varvetrunt.blogg.se

Mitt trädgårdsland är obefintligt och jag har aldrig haft något. Aldrig ens drömt om att ha nåt.

Så det så. Däremot ett potatisland. 

 

Ibland går det ovanligt smärtfritt med dagens utmaning.  Det är nästan så att jag längtar efter att skriva något om någon favorit....whatever. Men då de som har totat ihop dessa utmaningar är betydligt äldre än jag, är det ju som det är.... ;)  De gillar ju inte sånt. Kanske minnet som börjar svikta. Jag skulle t ex lätt fylla tre utmaningar med att skriva om min favotjej.

Nu förstår åtminstone två av mina tre utmaningskollegor att jag skämtar aprillo. De har jag surrat med via nätet sedan våren/sommaren 06, om jag nu minns rätt. Det var på någon skum datingsajt som vi för tillfället häckade på som det startade. På något sätt lyckades jag koppla ihop att de var systrar. Man är ju skärpt alltså.  ;)

Ja vi har träffats till och med, vilket var mycket trevligt. Det skulle åtminstone jag gärna göra om, även om den yngre numera häckar i klyktattarland....

 

I dag är det sista dagen på slappardelen av min semester. Fram till nu har jag inte gjort ett skvatt och har inte det minsta dåligt samvete för det. http://www.youtube.com/watch?v=2vWObrj2Gww blir dagens första musik och den får sätta tempot för dagen också.

Från i morgon blir det en hel del fix på huset som ska åtgärdas. Sovrummet ska få färg, garageporten likaså mm.

Men mina långa sovmorgnar ska dock bestå. Jag och den hemmaboende sonen är perfekt synkade på det området. Dock finns det vissa störningsmoment.  ;) 

 

Jag märker att mina drönardagar sakta men säkert har placerat sig runt min mage. Jag har ju inte ens sprungit som jag tänkt mig. Det får bli ändring på det med. Men det är skönt att veta att jag kan släppa på disciplinen ett tag för att sedan återgå till mina rutiner. Ingen risk för total försoffning med andra ord. Löprundorna är för kul för det.

Det blev en igår, ska bli en i kväll.

Mina mål för säsongen har jag redan uppnått på varje enskild löpsträcka, även viktmålet. Det sistnämnda tänker jag inte ändra på, bara så att säga förvalta. Löpningen vet jag att jag kommer att försöka förbättra kontinuerligt. Jag är för mycket tävlingsmänniska för att fixa något annat.

För att använda dagens språkliga uttryck kan jag säga att jag är sjukt nöjd.

 

Mitt/Mina syskon.  Utmaning 37/100

 

Jag är ju mittenbarn med allt vad det innebär. En storebror och en liten sådan. Samma förhållande gäller även på systersidan, även om lillasyster nu saknats oss i 6 1/2 år nu. Hjärtat känns så tungt när jag tänker på det.

Vi bröder bor ganska så samlat runt Övik, medan stora syster blev stockholmska tidigt och blivit kvar där.

Vi syskon är väl som syskon mest. Människor med en gemensam nämnare, samma föräldrar, sedan utvecklar livet oss åt olika håll. 

Är det inte så det är?

 

Ramblin´ Minds i Bygdegården Östersjäland blev en härlig upplevelse. De spelade så tight och svängigt bara ett band som funnits en 20-30 år kan göra. Musiken var blues och bara blues. Låtar av Muddy Waters, Slim Harpo, Albert King plus många flera, avlöste varandra i den ljumma sommarkvällen. Även det egenskrivna materialet gungade på bra. Egna låtar, läs basisten och sångaren Anna Wedin. Hon var nog motorn i bandet, med munspelaren Mikael Bäckman som stjärna. Hur fan orkade mannen? Han var intensivt närvarande nästan vareviga sekund av den närmare 3 timmar långa konserten.

 

Men innan de klev upp på scenen åt vi gott och drack gott. Ja drack gäller väl mest mig då. Jag körde ju inte. Nästa gång blir det dock ombytta roller. För det blir definitivt en nästa gång.

Ja i pausen gick I och jag ut. På ängen på andra sidan vägen upptäckta vi några lamor som gick och betade.

Jag försökte prata med den som stod närmast, men den tittade bara lite så där avmätt på mig och kliade sig på benen. Min spanska är kanske inte vad den borde vara.

 

Nåväl, dagens lyder som följer. Det värsta jag tillverkat.

Hupp, säger jag bara. Den listan blir nog ohemult lång. Mina händer vill liksom bara inte, ja eller så är det min blick som inte funkar. Fast brödfatet jag gjorde i slöjden, eller för den delen grillförklädet var ju faktiskt inte så illa.

De finns fortfarande kvar. Undantagen som bekräftar regeln alltså. Med andra ord, det finns hopp även för mig. ;)

Men det värsta jag lyckats med är nog ändå hoppbacken jag gjorde i snön. Hoppet blev för litet, så varje gång jag tog fart från krönet på älvbacken var jag ju tvungen att ta i för kung och fosterland för att överhuvudtaget lyfta från underlaget. Resultatet blev framvikt och då förstår ju alla hur det slutade. På skallen i snön med ett brak för farten var det ju inget fel på. Det var nog en jävla tur att det inte fanns mobiler då. Den som känner mig vet ju att jag liksom har svårt att ge upp och kan därför räkna ut att det blev många framåtvolter i pik innan jag gav upp. 

Det var säkert mörkret som räddade mig, eller morsans kom och ät!

 

I kväll ska jag äntligen komma mig för att springa. Hoppas jag. Det har blivit några dagars uppehåll den här veckan. Fast visst, jag har ändå sprungit en gång, men jag har liksom haft annat för mig. Men nu känner jag att det är dags att återuppta vanan. Jag mår så jäkla bra av det. 

 

Som avslutning kan jag meddela att den som inbillar sig att den "gamle grinige" försvunnit upp i allt sockersött, kan ta sig någonstans....han har bara semester.

Det är varmt och kvavt idag. Åskan hänger i den fuktiga luften och liksom bara väntar på att braka loss. Sådana

här dagar liksom kokar av undertryckta passioner som bara väntar på att komma upp till ytan. Kanske därför som sådana dagar oftast är de mest våldsamma på året. Det finns det statistik på. Med andra ord en dag som gjord att gå på en bluesafton i Östersjälands bygdegård. Mat, musik och dricka. Det ska bli kul.

 

Men innan det har jag hunnit med en stadstur, och innan det var jag på vc för provtagning. 

De tog nog minst 5 liter från min sedan tidigare "späda" kropp. Ja eller kanske det var 5 rör. Skitsamma, rör eller liter. Det är väl ungefär samma sak.

Med det vill jag ha sagt att jag har en hel del att kompensera i afton.

 

Nåväl, i och med i dag har 2 veckor gått av min semester, nu är det bara resten kvar. 

Men redan nu smids det planer för hösten. Men det tar jag mera om när det blir mera konkret.

 

Drömslott  35/100

 

Just nu skulle det kunna vara en liten skogkoja med en eldstad i mitten. Ungefär som den som finns efter Furubergsvägen. Ja eller ett tält eller whatever. Mitt kedjehus eller din lägenhet går också bra.

Bara du är där...

 

Visst är det konstigt att så fort man lessnat på att ha en massa flugor surrandes runt knoppen, och flugsmällan hämtats, då försvinner de. Det är som om de har en radar inbyggt. I och för sig har jag ju uppnåt ändamålet med flugsmällan utan att ha tvingats använda våld, men vid det här laget kräver kroppen blod.  

 

Semesterlugnet har annars sedan ett antal dagar infunnit sig. Jag njuter verkligen av ledigheten, men borde trots det kanske göra mera dagsutflykter. Men huvudsaken med ledigheten är ju att vila och återhämta sig efter den långa kalla vintern. 

 

Som de flesta i min omgivning kanske förstått så har jag hittat någon, som i sin tur har hittat mig. Det är nytt, sprött, trevande härligt. Den här sommaren ska jag för alltid minnas. Oavsett var livet slingrar sig vidare. Livet är gott just nu.

 

Bröderna brothers snarkar vidare på övervåningen, efter en ny lång hård natt framför datorn.

Jag fattar inte att de orkar. Vilket sittfläsk de måste ha. Vi har regeln att efter klockan 9.00 så behöver vi inte ta hänsyn längre. Det är fritt fram med stereodunk, eller dunder från t ex gräsklipparen. Det är en bra regel tycker jag och bröderna brothers verkar tycka samma sak.

Morgonens stillhet trasas i detta nu sönder av http://www.youtube.com/watch?v=SMjrO-tZIN8

Denna fantastiska låt som jag har sånt behov av att njuta av flera ggr om dagen. CD versionen är lite tuffare.

Den här låten kommer att för alltid höra ihop med I. Jag upptäckte båda på allvar ungefär samtidigt, även om jag känt henne sedan en massa år. 

 

Om jag var skådis skulle jag vilja spela... 34/100

Någon förste älskaretyp är jag ju inte då, så den rollen faller bort förstås. Farlig skurk vore trevligt kanske, men undrar om jag passar in där? Fast smink kan ju göra underverk förstås.

Nä, men när jag jobbade på ett äldreboende inne i provinshuvudstaden, var det en av de boende som alltid kallade mig för doktorn. Var jag klädd i grönt kallade hon mig för kirurgen...

Fast att trovärdigt gestalta en kirurg kan nog vara svårt, speciellt om man som jag ofta får svimmningskänslor när man ser operationsbilder  i något nyhetsinslag på tv.

Det får ändå bli läkare i någon remake av Doktorn kan komma. Blir det blodigt kan väl sköterskan ta hand om det, medans jag är med grabbarna och spelar golf och dricker öl. Jag pratar alltså om en amerikansk nyinspelning.

Men allvarligt så har jag aldrig haft skådespelardrömmar. Jag är fullt nöjd med att enbart delta i den föreställning som kallas livet.

 

 

Jaha vad den här dagen gick fort då, men tiden går fort när man har roligt sägs det ju. 

Jag sov länge, nästan till elva. sedan blev det lite ruschigt. Spackling, matlagning och försökte sedan agera hållherre (dam). Men det sistnämnda gick nog inge vidare. Hon somnade på soffan....

Sedan blev det ett inställt löppass, men för att citera Lundell så är en inställd spelning ändock en spelning.

Jag tror jag överför det rakt av till att gälla löpning också.

 

Nu är eftermiddagen på väg mot kväll. Spacklet tog slut innan jag var klar, så fortsättning följer i morgon.

Det tar nog lite mera tid det här än jag tänkt mig, men det är ju mycket kvar av semestern så jag ska nog hinna göra klart.

 

Där sätter aldrig jag min fot. Utmaning nr 33

Nu finns det ju några ställen jag aldrig kan tänka mig att besöka av olika skäl.

Moraliska eller estetiska mestadels.

Ett ställe som ligger lite framför alla andra "dödsriken" är ju, ja jag vet inte om jag ens kan uttala namnet på det vedervärdiga stället. Men ok då,jag försöker, det är där "klyktattarna" håller till, Eon Arena. Jag ryser bara jag tänker på det....

När jag av någon outgrundlig anledning måste passera stället, som av någon ännu outgrundligare anledning får synas och förfula utsikten från E4, gasar jag på lite extra. Helt omedvetet förstås. 

Ja så mycket man nu kan gasa på med en Skoda Fabia förstås. Där och bara där, skulle jag vilja ha en Porsche eller nåt liknande.

 

Det där var jobbigt

Mitt köksbord är ju oftast en sorglig historia. Ja det är först och främst ett robust bord i furu, som faderskapet mitt gjorde till mig i min gröna ungdom för några år sedan. Ja en 35st eller så då om jag nu ska räkna efter. Det kommer att hålla i minst lika många år till om så behövs.

Ibland är det fint, alltså på bordet. En välstruken duk och kanske något ljus. Ungefär som inför lördagskvällen

då jag hade gjort mig för. Men det blev inte så att vi tittade speciellt mycket på bordet, vi hade nog ögon för något annat och förövrigt så grillade vi och åt ute på altanen.

Men nu är det tisdagsmorgon och då ser det ut som oftast. Dvs minst en dator står på bordet, just nu är det 2 stycken. En kaffe mugg, och yngste sonens överallt stående tomma läskflaskor. Mitt ständiga påpekande att din mamma bor inte här, hjälper inte, så i slutändan är det jag som får plocka undan. Dock norpar jag alltid panten. Någon jäkla lön för mödan ska jag väl ha.

Det här är alltså svaret på utmaning 32/100.

 

Annars har det väl inte hunnit hända så mycket idag. En dag som ska bli hyfsat varm och vinden ska visst avta dessutom. Den som dyrkar solen kan med andra ord ligga och pressa dagen lång. 

Det är något jag aldrig har tålamod med, och så lyssnar jag faktiskt på forskarnas larmrapporter om cancerrisken.

Vi svenskar är lite lustiga annars när det gäller sånt. Finns det minsta misstanke om något ämne i maten vägrar vi äta det. Trots att det oftast bara är en rejäl överkonsumtion som kan förhöja risken. 

Däremot häller vi glatt i oss alkohol, som är dokumenterat farligt och struntar även i att malignt melanom ofta är dödligt.

För herregud vilka tråkmånsar det finns, och vem orkar bry sig om det som händer i kroppen om 30 år eller så, och förövrigt använder jag ju solskyddskrämer och visst kommer det larmrapporter om att de inte funkar och så, men det vet man ju hur det är med det och nästa vecka är det något annat man inte ska göra......

 

Men kom för fan inte med en besprutad jordgubbe, som man visserligen måste käka en så där ett par kilo i veckan av i ett par år för att risken eventuellt ska förhöjas.

 

Jaja

Måndag i den andra semesterveckan. Tja, det är ju inte så pjåkigt. Trots att det visade sig att den besiktningstid jag trodde att jag hade med Fabian, inte var kvar. Trots att jag hade betalt i tid i förväg. Jag hade nämligen använt det inbetalningskort som gått till den tidigare ägaren. Å då funkade det inte...

Nåväl, sånt är världsligt, även om det kändes försmädligt att ha klivit upp ur den sköna sängvärmen i onödan.

Det tillstånd jag befinner mig sedan en tid tillbaka, gör dock att jag övervinner alla motigheter med ett leende.

Det om något är härligt. Ja livet är härligt just nu, även om jag får däng i TP emellanåt.

Vilket jag inte är van vid, kan jag säga. Men som sagt, även det är världsligt.

 

I morgon tänkte jag påbörja målningen av sovrummet. SMHI påstår att det ska bli tämligen varmt nu med start från och med i morgon, så jag får väl se hur mycket som blir gjort. Sedan har jag ju någon annan att skylla på förstås. ;)

Men att det ska bli gjort under semestern är helt klart.

 

Husmorstipset jag använder regelbundet, är annars dagens rubrik.

Något sådant kan jag inte komma på efter att ha konsulterat hårddisken, fast jag vet att det faktiskt finns något eller några. Antagligen gömda/glömda i det externa minnet. 

Men vänta nu, ett bra råd kan annars vara att hänga tvätt på galgar så slipper man undan en hel del av strykningen.

Det måste väl ändå räknas som ett husmorstips. Ja och att rengöra ungsluckan med tidningspapper.

Ett tredje och kanske det bästa, om man nu har råd, är att anställa Rut.

Mina husmorsråd är alltså av rationaliseringskaraktär. Följ dem och ni får mer tid över till städning och dylikt...

Förövrigt kan jag säga att jag följer de två första råden. Det tredje ligger nog inte inom mina ekonomiska ramar.

Men inte fasen städar jag mer för det...

 

 

Ett möte med ordningsmakten, uppgift nummer 30 av 100.

Herregud det är 70 kvar.....

 

Jo som de flesta har jag haft en del möten med ordningsmakten, men i stort sett bara i trafikmiljö. Blivit stoppad och fått blåsa, som de flesta. Men för mig tog det en ca 15 år innan det hände första gången.

Jag var på väg till mina föräldrar när jag noterade att det stod några poliser vid Brännabron och hade någon sorts kontroll. Det här hände i Överkalix. I alla fall så stod de kvar där när jag var på väg hem igen, men de skulle ju inte stoppa mig, eftersom jag skulle svänga av innan. Men då flög "fan" i mig. Tänkte att det var då själva den om jag inte någon gång skulle bli stoppad. Kände mig nästan mobbad och utfrusen av ordningsmakten. :)

Så jag körde över bron och vände och nu äntligen hände det jag "drömt" om. Jag blev invinkad.

Det var en allmän trafikkontroll, de kollade mest allmänt, skattemärke osv.

Jag kunde inte låta bli att glatt berätta att det var första gången jag blivit stoppad, och att jag dessutom gjort en extra sväng i förhoppning att... Då skrattade polismannen och sa att då ska du få blåsa också. Nu trodde han att jag var onykter...men si det var jag inte.

Jag gissar att jag blev den dagens samtalsämne hos ltg.

 

Hösten 91 hade jag ett annat, fast mycket tråkigare men intressant  möte med ordningsmakten. Jag blev ombedd att ställa upp som figurant i en vittneskonfrontation gällande ett våldtäktsmål i Härnösand.

Jag gick på folkhögskolan i Härnösand det året, när en polisman kom upp dit och frågade efter några frivilliga.

Självklart ställde jag upp. Jag hade ju läst om den brutala våldtäkten i tidningen. Det känns dessutom som lite av en samhällsplikt. Jag tror att vi var 7 stycken förutom den misstänkte.

Det var precis som man sett på tv. Vi fick ställa oss på linje. Den ena anklagade stod bredvid mig. Den andre vägrade delta. Sedan fick vi en och en gå fram till ett spegelfönster. Visa oss rakt framifrån och i profil.

Proceduren tog inte lång tid och några dagar efteråt hörde jag att offret känt igen gärningsmannen.

De blev dömda till långa fängelsestraff och utvisning. 

 

För besväret fick vi 75 pengar vardera. Fast mest fick jag en ny erfarenhet. Jag minns också att jag när jag tittade på den misstänkte, fördomsfullt tänkte att han såg ut som en våldtäktsman. Lite skum och knepig så där. Hur man nu skulle kunna avgöra det efter utseendet, har jag idag rätt svårt att fatta...

 

Nu ska jag i väg på en löprunda, den från i går inställda. Taktiken gick nämligen inte hem. Den att vila mig i form. "Offret" hade läst min statusnotering på fb och undvek därmed att falla i fällan. 

Hon är skärpt va, eller hur?  På många områden desutom måste jag säga.......

Jag längtar redan till kvällens "returmatch"

 

Om jag hade pengar är dagens utmaning.

Pengar har jag ju om, än i liten  omfattning. Jag jobbar ju kommunalt. Fast det beror förstås på vem jag jämför med. Jag betalar mina räkningar i tid. Knappt haft ens en endaste påminnelse.

Jag har mat på bordet och kläder på kroppen.

 

Så jag har pengar, men de räcker bara för mig och mina närmaste. Sedan kan man ju diskutera levnadsstandard osv. Men det lämnar jag därhän. Ämnet blir lite för stort och bittterhet och tycka synd om sig själv är inte min bästa gren. Tack och lov. 

Men det här är väl knappast tanken bakom dagens utmaning. Så om jag vinner "drömvinsten" när den är på några hundra miljoner, vad gör jag då?

Ja först och främst tror jag att jag stannar hemma från jobbet. Motivationen till att kliva upp på morgonen, och gå till jobbet och städa bland annat 11 toaletter, skulle nog försvinna tror jag.  Även om det kanske vore nyttigt, och ett sätt att behålla ödmjukheten inför livet. För den som säger att tillgång till pengar inte förändrar en, har nog inte tänkt igenom det ordentligt.

 

Vad gör jag sedan handlar nog mycket om att försöka förstå min nya livsituation och utifrån det skapa mig en tillvaro. Annars tror jag att man lätt blir olycklig och kan tappa fotfästet.

Sedan kan man ju ha större mera långtgående visioner. Livet är ju större än så, men de visionerna kan jag försöka realisera i nästa steg.

 

"Roligare" än så blir inte min lösning på dagens utmaning. Pengar och rikedom är tydligen allvarliga saker för mig. Det inser jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Välstånd är heller aldrig jämlikt. Någon/några blir utan för att jag ska få. Är det inte någon i min närhet, så är det massor ute i världen.

 

Så pengar/rikedom kommer nog med all säkerhet, för min del, fortsätta att vara vardagens små glädjeämnen.

Det går nog bra det med.

Mitt senaste glädjeämne är Melissa Horn: Live på Cirkus.

Det är I:s förtjänst.  Tack för det!

 

 

 

 

 

 

 

 

Då är vi inne på dag fyra vecka ett på min semester. Äntligen börjar jag gå ner i varv, men är inte helt nere än.

Fortfarande kommer jag på mig med att ställa in larmet på kvällen.

Nåja det ger sig nog vad det lider.

Därför är det bra att vädret inte är alldeles tiptop. Det gör att jag utan stress kan luta mig tillbaka i min favoritfåtölj, eller ja det är faktiskt en gungstol, och njuta av tillvaron emellanåt i alla fall.

 

Det blev ett träningspass att njuta av i dag också. Jag körde lite intervallträning upp och nerför några backar.

Allt i syfte att försöka öka min "snabbhet" något. 

Det är slitsamt och svettigt, men kul. Fast efter sista ruschen uppför backen var det nära att resterna efter lunchen kommit upp.  :)

 

Sedan var det nog tur att jag i dag var ensam i backen. Shortsen hasade nämligen plötsligt ner till knähöjd .

Det hade nog varit en blunder jag kunnat leva utan, om nu någon sett det. För att anknyta till gårdagens utmaning.

Men anledningen till att jag bjuder på den blundern, är ju för att skryta om att fläsket ytterligare har omfördelats.

Om sanningen nu ska fram.

 

Dagens utmaning är stor kan man säga. Livet är som en....

Det beror nog på var i livet man befinner sig. Är man nere i Marianergraven, är väl livet en transportsträcka fram till det oundvikliga slutat. Men nu är man/jag inte där. Inte heller på Mount Everest för att gå åt det motsatta hållet. Livet är väl som en bergskedja med toppar och dalar. På ett ungefär.

Var jag själv befinner mig i denna bergskedja kan vara svårt att veta. Ser man till åldern så har jag väl passerat toppen redan. Har man andra kriterier som måttstock, skulle jag kunna tänka mig att jag närmar mig toppen på ett molnhöljt Kebnekaise. Lite spännande och en aning oförutsägbart vad som kan dölja sig där. Det är inte heller lätt att komma upp till toppen, utan man måste kämpa och anstränga sig ordentligt för att nå fram.

Ett eller annat felsteg på vägen upp och man halkar lätt ner i dalen.

Så jo, livet är som en bergskedja.

 

 

Det blev två inköp i dag. Dels cykeln som var bokad sedan förra veckan, dels en ny mobil, eller smartphone ska det väl heta. En Samsung Galaxy Express blev det. Den valdes främst av två skäl. Den ska  vara tämligen billig och den ska ha blåtand. Sedan är det ju en fördel om den är hyfsat snabb också, med tanke på mitt emellanåt bristande tålamod. Ja eller ska jag säga konstant när det gäller dataprylar och telefoner. Funkar det inte inom rimlig tid blir jag lätt vansinnig. Rimlig tid i det här fallet är en så där 5-10 sekunder.

Dessutom ska en manual inte behövas. Det ska vara intuitivt med andra ord. 

Jag har dock aldrig, upprepar aldrig, våldfört mig på en elektronisk pryl. Är den dum får den i stället ligga oanvänd tills den bättrar sig. Förr eller senare kryper den till korset så att säga. Testa får ni se. 

 

En sak som retar mig när det gäller abonnemang inom kommunikationsektorn, typ telefoni, tv eller internet är att företagen har 3 månaders uppsägning. Trots att abonnemanget är löpande. Hur kan konsumentverket godkänna något sådant? Det är ju en sak om det tex gäller en lägenhet o dylikt. Där ska ju så att säga tomrummet fyllas.

Värden bör få en rimlig chans att få dit en ny hyresgäst. Men telefonabonnemang?

Jag lägger om till kontantkort eftersom jag ringer så lite. Ligger summan på under 100 riksdaler i månaden är det oftast lönsammast att ha kontantkort.

För 999 pix får jag nu surfa och ringa ett helt år. Känns hyfsat prisvärt, men vad vet jag. Finns säkert alltid billigare alternativ någonstans.

Jag har förövrigt behållit mitt gamla nummer om någon till äventyrs undrar.

 

Min senaste blunder lyder dagens "ämne". Förhoppningsvis är det inte mobben i alla fall.

Nu måste jag tänka efter lustigt nog. Jag som brukar klanta mig nästan varje dag.

Jag har ju några klassiker, typ presenterat en ny date med föredettans namn. Inte populärt kan jag säga.

Kvinnor är så känsliga ibland.

Sedan har jag naturligtvis i ilska sparkat på min lägenhetsdörr för att den inte gick att öppna.

Lite pinsamt då den gamla damen i ingången bredvid, öppnade nämnda dörr och försynt undrade vad som stod på. Ja just det ja, det var jag som var i fel ingång. Det finns många liknande historier, men jag ska inte tråka ut er med dem....

Men senaste blundern kommer jag banne mig inte ihåg. Kanske det är närminnet som börjar svikta, eller så har jag fått ett selektivt minne. Äntligen i så fall skulle jag vilja säga.

 

 

Vinden friskar i på semesterdag numero 2. Ganska myggfritt i dag då med andra ord.

En dag som hittills är helt blank, ja förutom att jag ska hämta min nyinköpta cykel.

Jag har köpt en av den ohemula mängd postkodscyklar som hamnade i Ullånger. Om jag förstått det rätt, är Ullånger den ort i Sverige som har flest postkodscyklar per capita. Någon deltagare vann visst hela sju stycken, de flesta en eller två. 

Fast jag tycker ändå inte att de är så frekventa syner i gatubilden. Om man nu kan tala om gatubilder när man beskriver "Ulleboda".

 

Gårdagen blev väldigt trevlig trots det något usla vädret. Löprunda med nytt pb kändes bra. 

Revanschmötet mot alfapetproffset gick alldeles utmärkt. Jag hade bytt taktik den här gången. Det räckte ju inte med några staropramen i lördags, så jag lade till gemensam löpträning före matchen.

Trots mitt lilla tjyv och rackarspel, blev det en grymt hård matchserie. Får väl erkänna att det nog mer var slumpen som fällde avgörandet. Det känns som om hon i grunden är klart bättre än vad jag är.

Men rutin är ovärderligt i alla sammanhang, så jag kan nog överraska fler gånger.

 

Min bästa utsikt är dagens tema. Det finns ju många att välja mellan, alltför många känns det som.

Men ska jag välja en så blir det en strax innan man kommer till Nordkap. Inte för att den var så fantastisk jämfört med andra, utan mer för att den satte mig i relation till "världen". Man kan lätt gå om kring och tycka att så jäkla liten är man ju inte. Speciellt om man har haft framgång inom något område. Men just där nere vid den lilla sjön i dalen, när jag tittade upp mot fjällmassivet som tornade upp sig på andra sidan sjön, och sedan snurrrade runt ett varv och tittade runtom i dalen, insåg jag att vi människor i grund och botten inte är större än små myror. Jag har aldrig stått på en plats som har gett mig en sådan känsla av rymd.

 

 

Läste en artikel i DN som handlar om folkets motionsvanor, och att det är de med utbildning på högskola och med en bra inkomst som mest håller i gång. Artikeln säger att det är de högutbildade och välsituerade som är rädda om sin hälsa. Motion har blivit en klassfråga. Fast det tror jag att det alltid har varit.

Nog tror jag att vi med kort eller ingen utbildning alls också bryr sig om vår hälsa. Det är bara det att efter en dag med ett fysiskt ansträngande arbete, har man ingen större ork att motionera. För det är fysiska jobb vi har.

Jag tror att det är förhållandevis få med högre utbildning som jobbar inom äldreomsorgen, städar eller jobbar i köket på hårda golv, för att ta några exempel ur min vardag. Nä de jobbar oftast stillasittande. Klart de har ett uppdämt behov av att röra sig när de slutar för dagen. Våra ben är oftast stumma när vi kommer hem.

 

Men trots det ska man kunna ta sig ut och röra sig på fritiden. Det är det också många som gör.

De kört hårt och snabbt och långt. Ofta inspirerade av tv. Men inte så många veckor senare är man tillbaka i soffan. Trötta och less på att aldrig går träningsvärken över. Enligt min åsikt överkattar man grovt sin egen fysiska status.

Man ska istället smyga igång sin träning. Väljer man löpning som sin grej, börja med att växelvis promenera och springa. För mig tog det en månad innan jag ens sprang 2,5 km. Det skulle vara lustfyllt och kul bestämde jag mig från början. Ska man få till en bestående livstilsförändring måste man nog börja så. Min kompis "alfapetproffset" har gjort på precis samma sätt.

 

Det här är andra säsongen jag springer. Jag kör oftast sträckor som är 3-4 km långa. Någon gång tar jag en sträcka som mäter dryga 8 km. Jag springer alltså kort jämfört med många andra, men jag springer fortfarande...

Vilket jag tycker är huvudsaken. Konditionen förbättras hela tiden, jag känner mig friskare och starkare. Min sjukfrånvaro minskar vilket jag kopplar ihop med min träning. Trots att jag är lågutbildad med ett fysiskt ansträngande jobb.

 

Och nästa år blir jag 60....

 

 

 

 

 

 

Söndagsmorgon, eller rättare sagt förmiddag trots att jag precis påbörjat frukosten, efter en trevlig lördagskväll med trevligt sällskap. Men aj så vass hon var på alfapet. Där låg man i lä liksom.  Men vänta bara, nästa gång så. Jag kan ju inte alltid enbart få konsonanter... :)

 

Det som i efterhand är märkligt med kvällen, är att efter mängden "alkohol" jag drack, inte på minsta sätt kände av det. Undrar om mina på boa inhandlade Staropramen är falskskyltade.

Finns det något sätt att ta reda på det, ja den verkliga alkoholhalten alltså?

Fast jag ska väl inte gnälla över det. Dagen efter känns ju lättare, och jag kan på tonårsvis bravera med hur många starköl jag hällde i mig utan att bli onykter. Men man vill ju få det man betalar för förstås.

 

Boken jag skulle vilja skriva. Jag är alltså inne på utmaning nr 25.

Liksom många unga hade jag författardrömmar. Försökte mig på lite noveller, men inget funkade.

Jag antar att jag är lite för ostrukturerad som person, för att få till nåt mer än det som för tillfället dyker upp i knoppen på mig. Den som läser den här bloggen, förstår ju precis som jag att det inte räcker.

Ja förutom det man i så fall stoppar i byrålådan förstås.

Realisten inom mig har alltså stoppat alla drömmar om författarskap.

Åter ett lite tråkigt men realistiskt svar på utmaningen.

 

Jag börjar med utmaning nummer 24. Mamma/pappa försökte mig lära att...skilja på mitt och ditt, tala sanning och att stå för det man gjort. 

Det lyckades de bra med, så bra att farsan tyckte lite nu och då att jag tog det för bokstavligt.

Hittade jag en peng på marken frågade jag alltid de i närheten om de tappat den.

Och si det hade de alltid.....

 

Jag har försökt lära mina barn detsamma och hoppas att jag lyckats med det, men barn har ju två föräldrar som bekant. Det den ena tycker är viktigt, kanske den andra inte prioriterar lika högt.

Yngste sonen fick en bra lärdom en gång på ICA i Älandsbro. En dam tappade en guldpeng, men märkte det inte.

Sonen såg det och tog snabbt upp den, funderade lite på om han skulle behålla den. Sedan knuffade han damen i 

sidan och sa att hon hade tappat en peng. Hon blev så glad över hans ärlighet att hon gav honom en tjuga...

 

Nåväl, dagen har redan börjat med en omgång tvätt. Lika bra att göra bort det jag struntat i under senaste veckan.

Senare under dagen blir det ett löppass. Det liksom suger i hela kroppen efter att få springa. 

Jag fick verkligen en kick av att springa Öbackalufsen. 

Men först lite dammsugning

Så kom den då äntligen, semestern. Som vanligt när man längtat efter nåt länge, så när den väl kommer så jaha

är det så här det känns... bara trött liksom. Men efter att jag fått tupplura några timmar känner jag mig väldigt tillfreds med tillvaron.  Efter en delikat sommarmiddag, löksill, ägg och pären med tillhörande snaps, känns det ännu bättre. Nu är det bara resten kvar.

 

Min ledighet blir nog mestadels hemmavid. Ska äntligen fixa till sovrummet. Det är väl det jag börjar med till veckan. Bäst att försöka göra bort det innan förslappningen inträder, och alla föresatser sjunker ner i en skön fåtölj eller solstol.

I övrigt ska ja väl göra en del strandhugg, t ex i nationalparken och upp på Skuleberget.

Sedan ska jag även göra en lite nostalgisk vandring runt Gula Leden i stan.

Herre gud så många gånger jag knatat runt den i mina yngre år. Den bjuder bland annat på på en fantastisk utsikt och klapperstens fält och en fin isälvsgryta.

 

Enligt säker källa, har elljusspåret äntligen klippts. Tack för det, nu slipper man springa genom en djungel av gräs.

Tyvärr så har man, enligt tidigare nämnd säker källa, gjort precis som förra året. Lämnat högar av gräs mitt i spåret.

Efter ett tag multnar de ner till en stor geggamoja.

Jag får ta med mig en räfsa och fixa till det i morgon.

 

Dagens utmaning är av den lätt obegripliga sorten. "Hörru jycken, det där är MIN blomrabatt! 

Jag vet inte riktigt om jag ska tolka det bokstavligt som en annan taliban, men då jag inte har någon blomrabatt så....Den enda rabatt jag hade, har jag låtit gräva bort och anlagt en parkeringsplats istället.

Lugn, lugn, jag har inte asfalterat den, men väl strött ut asfaltkross......

Vi hade iaf ett jäkla party efteråt 

Dagen före D, eller S ska det väl vara, är det i dag. Det känns bra.

Det märks att det vankas ledighet. Arbetslusten är inte lika påtaglig som annars. Det är tur att man har en liten Luther som sitter på axeln och driver på så att man gör det man ska på jobbet.

 

Äldste sonen åkte till kompis, yngste sonen och jag tog oss upp för första gången till Bergsjön. 

Dit ska jag åka fler gånger. Kanske framför allt på vintern.

Undras förresten om det är fler än jag som märkt att det redan blivit lite mörkare på natten?

Jag tycker det är skönt med lite mörker, det behöver ju inte bli höst för det.

Fast när min semester är slut om fyra veckor, kan hockeysäsongen gärna få börja...

 

Dagen efter, har motionsloppet inte satt några spår, ja inte mer än lite värk i vaderna. Det blev lite dåligt med stretchningen efter loppet i går kväll. 

Jag är fortfarande mycket nöjd med min prestation. Fortare än så kan jag inte springa just nu. Underskred den tid jag hade som målsättning med 1 m 47 sek.

Orken finns där, i alla fall någorlunda, men inte tempot.

Saknas tempot spelar det ingen roll hur mycket man än sliter. Man hamnar på efterkälken. Det ska jag försöka åtgärda under resten av säsongen.

 

Dagens lunch är dagens ämne på utmaningen jag gett mig in på.

Som vanligt blev det något så enkelt som möjligt. Köpte grillad fläskfile och potatissallad på affärn.

Det intogs tillsammans med 2 skivor husman utan smör. En måltid utan husman är ingen komplett måltid.

Allt sköljdes ner med en mugg vatten.

Som avslutning blev det en cappucino från "bolagets" kaffeautomat.

 

Jag vet att jag borde äta bättre, ja komplettera med grönsaker och sallad menar jag, men även om jag ibland har vissa föresatser så blir det oftast inte mer än just föresatser....

Däremot äter jag stadigt en 2-3 äpplen/bananer varje dag. 

Alltid något tycker jag.

 

 

 

 

Vad roligt det var att springa ikväll. Öbackalufsen ska jag absolut försöka springa även nästa år.

Det är väldigt kul när man springer med många. Även om de flesta verkade ha väldigt bråttom.. :)

Jag är nöjd med allt, taktiken jag lade upp före höll, sluttiden, banan var härlig osv.

Vart jag hamnade i resultatlistan är mindre viktigt, men säkert  hade jag de flesta före mig.

Nu kan nästa lopp jag springer bli Hemsölunken den 27/7.

Med största säkerhet blir det så. Loppet är 6,7 km. Man kan välja att springa lite kortare om man vill.

Om jag minns rätt mäter alternativet 2,2 km

 

Vi som knatar runt i eljusspåret här i byn ska vara väldigt nöjda med oss själva.

Här kan man verkligen snacka om backar. Branten arrangören varnade för innan loppet, var inte av riktigt samma dignitet som de som finns här. Men inte var den för den skull lätt.

 

Nu känns det som om jag är värd en kall och ett par kvällsmackor.

Regn och rusk är ursäkten jag behöver för att totalt hänge mig åt betapetspelande. 

I dag har jag plockat tillbaka 200 poäng av de dryga 350 jag tappade i helgen.

Ibland blir det liksom fritt fall, för att nästan lika snabbt vinna tillbaka dem. 

Men sånt är världsligt. Åtminstone för goda förlorare.

Det är dock inte alltid jag återfinns i den kategorin...

Det är med glädje jag noterat att "spelaren" som jag misstänkte som fuskare, nu har lämnat betapet.

Fast säkert redan återkommit under en annan skepnad.

Trist med sådanan filurer.

 

Jag har redan påbörjat uppladdningen för morgondagens tävling, Öbackalufsen.

Det är nog bortåt 20-25 år sedan jag tävlade senast.

Inte för att tävlingsmomentet är viktigt i sig. Inte nu, men när jag väl står där på startlinjen i morgonkväll lär adrenalinet pumpa runt i kroppen.

Det ska bli så roligt.

Jag ligger dock illa till åldersmässigt. Kommer med största säkerhet att vara äldst i min åldersklass H 50-59.

Tufft med andra ord. Nästa år blir det dock andra bullar....

Om det nu blir något mera, men blir det lika kul som jag tror, kommer jag att fortsätta att knata runt i diverse motionslopp i närområdet.

 

En fras på ett annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang.

Utmaning nr 21.

 

Ja, en användbar fras man borde kunna på alla språk är: Var är toaletten?

Behoven kan tvärt uppstå, speciellt om man inte är van med maten eller nåt sånt.

När jag satt på en toa i Narvik, Norge och en berusad man plötsligt öppnade dörren som inte gick att låsa,

hade jag behövt veta vad:  "stäng dörren för h-vete" heter på norska. Jag försökte med den svenska varianten,

men det enda som hände var att han glatt sa: "Du är svensk" och ville skaka hand med mig 

Måndagen gick lätt och enkelt. Vaknade nästan med ett leende på läpparna,

men bara nästan.

Helgen var verkligen vederkvickande om man nu säger så nuförtiden. Vet inte riktigt, språket utvecklas hela tiden. Jag menar vem säger keff numera?

 

Så här några dagar efteråt glider jag fortfarande fram på glädjeruset Miss Li skapade.

Häftig kvinna alltså.

 

De jag tyvärr missade det mesta av var Holmsten Trio/Åslund & Sundberg. 

Ska inte upprepas. De svängde bra och hade en stor dos humor. Kanske att de passar bättre i ett lite mindre format.

Deras cover av JJ Cales "Cocaine" var suverän. På svenska handlar den bl a om vad man gör t ex med en massa bär. Jo, koka-in. Underfundigt kul i min smak. Jag vet inte om det är deras alldeles egna svenska version, men gissar dock att "Barna från Mellansel" är något Bruce Springsteen plankat.

Undrar om någon av mina läsare, eller följare kanske det heter så här i twittrarnas era, kan gissa vad Brucans version heter på engelska...:)

 

Ska jag fortsätta med musikhelgen så avslutade jag med Petra Marklund inne i stan på 7/7.

Jag blev väl inte lika exalterad som de övriga 7000 som var där, men visst var hon bra.

Framförallt gillade jag extranumren. Balladen där hon vågade ta ut svängarna, och tordes lita på

att publiken lyssnade. Det gjorde vi.

Den tunga gungade rocklåt som sedan avslutade det hela, övertygade mig om att jag ska ge henne flera chanser. 

 

Fler sådana helger till folket och den "gamle grinige" kanske inte blir yngre precis, men förhoppningsvis mindre "grinig" . Nä förresten, han blir nog yngre, hellre....

 

 

 

Jag river snabbt hål i söndagsmörgonens tystnad och stillhet med  Dr Feelgood http://www.youtube.com/watch?v=Cn_nsI5F1G0

Formen från i gårdagskvällen är med andra ord intakt.

Skulefestivalen med tre pinglor som festsällskap blev en fullträff. Vädret var bra och fantastiskt mycket folk.

Publikrekord sa någon.

 

Höjdpunkten blev Miss Li. Hon var formidabelt bra. Överträffade mina förväntningar med råge.

Precis som med Springsteen syntes det att hon hade kul hon med också. 

Det svängde oerhört bra alltså. Bandet spelade tight och energiskt.

Miss Li vill jag se igen.

 

Vill bara påpeka att de var de 2 mindre unga i festsällskapet som tog sig så nära scenen som möjligt, och "gungade"  med och i folkhavet. De "yngre" satt kvar på filten. Konditionsfråga?

 

I dag blir det en löprunda innan dagen och helgen avslutas med Petra Marklund inne i stan.

Det blir säkert mycket trevligt det med.

 

Jag återkommer till utmaningen förhoppningsvis i morgon.

 

Efter en liten tupplur är jag beredd att se på världen igen med.....fortfarande trötta ögon.

Kroppen känns inge vidare, men jag ska försöka jogga lite i sakta mak senare i eftermiddag.

Bara det inte är någon eländig sommarförkylning på gång. Grabbarna var ju hängiga och hostiga när de kom i början på veckan.

 

Annars ser ju kommande helg bra ut. I morgon blir det alltså Skulefestivalen för mig. Ja den börjar ju redan i kväll, men jag tycker att morgondagens program klart överglänser aftonens. 

Jag menar, vad är Peter Carlsson och Darin mot legendaren Jojje Wadenius, Helen Sjöholm och Miss Li?

Blott intet skulle jag vilja påstå.

Sedan på söndag är det ju dags för 7/7 7 över 7....

 

Jag har inte engagerat mig speciellt i det som händer på Gotland den här veckan.

Mitt intresse har nog tacklat av som en följd av att det egentligen inte finns några ideologier kvar i svensk politik.

Lite trist när partierna blir lite av vindflöjlar. Makten är med andra ord viktigast.

 

Något regeringskifte tror jag inte på i kommande val. Det ska tydligen gödslas med ytterligare ett jobbskatteavdrag, och det lär räcka som valfläsk. Folket tänker för mycket med kontokortet och gnäller samtidigt över skolneddragningar, försämrad sjukvård osv...

Men det blir som man röstar.

Ungefär det som egyptierna nu fattat....

Ja hamnar något av allianspartierna under spärren, blir det ju en annan sak förstås.

 

Till en pannkaka går det 14 ägg?

Jag vet faktiskt inte ity att jag aldrig gjort pannkakor. Våfflor ja, men aldrig pannkaka.

Gör jag en gissning mellan tummen och pekfingret, kan jag väl tänka mig att det åtminstone kan vara 12 för många. Om dagens utmaning är tänkt att leda till några hågkomster av egna kulinariska misstag så visst finns de i massor, men trist nog är de så tråkiga att det inte är lönt att prata om dem. 

Jag ger mig ju aldrig in på någon avancerad matlagning precis.

Nä det ska vara snabbt och enkelt.

Blir lite avundsjuk på storstadsborna som numera har en uppsjö av färdigrättter att välja mellan. 

Mat av bra kvalitet dessutom. Det vill säga färskt, inte fryst.

Inte dyrt heller.

 

 

I dag är det tomt i pallet( nu finns det säkert någon lustigkurre som frågar sig vad det är för skillnad då mot andra dagar). Det kan ju i och för sig vara en relevant fråga i sammanhanget. Speciellt eftersom "undertecknad" tillhör den halva av människosläktet som tänker med reptilhjärnan.... Men jag kan i alla fall tugga tuggummi samtidigt. Ja åtminstone sittande....

 

Nåväl

 

Dagen började inte bra, men jag tog under förmiddagen snabbt tag i det jag hade grunnat på 04.45 i morse. Nu är det bara att vänta på svaret, men när man har att göra med människor som tänker enbart i svart och vitt, kan man ju inte ha allt för stora förväntningar på resultatet. Inte ens om de hade fläckar av rött i sin världsbild skulle jag tycka att de var ok. Förstår mig inte på dom... När det var gjort gick dock luften betydligt lättare att andas.

 

Sedan har det varit en alldeles normal och bra dag. Som de flesta dagar är i vår del av världen. Det är faktiskt inte ofta det är synd om oss, även om vi kan tycka det själva.

Vaknade lite väl tidigt i morse. Strax efter 05,00 faktiskt och för en gångs skull var det hopplöst att somna om.

Lite surt med tanke på att jag hade tänkt unna mig en liten sovmorgon.

Nåja, den sovtid jag missade på morgonsidan, tog jag igen på efternmiddagen. 

 

Köpte biljett till Skulefestivalen idag. För mig är det lördagen som gäller, och då  framförallt Miss Li.

Det blir premiär för mig på Skulefestivalen, vilket kan tyckas märkligt med tanke på mitt stora musikintresse.

Till viss del beror det nog på att det från början var en renodlad visfestival, och det blev ju i längden lite tråkigt för en som  på något sätt är uppfödd med blues och rock. Ja med tanke på att jag är född i höjd med polcirkeln. Ingen ångande het trakt precis, som sjöd av hetsande rhytmer, men föralldel säkert av undertryckta begär.

Men vi hade ju radio förstås...

Numera kan jag uppskatta visor om än inte i för stora doser.

 

Dagens utmaning rymmer faktiskt en rejäl bit av mina drömmar. "Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske". 

Austin, Texas det är dit jag vill styra min kosa. Gärna i mitten på mars nästa år. Det är då 2014 års upplaga av South BySouthwest går av stapeln. Det är en festival som innehåller musik, film och interaktiva medier.

Jag håller mig självklart till musikdelen, som spänner över allt från country till elektronika.

Austin är annars ett av USA:s stora musikcentra med en mångsidig musikscen. Många av "mina" artister håller till där. Jag gillar ju den mix av rocksoulgospelcountryblues som är kännetecknande för "southern music".

Jag brukar tycka att det är lite lustigt att jag som är född vid polcirkeln, gillar musik från amerikanska södern.

Jag har dock förstått att jag inte är ensam om det, vilket Flakasand Rock & Blues Festival är ett gott bevis på.

En gemensam nämnare finns det i alla fall mellan oss i norr och de i södern, och det är att vi pratar ungefär lika släpigt.

 

 

 

 

I dag måste jag banne mig tjata om min löpträning igen. Jag blev alldeles paff när jag stoppade klockan, och den visade på en tid 4 sekunder över personbästat jag har på den cirka 4 km långa sträckan. Min varvtid hade ju varit i nivå med vad jag sprungit som fortast när jag löpt bara ett varv. Jag hade dessutom inte haft någon svacka så...Sedan blev jag närmast euforisk när jag fattade att tiden inte var 4 sekunder sämre, utan 56 sekunder bättre. Minuterna var ju inte 24, utan 23...

 

Det här har jag alltså haft som mål att klara av innan snön kommer, och trott att det blir nog en sen septemberdag som jag kanske uppnår min målsättning. Om jag överhuvudtaget skulle klara av det.

Å så fixar jag det nu i början på juli.

Nu får jag grunna på någon ny målsättning.

 

"Griniga gamla gubbar" kan dom med...

 

Dagen har också i övrigt varit en riktigt bra dag. Trots regn och åska och medföljande strömavbrott.

Så när strömmen kom tebax, firade vi med pizza att yngste sonen kommit in på den skola han vill, och även den linje han sökt, och självklart smaskade jag i mig min Opera extra självbelåtet...

Ja å två Staropramen slank  väl ner oxå....

 

I mitt nästa liv vill jag återfödas som...Utmaning nr 17

Tja säg det, jag som inte tror på återfödelse.

Vi har bara ett liv och när det är slut så.. that´s it.

Jag har aldrig ens tänkt tanken på någon sorts återfödelse, men om vi nu ändå leker med tanken så.

Då blir det så klart att jag vill återfödas som mig själv. Få liksom andra chansen på nåt sätt.

Chans och möjlighet att rätta till misstagen man självklart tycker sig ha gjort. Ja inte bara tycker sig utan har gjort. Men samtidigt vore det då kanske inte jag.

Nä, så då är det ju ingen ide. Livet mitt har ju inte precis varit perfekt, men det har ändå varit, och ja  det fortfarande är, mitt. Förhoppningsvis länge än...

 

 

 

One Hot July heter den cd jag alltid först lyssnar på den första juli.  Det är Tony Joe Whites lite tunga, pumpande, bluesiga mästerverk från -98 jag avser. Så har det varit sedan jag köpte den samma år, eller möjligtvis året efter.

Den liksom inleder sommaren för mig på allvar.

Musiken ska helst avnjutas tillsammans med en eller annan kall stor och stark.

Ska det vara helt perfekt ska förstås semestern också inledas samma dag, men så blev det inte i år.

Men julikvällen känns bra trots den lilla missen. I år hade det ju annars passat utmärkt med tanke på att det är måndag idag. Nåja, man kan inte tänka på allt.....

 

Grabbarna återvände i dag lite plötsligt så där.  Tanken på en dryg vecka i en husbuss

med ett par småbarn som medresenärer blev tydligen för mycket.

Kan förstå dem faktiskt. 

 

Utmaning nr 16: Om jag träffade kungen skulle jag.........presentera min kompis Inger för honom, och sedan gå därifrån i snabb takt  :)