Allra längst in....
Nu är "råttet mågat" som Per Ledin en gång sa i en intervju, eller det var det redan för ca 1/12 vecka sedan.
Då visade vågen nästan 2 kg över max tillåtna vikt. Med andra ord har jag gått upp ca 4 kg sedan i somras.
Välmående är bra, men inte för mycket av den varan kanske. Men det är klart, man ska njuta av livet när man kan.
Det går ju inte i repris precis.
I alla fall har jag nog under den senaste månaden lovat att bättra mig minst en gång i veckan, för att minuterna senare angripa kakfatet med ökad frenesi. Usel självdisciplin.
Men nu är det alltså slut med det. Jag har tagit till mitt gamla beprövade knep. Bort med socker, minska kolhydratintaget till max 10 %. Ersätt kolhydraterna med vitkålssallad och en lite större mängd kött, fisk osv...
ÄT MINDRE!
Kombinera det med lite extra vardagsrörelse så kommer resutlatet som ett brev på posten. - 2 kg på 1 1/2 vecka alltså.
Undvika hård träning är bra, för motion som bantningsmedel är ungefär som alkohol mot diverse krämpor. Fungerar bara om man doserar exakt rätt. Antingen äter man för lite och kroppen reagerar med att bara förbränna det man stoppar in i den. Äter man för mycket, vilket är lätt hänt ty motion gör ju en hungrig, tjocknar man till i alla fall.
Däremot har jag lärt mig att träning gör det lättare att sedan hålla vikten.
Jag lyssnar just nu för första gången på Fred Eaglesmiths senaste cd via Spotify. Den heter Tambourine.
Första intrycket är klart bra i alla fall. Hans musik har ju ofta den egenheten att den liksom omärkligt växer sig in i en. Förra plattan, Six Volts, var en avskalad historia inspelad med bara en mick och kändes väldigt naket och intimt producerad. Mycket bra. Tambourine är mera normalt producerad så att säga. Här är det fina gitarrer, en fläskig orgel emellanåt och fin harmonyvocal. Det rockar och det svänger som fan ibland och melodin drar iväg, för att sedan på nästa spår bli lite melankoliskt stillsam. Hela tiden med fötterna nerkörda djupt i myllan.
Det doftar 60-70 tal med en hel del stänk från nutid.
Nu är jag inne på andra genomlyssningen och allt jag kan säga är att Winnerbäck nog får maka sig åt sidan en smula.
"En gång då jag kände mig modig" Utmaning 83/100
Jag vet inte om jag någonsin känt mig modig. Jag har gjort det jag ska så att säga, utan att tänka efter före.
Men det är klart att hjärtat har efteråt varit i halsgropen ett antal gånger.
Jag har ingripit när någon varit på väg att bli halvt ihjälslagen, eller när jag upptäckt ett inbrott.
Men om det är mod vet jag inte. För egentligen känner jag mig rätt så harig.
Innerst inne....
