Över gränsen.
Dagens löprunda blev tuff i överkant. Så tuff att jag behövde lite "vård" efteråt.
När jag knatat drygt sex km, började solen och värmen att ta ut sin rätt. Jag måste nog fixa mig en löparkeps.
Solen blir lätt obehagligt varm när man inte är alldeles "hårig" på knoppen.
Sista kilometern gick på ren tjurighet och när jag kom i mål tog jag mig in i huset, men inte mer.
Där låg jag som en val på golvet och flämtade. Men efter vätska, ett äpple och en bulle började krafterna komma tillbaka. Men det var rätt obehagligt ett tag när allting gungade och snurrade. Det måste jag medge.
Fast samtidigt är det lite kul att kolla var gränsen går.
Jag tror i alla fall att jag nog inte behöver oroa mig nämvärt för hjärtat.
Vi har ju lite infarkter i släkten.
Dagens km-tid blev i alla fall riktigt bra efter mina förutsättningar. Jag är ju trots allt snart 60. Erkänner gärna att jag själv glömmer bort det emellanåt. Inte för att jag tror mig vara ung, utan mera för att jag inte tror mig vara "gammal".
Siktar ändå på att försöka ta mig ner till under 6 min/km på den här sträckan, men att kapa ytterligare 7 sek/km är inte alldeles lätt. Men kanske innan snön kommer så....
Om jag säger apelsin, vad säger du då?
Dagens utmaning känns lite knepig, men jag säger ja tack. Speciellt nu då jag fortfarande behöver få lite energi i kroppen. Annars är jag nog ingen apelsinmänniska.
Jag föredrar clementiner.
Ja under en period när jag jobbade som brevbärare på landsbygden, stannade jag alltid på en vägkrog och tog min fikarast där. Kaffe och en clementin.
Några år efter att jag slutat var jag för första gången ute på en chattsida, på Spray tror jag att det var.
Vi hade precis köpt våran första dator.
I alla fall så första människan jag började prata med, visade sig vara en av kvinnorna som hade jobbat på den där vägkrogen. Jag blev snabbt identifierad som clementinmannen. De var så de hade kallat mig....
Världen är liten, även ute i cyberymden
