varvetrunt.blogg.se

Då är vi inne på dag fyra vecka ett på min semester. Äntligen börjar jag gå ner i varv, men är inte helt nere än.

Fortfarande kommer jag på mig med att ställa in larmet på kvällen.

Nåja det ger sig nog vad det lider.

Därför är det bra att vädret inte är alldeles tiptop. Det gör att jag utan stress kan luta mig tillbaka i min favoritfåtölj, eller ja det är faktiskt en gungstol, och njuta av tillvaron emellanåt i alla fall.

 

Det blev ett träningspass att njuta av i dag också. Jag körde lite intervallträning upp och nerför några backar.

Allt i syfte att försöka öka min "snabbhet" något. 

Det är slitsamt och svettigt, men kul. Fast efter sista ruschen uppför backen var det nära att resterna efter lunchen kommit upp.  :)

 

Sedan var det nog tur att jag i dag var ensam i backen. Shortsen hasade nämligen plötsligt ner till knähöjd .

Det hade nog varit en blunder jag kunnat leva utan, om nu någon sett det. För att anknyta till gårdagens utmaning.

Men anledningen till att jag bjuder på den blundern, är ju för att skryta om att fläsket ytterligare har omfördelats.

Om sanningen nu ska fram.

 

Dagens utmaning är stor kan man säga. Livet är som en....

Det beror nog på var i livet man befinner sig. Är man nere i Marianergraven, är väl livet en transportsträcka fram till det oundvikliga slutat. Men nu är man/jag inte där. Inte heller på Mount Everest för att gå åt det motsatta hållet. Livet är väl som en bergskedja med toppar och dalar. På ett ungefär.

Var jag själv befinner mig i denna bergskedja kan vara svårt att veta. Ser man till åldern så har jag väl passerat toppen redan. Har man andra kriterier som måttstock, skulle jag kunna tänka mig att jag närmar mig toppen på ett molnhöljt Kebnekaise. Lite spännande och en aning oförutsägbart vad som kan dölja sig där. Det är inte heller lätt att komma upp till toppen, utan man måste kämpa och anstränga sig ordentligt för att nå fram.

Ett eller annat felsteg på vägen upp och man halkar lätt ner i dalen.

Så jo, livet är som en bergskedja.