Slut OS.
Kallt fick vi. Mer än nog kanske, men det var ju länge sedan vi hade en så kallad riktig vinter.
Trots det så börjar man nog förnimma våren en aning. Det är väl det tilltagande ljusets förtjänst antar jag.
Sedan behöver inte temperaturen vara över noll. Det räcker med att det droppar från taken för att våren ska kännas riktigt på gång.
SMHI får ha sin definition , så har jag min.
OS har gått i mål. Det är väl bara avslutningsceremonin som återstår. Sverige gjorde riktigt bra ifrån sig. Framför allt på damsidan.
Det har varit riktigt spännande att följa Kalla, Nilsson, Öberg, curlinglaget med flera. Curling tycker jag mycket om. En fantastisk precisionssport med en oförtjänt tråkstämpel på sig. Jag menar, jämfört med klungåkning i närmare nio mil under Vasaloppet,
är curling en oerhört intensiv och händelserik sport.
Födelsedagar ska man väl inte tala om. Åtminstone i min ålder. Jag firar dem dock med allt större glädje. Vem vet hur många som finns kvar, om ens någon. Det gäller att ta vara på livet mens det pågår. Det är bara i mellon det finns en andra chans.
Så vi firade min dag med att gå på konsert. Såg först Anna Stadling och sedan Gibrish. Innan de klev upp på scen åt vi en god middag.
Jag älskar att få sådana presenter.
Nu ska jag ut och testa en annan present jag fick av kärleken. Hon "skämmer" bort mig måste jag erkänna.
Jag måste tillstå att det känns mycket bra. Det är det ingen som har gjort förut.
Fick ett par bungypump gångstavar. Powerwalk har ju blivit min melodi nu när jag ledsnat på att åka skidor eller springa.
Bungypump tillsammans med min viktväst ska nog göra susen tänker jag.
Bara ryggen slutar krångla.
