varvetrunt.blogg.se

Datorn min krånglar ju och jag har inte lust att köpa någon ny. Min iPad räcker så bra så.

Undrar om inte PC börjar ha spelat ut sin roll. Den känns lite otymplig.

Det snöar, igen.  Efter ett antal "oriktiga" vintrar i följd har vi nu fått en riktig.  Snöskottning är ju bra motion, så för min del gör det inget. Pensionärstillvaron har ju dessutom utrymme tidsmässigt om man så säger.

Idag är det alltså matchdag. Ett så kallat klassikermöte mot Södertälje. Ett åtminstone på papperet ovisst möte även om jag vill tro på hemmavinst. MODO har ju inte frångått sin ovana att blanda lågt med lägre. Men skam den som ger sig.

Lidandet är ju förövrigt själva essensen i supporterskapet. 

På något sätt.

Det kanske inte vore lika roligt om det alltid gick bra. Ja eller så är det där en typisk inställning från en som är född i det inre av det norrbottniska skogslandet. Man har liksom fått det med modersmjölken, som i mitt fall dessutom kom från det "tornedalska svårmodet". Ja nu var ju inte mamma svårmodig förstås, men hon härstammade från dess trakter.

2018 har det blivit och jag har som vanligt (väl) inte avlagt några löften. Jag la till väl, eftersom minnet inte alltid är på topp.

Numera inträffar det faktiskt att jag har fel, även om det är väldigt sällan. 

Eller hur, älskling?

Men jag har iallafall kommit igång med lite motion, dvs promenader, efter höstens stillasittande.

Tänker mig gå ca 10 000 steg/dag. Inte slaviskt men oftast. När jag jobbade var det ju inga problem att få ihop antalet. 

Nu är det värre så att säga. Men med lite rutiner går det bra. Sedan har jag ju löpbandet som jag kan använda vid sämre väder.

Löpbandet står ju i hallen och stirrar så det är svårt att hitta en ursäkt för att slippa.

Men de finns där. Jag lovar.