Godis
Årets första skidtur klarades av i dag. Den blev en så där 5 km lång vända. Snön som kommit räcker precis till att finåka på. Behöver jag säga hur kul det var? I år behöver jag inte åka ensam heller, vilket är extra roligt.
Jag är dock lite avundsjuk på hennes sprillans nya skidutrustning. Mina härstammar från det förra milleniet.
Tror att mina skidor var nya 1995, så de har använts några år nu. Prisvärda kan man väl säga utan att ta till överord.
Helgen har annars gått i trötthetens tecken, Bortsett från att jag sovit lite illa senaste veckan, så gör bristen på dagsljus att man blir trött så här års. Nu längtar jag till min lilla semester över jul och nyår.
Inte för att jag ska göra något speciellt utan bara sova, slöa och sköta markservicen, för tyvärr är inte alla i familjen lediga. Trist, men det är som det är. Inte lönt att gnälla över det.
MODO ska jag inte gnälla över heller, men nu ser det illa ut. 4 raka förluster på en vecka. Precis som jag förutspådde. Det har märkts ett tag att laget saknar den där lilla extra energin som behövs.
Men inte är det någon kris.....än.
Dagens utmaning har varit aktuell under helgen kan man kanske säga. Hon vid köksbordet instämmer nog fullt ut.
"Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat" Nummer 93/100
Godis i alla de former är min last. Framförallt om det innehåller minsta lilla gnutta choklad.
Jag äter närmast tvångsmässigt maniskt tills det är slut. Ja eller tills jag mår illa. Fast oftast har illamående ingen som helst avskräckande effekt på mig, utan jag fortsätter äta godiset tills det är slut. Man är väl ingen vekling heller.
Jag vet att det inte är riktigt friskt på något sätt, men tandläkarna ska väl leva de också.
