Puckat
Stilla lördagsmorgon. Jag sitter ensam uppe och läser tidningarna via webben samtidigt som jag har Jimmy Lafave via spotify i mina lurar. Kärleken sover, hon har jobbat natt och ska göra det hela helgen.
Det blir liksom en singelhelg. Inget som jag längtar efter precis, men inget att gnälla över heller.
Jag tröstar mig med musik, sport på burken och skidåkning.
Någon whiskypinne kan slinka med den också...
Utetempen är uppe på en hyfsad nivå igen efter några dagar under 20, så idag blir det en härlig tur på skidorna.
Kallare än -15 vill jag inte ha det när jag åker. Dels för luftrören, dels för att mina händer så lätt domnar bort av kylan. Säkert ett resultat av alla år av rökning.
Hur dum i huvet får man egentligen va?
Förstöra den enda kropp man har. I mars är det 22 år sedan jag slutade röka. 23 år av destruktivt beteende innan jag fattade vad som höll på att hända. Jag känner folk som har fått KOL på grund av sin rökning, men ändå glatt fortsätter att blossa.
Hur fasen tänker de? Det går att sluta med rökning bara man själv vill det. Skitjobbigt är det, det ska inte förnekas, men om livet är insatsen kan det fan i mig inte vara så svårt ändå.
Nä nu är det dags för ytterligare en kopp kaffe och sedan iväg på skidorna innan Bournemouth - Liverpool möts i den fjärdeomgången av FA Cupen. Visat i en tvkanal nära dig....
