl en lyx jag inte unnar mig, tyvärr. Inte så ofta i varje fall, men det händer ibland, så lite självinsikt har jag väl då.
Men något specifikt fall som kan vara kul att nämna här vet jag inte om jag kommer ihåg. Det är mest pinsamheter som kanske bäst förtjänar att glömmas.
Visst ok då, jag stal ungarnas godis när de var små och hade somnat, men jag köpte ju nytt åt dem och dessutom gjorde jag ju dem en tjänst. De fick inga hål i tänderna, och blev inte tjocka heller.
Men det blev jag ju förstås.
Fick jag något tack för det?
Knappast....
