Min bästa utsikt
Vinden friskar i på semesterdag numero 2. Ganska myggfritt i dag då med andra ord.
En dag som hittills är helt blank, ja förutom att jag ska hämta min nyinköpta cykel.
Jag har köpt en av den ohemula mängd postkodscyklar som hamnade i Ullånger. Om jag förstått det rätt, är Ullånger den ort i Sverige som har flest postkodscyklar per capita. Någon deltagare vann visst hela sju stycken, de flesta en eller två.
Fast jag tycker ändå inte att de är så frekventa syner i gatubilden. Om man nu kan tala om gatubilder när man beskriver "Ulleboda".
Gårdagen blev väldigt trevlig trots det något usla vädret. Löprunda med nytt pb kändes bra.
Revanschmötet mot alfapetproffset gick alldeles utmärkt. Jag hade bytt taktik den här gången. Det räckte ju inte med några staropramen i lördags, så jag lade till gemensam löpträning före matchen.
Trots mitt lilla tjyv och rackarspel, blev det en grymt hård matchserie. Får väl erkänna att det nog mer var slumpen som fällde avgörandet. Det känns som om hon i grunden är klart bättre än vad jag är.
Men rutin är ovärderligt i alla sammanhang, så jag kan nog överraska fler gånger.
Min bästa utsikt är dagens tema. Det finns ju många att välja mellan, alltför många känns det som.
Men ska jag välja en så blir det en strax innan man kommer till Nordkap. Inte för att den var så fantastisk jämfört med andra, utan mer för att den satte mig i relation till "världen". Man kan lätt gå om kring och tycka att så jäkla liten är man ju inte. Speciellt om man har haft framgång inom något område. Men just där nere vid den lilla sjön i dalen, när jag tittade upp mot fjällmassivet som tornade upp sig på andra sidan sjön, och sedan snurrrade runt ett varv och tittade runtom i dalen, insåg jag att vi människor i grund och botten inte är större än små myror. Jag har aldrig stått på en plats som har gett mig en sådan känsla av rymd.
