Tosca
Redan onsdag och mer än halva arbetsveckan redan gången. Den här tiden på året brukar oftast vara en transportsträcka, i väntan på att ljuset på allvar ska återkomma. Så också i år, men i och med att snön kommit först nu, gör glädjen över att äntligen kunna, under visst stånkande och flåsande, besegra elljusspårets illasinnade backar livet betydligt lättare. Dagen efter en vända inser man också att man trots allt har en del muskler här och var på kroppen. De värker nämligen. Men snart är formen på topp igen efter några månaders slapphet.
Den slappheten har tyvärr också börjat visa sig runt midjan. Det kostar på att ha det bra.
Jag får väl ta min vanliga snabbkur så är åtminstone det problemet löst, även om kärlekens ljuvliga toscakaka lägger visst krokben för mina ambitioner.
MODO verkar just nu ha formen på topp. Seger mot skellefteå i fredags, igår mot frölunda. Ligans, enligt tabellen, två bästa lag. Men innan man ropar hej kan det vara bra att komma ihåg att slutspelet startar först i mars....
Men man får glädja sig åt det lilla. Vilket nog är en av mina bättre egenskaper.
Jag har roat mig med att läsa läsarkommentarena på norrans skellefteåbevakning, efter deras fem raka förlustmatcher.
Vilket gnäll alltså. Hockeyn är knappast betjänt av sådana medgångssupportrar....snacka om att ivrigt kasta den första stenen, typ.
Fast jag unnar nog Anders Forsberg att känna en aning skadeglädje, även om jag inte tror att han själv bryr sig ett skvatt.
