varvetrunt.blogg.se

Så kom den då årets sista dag. Inte för att jag längtat efter den, snarare tvärtom faktiskt.

 2013 är ju året jag aldrig vill ska ta slut. Så fantastiskt har det varit. Mötet med Inger slår ut allt. Så oväntat, så omtumlande. Vem hade trott att jag någon gång åter skulle lyfta blicken ovanför skivhyllorna mina? Inte jag i alla fall. Men det gjorde jag och där stod hon, and the rest is history som man brukar säga.

 

Året har i övrigt varit bra med en hel del fina musikkonserter. Bruce Springsteen på Friends Arena i mitten på maj är den självklara höjdpunkten, men Miss Li på Skulefestivalen och Lars Winnerbäck i Fjällräven Center ligger inte så långt efter skulle jag nog vilja säja. Sedan upptäckte jag/vi bygdegården i Östersjäland. Där spelas det mestadels härlig bluesmusik och serveras god mat och dryck i en härlig miljö. Rekommenderas starkt. Förresten så heter det numera Mats och Karin Musik och möten.

 

I natt har det åter kommit lite snö men kanske inte tillräckligt för att det ska gå att plocka fram skidorna.

Visserligen brukar jag nästan klara av att åka på frosten, men nu ligger det en massa  is under det tunna snötäcket.  Jag får försöka klara mig ett tag till. Snön kommer säkert förr eller senare.

Jag får trösta mig med att jag så sakteliga kommit igång med löpningen igen. Nu springer jag bara utan att bry mig om en massa tider. Noterar bara sträckan. Det blev nog lite för mycket sekundjagande i somras tror jag. Så mycket att jag till slut tappade gnistan lite.

 

Nu har jag bara två utmaningar kvar av de 100 och eftersom jag haft som mål att klara av dessa innan årets slut får jag väl fixa dessa i dag. 

Om jag hade en lögndetektor utmaning 99/100.

Nja nu vet jag inte vad jag skulle ha den till. Åtminstone i mitt alldeles egna liv. Allt ska man inte veta och lögner säger mer om oss än vad vi själva tror.....

 

Mina kunskaper om mode, den hundrade och sista utmaningen.

Den blir väl ännu mer kortfattad är föregående. Jag har nämligen i det närmaste noll koll på dylikt.

Inte för att jag struntar i hur jag ser ut eller hur andra uppfattar mig. Det är mera ett personlighetsdrag.

Sedan är väl mode så mycket mer än kläder.  Då räknar jag in livstil och teknikutveckling. Där är jag väl mera med, men för den skull följer jag min egen väg. Plockar bara ut det jag tycker är bra och kul.

 

Nu säger jag GOTT NYTT ÅR och satsar på att 2014 ska bli lika bra som 2013.

En av årets höjdpunkter kommer med all säkert bli den Londonresa vi planerar. Det är bara tidpunkten som förnärvarande är lite osäker men att den blir av är helt klart. Sedan byter jag ju 10-talssiffra i slutet av februari.

Det känns lite, om inte skrämmande, så lite märkligt.

Men et är som det är med det. Tiden kan ingen stoppa utan det är bara att försöka leva i nuet. Det som varit har varit och det som kommer vet vi inget om eller ens kan förutsätta att det kommer att hända.

Så lev här och nu!

 

Redan är annandagen här. Julen börjar gå mot sitt slut. En jul som självklart blev en av mina bästa.

Vi har ätit gott, och fått och gett julklappar. Julaftonsnatten besökte vi Nordingrå kyrka. Ingers yngste skötte predikan. Det gjorde han med bravur måste jag säga. Vilken härlig kör man dessutom håller sig med.

Vädret på själva julafton var väl ingen höjdare precis, men sånt är inget att göra åt.

 

I dag har jag faktiskt varit ute på en liten löprunda. Det var inte så halkigt som jag på förhand trodde.

Det kändes skönt att låta kroppen jobba lite även om tempot var a´la gåsmarsch.

Självklart hade det varit roligare med en skidtur, men har snön inte kommit än behöver den inte alls komma tycker jag. Hittills har väl meteorologerna som i höstas spådde en riktig fimbulvinter, milt sagt inte haft många rätt så att säga. Men än hinner den väl komma antar jag, så jag ropar nog inte hej förrän jag är över bäcken.

 

I dag återstartar SHL. MODO möter brynäs på bortais. Det kan bli en intressant match tror jag, men jag känner mig faktiskt inte riktigt så där taggad. För mycken god julmat kanske. Kanske bäst att plocka fram taggtråden redan nu och ta sig en eller annan bira som uppladdning. Sill och nubbe kanske?

Nä jag tar nog det lugnt och kramar kärestan istället. Visserligen ska jag kolla in matchen men hockeyn får sköta sig själv någon dag till tror jag.

 

Nu har hon vaknat förresten, jobbar natt, så nu blir det lite "morronfika".

Ja men dåså, nu har min lilla semester börjat. Enda smolken är att kärestan jobbar, men man kan inte få allt.

Dagen har börjat i lugnets tecken. Midddag ska jag fixa, men i övrigt blir det bara slöande. I morgon får jag ta tag i julstädandet.

 

Det är vintersolståndet i dag. Från och med nu blir det bara ljusare. I princip ialla fall.

Ingen snö har vi, och julen blir troligen om inte helt grön så i det närmaste. Nederbörd utlovas, men samtidigt en hel del plusgrader så.  Men i detta nu har det börjat ett ganska tätt snöfall. Det vore trevligt om jag kunde få ge mig ut på en eller annan skidtur ändå. Dessutom skulle det säkert minska behovet av min tonfiskdiet efter nyår, fast knappast ta bort det. Godis är ju gott, alldeles oavsett om jag käkar magnesium eller inte.

 

Julklappsinköpen är avklarade. Det enda som återstår på den fronten är själva inslagningen.

I år har vi bestämt oss för att vi som firar jul tillsammans köper smågrejer, som vi sedan lottar ut bland de närvarande.

Det är kärestan som infört den iden, och jag tycker på förhand att det är en mycket bra ide.

Sedan kan jag ju ge kidsen mina lite mera. De förväntar sig nog ett visst kassatillskott kan jag tänka.

 

Det mest udda husdjur jag haft. Utmaning nummer 98/100

Om jag räknar bort Hobbe som vi hade bara några veckor, är två undulater det enda husdjur jag haft.

De hade jag också en kort tid. Några månader eller så. 

Jag trodde att det skulle vara kul med två undulater, men det enda de gjorde var att slåss sins emellan och skräpa ner. Dessutom började de tjattra så fort solen gick upp, så min sömn blev mer än bristfällig.

Det gick inte att bli kompis med dem hur mycket jag än försökte. 

En gång lyckades den ena undulaten rymma. Det tog säkert några timmar innan jag hittade den igen. 

Stackarn hade på något sätt lyckats halka ner bakom kökselementet.

Nä det var ingen hit kan jag säga.

 

 

Jamen nu ska jag skryta lite. Utmaning 97/100 lyder "Jag som sopsorterare".

Det tycker jag att jag varit duktig på i många år. Jag har sorterat papper, plast och tidningar, glas och metaller tämligen noggrant. Ja batterier också, o så lämnar jag in utgångna pillerburkar på apoteket.

Däremot komposterar jag inte, men det räknas inte tycker jag. Det är ju avfall eller rester, inte sopor. Om det nu är någon egentlig skillnad på det vill säga. Det är det väl inte, men varför ska man inte få hyckla lite....

Sedan kan jag ju säga att ett av mina skäl till att minimera bilåkandet mitt är miljöhänsyn.

 

På minussidan finns förstås några poster. Fast dessa kan vi ta en annan gång.....

 

Nu är det bara två dagar kvar innan min ack så välförtjänta julsemester börjar. Det ska bli så skönt, även om någon lite surt muttrar nåt om förhöjd markservice. Viss avundsjuka kanske kan skönjas?

 

Julklappsinköpen är nu helt avklarade. Ovanligt tidigt för att vara jag, även om jag "bättrat" mig på den punkten år för år. I min gröna ungdom ansåg jag att julklappasinköp före julafton närmast var osportsligt.

Egentligen tycker jag numera att affärerna borde ha stängt på julafton.

 

Så "gamla hundar" kan visst lära sig att sitta, eller hur älskling? :)

 

Någon skidvinter har vi än inte fått. Förra året vid den här tiden hade jag rätt många skidmil i benen.

Hittills i år har jag inte ens fått ihop 15 km. Även om jag inte är någon snöälskare tycker jag att det är trist.

Skidåkning är nog den roligaste formen av motion. Åtminstone i mina ögon. Sedan får man ju en massa friskluft, vilket behövs den här årstiden då vi oftast rör oss enbart mellan hemmet och jobbet. Sängen höll jag på att skriva, men så trött är jag inte. Väl....

 

 

 

 

Stilla söndagsmorgon den tredje advent. Kärleken sover, hon jobbar natt numera. Ja i några månader iaf.

Jag saknar henne verkligen när natten kommer och jag ska sova. Märkligt vad man vänjer sig fort. Det är inte så länge sedan d/a omvandlaren och hörlursförstärkaren var de som låg till vänster om mig.

Erkännes villigt att inte ens när hon är lite putt på mig vill jag byta tillbaka.

Hur man nu kan bli putt på mig förstås...

 

Jag har länge haft och framförallt nu under hösten, ett närmast osunt förhållande till chocklad.

Det har varit i det närmaste omöjligt att motstå chokladkakan eller kolan eller vad det nu är som innehåller det minsta choklad. Jag har bara proppat i mig så fort jag fått chansen.

Nu har jag troligen hittat lösningen på problemet, som visserligen säkert till viss del även beror på karaktärsfel.

Magnesiumbrist kan orsaka chokladbegär och även de kramper jag har i vaderna på nätterna.

Sedan jag i mitten på veckan börjat ta piller med magnesium, har både chokladbegäret och kramperna i det närmaste försvunnit. Tydligaste beviset på det förstnämnda är kolapåsen som ligger på vardagsrumsbordet.

Den köpte jag i går och den är inte uppäten än. Normalt hade den tömts på mindre än en timme eller så.

Det känns riktigt bra måste jag säga.

 

"En utskällning jag minns" utmaning 96/100

Ja nu minns jag aldrig de utskällningar jag åker på. Oavsett om de är välförtjänta eller ej.

Däremot kommer jag speciellt ihåg en "hårtork" jag gav en "stackars" busschaufför från Pajala.

Det hände när jag jobbade på bussgodset i Överkalix. Några kvällar i veckan kom det en laddning med färdiggjorda baguetter med typ skinka/ost eller köttbullar med rödbetssallad som skulle ut till en mack i byn. Den här mannen slarvade och struntade att ställa in dem i kylen. Dels och framförallt var det ju hälsofarligt, dels fick ju "godset" ett dåligt rykte. För självklart och lite turlig, var det en person som såg detta. Han höll ju inte tyst om hur det fungerade nere på bussgodset. Jag jobbade inte på kvällarna är väl bäst att tillägga.

Nåväl, jag fick reda på detta en morgon minuterna innan chaffisen råkade komma in på godset.

Jag hade med andra ord ingen tid för eftertanke om man så säger. Det hela slutade med att chaffisen sprang tillbaka in i sin buss och åkte iväg flera minuter före avgångstid.....men han glömde aldrig efter det att ställa in kylvaror där de skulle. Nämligen i kylen.

"En fråga jag aldrig fått svar på"  så lyder utmaning numero 95/100.

Som vanligt med dessa utmaningar har jag inget bra svar på frågan. Eller rättare sagt ofta är svaret kanske lite för personligt för att skrivas. Någon kan drabbas eller såras fast det inte är meningen, så då tycker jag oftast  att det inte är värt att berätta. Poänger på andras bekostnad är inte min stil. Ja om de inte är med glimten i ögat vill säga. 

Men den, glimten alltså, är svår att upptäcka i skrift. 

Med dessa rader skrivna inser jag att den "gamle grinige" blivit en lite blidare herre. Vad det beror på kan vara frågan för dagen förstås. 

 

En annan fråga för dagen är, hur i hela h-vete kan MODO plötsligt bli så jäkla dåliga, att de snart förlorat 6 matcher i rad. Nu spelar de åter som de senaste säsongerna. Det vill säga, de jobbar som bara den. Sliter såväl i offensiven som i defensiven, men kommer aldrig in framför motståndarmålet. Skapar nada och vips har motståndarna styrt in en puck eller två.

Jaja, jag vet att det bara är världsligt men ändå.....

 

Nu "väntar" vi på Ivar som ska drabba oss senare ikväll. Ett av dessa allt tätare kommande blås(o)väder.

Jag tycker att det blåser mer nu än förr. Det sa farsgubben redan i början på 90-talet. Jag tror att han hade rätt redan då. Inte för att jag då höll med om det. Men man blir visare med åren antar jag. För det bli vi väl.

Vi blir varken yngre eller vackrare med tiden , men klokare. Skönhet och ålder är förgängligt, men inte klokskap.

Jag ska försöka komma ihåg det nästa år då jag byter tiotalsiffra.....

 

 

 

Årets första skidtur klarades av i dag. Den blev en så där 5 km lång vända. Snön som kommit räcker precis till att finåka på.  Behöver jag säga hur kul det var?  I år behöver jag inte åka ensam heller, vilket är extra roligt. 

Jag är dock lite avundsjuk på hennes sprillans nya skidutrustning. Mina härstammar från det förra milleniet. 

Tror att mina skidor var nya 1995, så de har använts några år nu. Prisvärda kan man väl säga utan att ta till överord. 

 

Helgen har annars gått i trötthetens tecken, Bortsett från att jag sovit lite illa senaste veckan, så gör bristen på dagsljus att man blir trött så här års. Nu längtar jag till min lilla semester över jul och nyår.

Inte för att jag ska göra något speciellt utan bara sova, slöa och sköta markservicen, för  tyvärr är inte alla i familjen lediga. Trist, men det är som det är. Inte lönt att gnälla över det.

 

MODO ska  jag inte gnälla över heller, men nu ser det illa ut. 4 raka förluster på en vecka. Precis som jag förutspådde. Det har märkts ett tag att laget saknar den där lilla extra energin som behövs.

Men inte är det någon kris.....än.

 

Dagens utmaning har varit aktuell under helgen kan man kanske säga. Hon vid köksbordet instämmer nog fullt ut.

"Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat"  Nummer 93/100

 

Godis i alla de former är min last. Framförallt om det innehåller minsta lilla gnutta choklad.

Jag äter närmast tvångsmässigt maniskt tills det är slut. Ja eller tills jag mår illa. Fast oftast har illamående ingen som helst avskräckande effekt på mig, utan jag fortsätter äta godiset tills det är slut. Man är väl ingen vekling heller.

Jag vet att det inte är riktigt friskt på något sätt, men tandläkarna ska väl leva de också.

 

Cd efter cd åker in i min nya spelare. Nu är det åter kul med att lyssna på musik via cd. Den gamla var, bortsett från att den krånglade, helt enkelt för dålig i jämförelse med vinylsvarven.

Ja eller så ville jag helt enkelt ha något nytt...också. Den faktorn måste förstås vägas in i sammanhanget.

Som jag även brukar säga....det finns inte mycket som är så sexigt som doften av ny elektronik.

Fast då förstås går kärleken utom tävlan, är kanske bäst att tillägga. Annars riskerar jag väl att hamna på soffan i helgen. Vill man ju om möjligt undvika.

 

Om snön faller i den mängd TÅ förutspår, kan jag kanske plocka fram skidorna i helgen. Det vore kul.

Men skotta den är förstås mindre roligt. Sambon har vid något tillfälle andats om att snöskottning är kul så....

Nu har det i alla fall börjat snöa, om än ganska lätt. 

 

Nu är det bara 2 1/2 vecka kvar till jul och jag har än inte lagt någon liten fundering på julklappsinköp. Kan bero lite på att varmvattenberedaren som jag var tvungen att byta ut för någon vecka sedan, inte var en utgift rätt i tiden så att säga. Jag skulle inte säga nåt om man liksom fick bättre varmvatten på köpet, men det får man ju inte. Det är inte som att köpa nya högtalare eller liknande livsnödvändigheter.

Nåja, jag ska inte gnälla. Det går ingen nöd på mig precis.

 

Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur. Utmaning 93/100

 

Det beror väl lite på årstiden förstås. Nu i december måste man väl hugga upp en vak först.

Men andra tider på året finns det väl bara ett sätt. Jag dyker i från bryggan.

Ska dock erkänna att någon ivrig utebadare är jag inte.

Oklorerat vatten är en aning överskattat tycker jag.

 

Förövrigt kan jag inte fatta varför texten helt plötsligt byter stil. Någon som vet varför?

 

Min rygg har plågat mig extra mycket idag. Ett tag föresvävade mig tanken att gå hem, men jag härdade ut med tanke på att vi hade ett apt på eftermiddagen. Sitta still i flera timmar är inte så bra för ryggen det heller, men det är mindre ansträngande. Det onda sittter mest på vänstersida ner mot höften. Gissar att vurpan jag gjorde för någon vecka sedan är huvudorsaken. 

Nåja, det går väl över.

 

Gårdagens konsert med Melissa Horn var väl värt mödan och pengarna. Visst var jag lite tveksam efter de inledande låtarna, men helt plötsligt var det slut och jag ville höra mer. Det fick vi också.

Fantastisk röst i en sån liten människa. Jag har tidigare tyckt att hon sjunger lite återhållet och nästan skrämt.

Nu tog hon i från tårna och det blev så bra så.

 

Ett ljud jag tycker är obehagligt. 92/100

 

Veckans första dag avlöpte väl kan man säga. Det var till och med kul att jobba idag.

Den tanken tänkte jag under morgonkaffet. Jag liksom hoppade till när jag kom på mig själv, men måndagar behöver inte alltid vara något negativt. Men visst har måndagen fått en lite dålig klang. Ungefär som september, fast det är ju av andra skäl förstås. 2.a världskriget startade 1 september. Vi har 9/11och svarta september...

Ok då det är väl lite överdrivet kanske att jämföra måndagar med 9/11, men bakfyllor brukar inte vara att leka med.

Inte för att jag har haft några på snart 20 år eller så.

 

I morgon blir det en tripp ner till Sundsvall och Tonhallen, för att lyssna på en konsert med Melissa Horn.

Måste nog erkänna att jag inte hade någon som helst koll på vem hon var, när jag i våras hörde att kärleken med kompisar skulle åka ner. Fast då var vi väl bara liiite vänner, om man så säger. Trots det bestämde jag mig ögonblickligen att följa med. Lite "baktankar" får man väl ha.

Nu har jag lyssnat in Melissa Horn litegrann, och bra är hon, men dyster. Till och med dystrare än Winnerbäck.

 

På tal om lyssna in så har jag nog frestat på omgivningens tålamod ikväll. Jag har nämligen testat vilken utgång som min nya cdspelare sjunger bäst igenom. Det innebär att jag kör samma låt gång på gång och jämför. För mig är det kul, men enerverande för de närstående. Men vem har sagt att livet alltid är en räkmacka?

 

Något jag vårdar ömt. Utmaning 91/100

 

Tja här är det väl bara att sparka in öpppna dörrar så att säga. Fast jag slår mig inte för bröstet precis.

Det är inte alltid en dans på rosor att leva med undertecknad.

Nog sagt.

Första advent i dag, det är väl kul eller hur? Jag är ju inte någon julmänniska precis, men i år känns det som om julen kan bli en höjdare. Kanske i nivå med en treårig Nisses vandring mellan julklappssäcken och skålen med romerska bågar. När han vände tebax till tomten smög han ner paketet i säcken och ställde sig sedan snällt i kö för att få ett nytt. Julklappsutdelningen tog aldrig slut kändes det som, och vem hade köpt så många julklappar till Nils?

 

 

Min sysselsättning i dag har i huvudsak bestått av att så att säga spela in min nya cdspelare. 

Elektronik skiljer sig inte på det området från t ex en ny bil. 

Så det låter bättre och bättre för varje timma spelaren är satt i jobb.

Många lägger i en cd i spelaren och trycker in repeatknappen och låter sedan den snurra några dygn.

Men fullt så otålig är inte jag.

Nu är det den sista mörka timman i november. I morgon är det både första advent och den första december.

Hej och hå vad november har gått fort. Det är bra det. November är liksom bara en tid man måste ta sig igenom varje år. Ofta mörkt och regnigt och kallt. Varken höst eller vinter. Åtminstone här i norr.

 

Kärleken sover. Hon har jobbhelg. I morgon får jag inte se henne förrän till kvällen. Ja såvida hon inte kommer hem på lunchen och vill ha lite markservice. Det kan man väl få hoppas på förstås.

Annars kan jag väl trösta mig med mitt senaste nyförvärv till anläggningen. Cd-spelaren min har krånglat länge nu, så det var faktiskt på tiden att jag gjorde slag i saken. 

Nu flödar tonerna igen utan hack och mycket "vackrare" än någonsin förut.

 

Valet föll på en Rega Apollo-R. En digital ljudkälla som låter analogt, faktiskt. Rega är ju kända för det. De var ju den sista tillverkaren som gick över till cd. Deras första cd kom så sent som i mitten av 95-talet.

Självklart har jag haft den också, men den vilar nu i hifi-himlen. Ja om det finns en sådan förstås.

Det gör det säkert.

I alla fall så åker cd efter cd in medans jag sitter här och dels försöker njuta av musiken och dels försöker analysera ljudet. Rätt kul sysselsättning tycker jag förstås. 

Det är de små detaljerna som gör det. Som alltid.

 

Det gick rätt snabbt och smärtfritt att ta sig ned till för-Inger vikten. Tre veckor räckte. Fantastiskt vad den där dieten funkar bra. Det märkliga är att den av någon outgrundlig anledning verkar öka förbränningen i kroppen.

Så har det varit varje gång jag testat den. Nu var det för tredje gången jag gjorde det.

 

Mitt förhållande till IKEA, så lyder utmaning 89/100.

Lite kul att jag var ner dit idag då. Fast det var inte där jag inhandlade Regan, förstås. 

Det märktes att fok precis fått lön och att julen bara är 3 1/2 vecka bort.

Per och jag tänkte käka i IKEA-restaurangen, men vi insåg snabbt att det var alldeles för mycket folk där så det blev några kokta med bröd i stället. Fyllde ju magen lite iaf. 

När jag känner att jag för länge bara knatat mellan hemmet och jobbet, brukar jag åka ner till Birsta. 

Liksom bara för att se att det här med folkanhopningar inte är min grej. Nu är jag nog nöjd en bit in i januari iaf.

Fast jag måste ju förstås ge mig ut och inhandla lite julklappar.

Annars har jag nog ett ganska okomplicerat förhållande till IKEA. Så sopigt som vissa snobbar säger är det inte.

IKEA är alltså bara en affär i mängden för mig. Varken mer eller mindre.