Hårtork
Stilla söndagsmorgon den tredje advent. Kärleken sover, hon jobbar natt numera. Ja i några månader iaf.
Jag saknar henne verkligen när natten kommer och jag ska sova. Märkligt vad man vänjer sig fort. Det är inte så länge sedan d/a omvandlaren och hörlursförstärkaren var de som låg till vänster om mig.
Erkännes villigt att inte ens när hon är lite putt på mig vill jag byta tillbaka.
Hur man nu kan bli putt på mig förstås...
Jag har länge haft och framförallt nu under hösten, ett närmast osunt förhållande till chocklad.
Det har varit i det närmaste omöjligt att motstå chokladkakan eller kolan eller vad det nu är som innehåller det minsta choklad. Jag har bara proppat i mig så fort jag fått chansen.
Nu har jag troligen hittat lösningen på problemet, som visserligen säkert till viss del även beror på karaktärsfel.
Magnesiumbrist kan orsaka chokladbegär och även de kramper jag har i vaderna på nätterna.
Sedan jag i mitten på veckan börjat ta piller med magnesium, har både chokladbegäret och kramperna i det närmaste försvunnit. Tydligaste beviset på det förstnämnda är kolapåsen som ligger på vardagsrumsbordet.
Den köpte jag i går och den är inte uppäten än. Normalt hade den tömts på mindre än en timme eller så.
Det känns riktigt bra måste jag säga.
"En utskällning jag minns" utmaning 96/100
Ja nu minns jag aldrig de utskällningar jag åker på. Oavsett om de är välförtjänta eller ej.
Däremot kommer jag speciellt ihåg en "hårtork" jag gav en "stackars" busschaufför från Pajala.
Det hände när jag jobbade på bussgodset i Överkalix. Några kvällar i veckan kom det en laddning med färdiggjorda baguetter med typ skinka/ost eller köttbullar med rödbetssallad som skulle ut till en mack i byn. Den här mannen slarvade och struntade att ställa in dem i kylen. Dels och framförallt var det ju hälsofarligt, dels fick ju "godset" ett dåligt rykte. För självklart och lite turlig, var det en person som såg detta. Han höll ju inte tyst om hur det fungerade nere på bussgodset. Jag jobbade inte på kvällarna är väl bäst att tillägga.
Nåväl, jag fick reda på detta en morgon minuterna innan chaffisen råkade komma in på godset.
Jag hade med andra ord ingen tid för eftertanke om man så säger. Det hela slutade med att chaffisen sprang tillbaka in i sin buss och åkte iväg flera minuter före avgångstid.....men han glömde aldrig efter det att ställa in kylvaror där de skulle. Nämligen i kylen.
