Det var bättre förr
Då gör jag väl ett nytt försök med att blogga.. Inte för att jag vet varför.
Jag menar, vad kan vara mera "out of fashion"?
Nåja det passar väl den "gamle grinige" rätt utmärkt egentligen.
Gå emot strömmen är en del av min livsluft liksom.
De som till äventyrs förväntar sig bilder och sånt bjäfs kan fetglömma det.
Här blir det bara text!
Nämen, jag startar upp bloggen igen helt enkelt för att jag vill se om mitt liv är lika trist, eller för den delen lika kul som jag tror.
Jag kan nog våga mig på en gisssning, men jag håller den för mig själv.
Nåväl, fortfarande surfar jag på uplevelsen av "Brucan" på Friends Arena.
Det var en överjävligt bra konsert.
Punkt slut!
Fast inte lika bra som den som jag såg 1981.
The E Street Band och Bruce Springsteen var precis lika bra nu som då.
Skillanden mellan konserterna är helt enkelt att sjuttiotals katalogen är bättre än det som kommit sedan.
Visst, även Born In The USA plattan är bra, men sedan är det mera av spridda skurar än helgjutna album
som har kommit från Springsteens penna.
Men det är fascinerande hur ett gäng "åldrande" musiker kan förmedla sådan energi och livsglädje.
De borde ju åtminstone vara lite mätta efter mer än 40 i branschen.
Bruce Springsteen är född -49, pensionsmässig med andra ord.
Fast jämfört med Ian Hunter som jag just nu lyssnar på, är han ung. Hunter fyller 74 precis i dag....
Med andra ord, det finns hopp!
