Drönardagar
I dag är det sista dagen på slappardelen av min semester. Fram till nu har jag inte gjort ett skvatt och har inte det minsta dåligt samvete för det. http://www.youtube.com/watch?v=2vWObrj2Gww blir dagens första musik och den får sätta tempot för dagen också.
Från i morgon blir det en hel del fix på huset som ska åtgärdas. Sovrummet ska få färg, garageporten likaså mm.
Men mina långa sovmorgnar ska dock bestå. Jag och den hemmaboende sonen är perfekt synkade på det området. Dock finns det vissa störningsmoment. ;)
Jag märker att mina drönardagar sakta men säkert har placerat sig runt min mage. Jag har ju inte ens sprungit som jag tänkt mig. Det får bli ändring på det med. Men det är skönt att veta att jag kan släppa på disciplinen ett tag för att sedan återgå till mina rutiner. Ingen risk för total försoffning med andra ord. Löprundorna är för kul för det.
Det blev en igår, ska bli en i kväll.
Mina mål för säsongen har jag redan uppnått på varje enskild löpsträcka, även viktmålet. Det sistnämnda tänker jag inte ändra på, bara så att säga förvalta. Löpningen vet jag att jag kommer att försöka förbättra kontinuerligt. Jag är för mycket tävlingsmänniska för att fixa något annat.
För att använda dagens språkliga uttryck kan jag säga att jag är sjukt nöjd.
Mitt/Mina syskon. Utmaning 37/100
Jag är ju mittenbarn med allt vad det innebär. En storebror och en liten sådan. Samma förhållande gäller även på systersidan, även om lillasyster nu saknats oss i 6 1/2 år nu. Hjärtat känns så tungt när jag tänker på det.
Vi bröder bor ganska så samlat runt Övik, medan stora syster blev stockholmska tidigt och blivit kvar där.
Vi syskon är väl som syskon mest. Människor med en gemensam nämnare, samma föräldrar, sedan utvecklar livet oss åt olika håll.
Är det inte så det är?
