Den lilla blonda...
Gårdagen som kändes lite sådär, slutade i dur med jordgubbar och grädde och massor med glatt surr.
Tack för att ni fanns till för mig när jag behövde det. Ni 2 vet vilka jag menar...
Fick ett brev från trafikverket i dag. Ah, redan tänkte jag, mitt nya körkort är klart.
Men inte då.
Namnteckningen delvis för svag....så nu vill de att jag gör om hela ansökan.
Äsch, inte då. Trafiksäkerhetsverket kanske behöver nya glasögon.
Fast det kanske inte lönar sig att skriva det som svar, så jag får väl göra som de säger.
Bästa fiskafänget ska jag tydligen skriva om i dag.
Det blir svårt att välja bland alla stor och fina fångster jag landat genom åren.
Kanske den lilla blonda jag fick tag i - 79, nä visst fasen det var fisk jag skulle prata om.
Jo men det är lätt faktiskt.
Jag var väl 8 år om jag minns rätt och nere vid älven. Ett metspö låg sedan tidigare på några stockar som landat på stranden. På den tiden flottade man ju timmer i älvar och åar.
Miljötänket var ju inte det samma då som i dag, och därför kastades det t ex köksavfall typ matrester i älven. Rättare sagt man la det på isen.
Jag brukade leta upp potatis, helst okokta som legat i vattnet ett tag och blivit mjuka. Skar loss en bit med den kniv jag alltid hade med mig, och använde den som agn. Det funkar mycket bra som bete.
Jag hade inte hållit på många minuter när jag fick ett våldsamt ryck. Fick riktigt kämpa innan jag fick upp fisken, som var en bautastor id. Den var så pass stor att jag nog blev lite förskräckt. Skamset insåg jag att jag inte riktigt vågade ta loss kroken ur munnen på den. Så vad göra? Jag gjorde väl det alla små pojkar gör, även de tuffa, kilade fast iden mellan några stockar och sprang hem efter mamma... :)
Vi varken vägde fisken eller mätte den, men det togs ett foto där jag stolt står och håller iden upplyft.
Den var nästan hälften så lång som jag...
Jag har fotot någonstans i mina gömmor, det vet jag, men hittar det inte nu.
Till helgen ska jag försöka leta fram det.
