Björnfrossa
Igår kunde jag äntligen ta mig en riktig löprunda utan att få problem med mina luftrör. Glad var jag över det.
Säg dock vilken glädje som vara för evigt. Nu har jag åter hosta och det liksom river i bröstet på mig.
Nu börjar jag tröttna på eländet, men ge mig? Knappast, så jag får göra ett nytt försök i morgon, kanske.
Kanske, för att av och till brukar jag faktiskt lyssna på kroppens signaler. Jag kanske väntar till på tisdag eller nåt.
Måndag ska jag på grillparty med sönernas klass.
Gå till doktorn? Nja, eftersom det oftast brukar innebära ett möte med en mer eller mindre ointresserad stafettläkare, är det något jag drar mig i det längsta för att göra.
Funderar lite lätt på att mot kvällen ge mig ut på lite björnspaning. Folk verkar se björnar lite överallt.
Jag har aldrig sett en björn irl så att säga. Bara på någon djurpark. Så visst det vore lite häftigt att få till ett möte med en nalle eller två. Någon björnfrossa har jag nog inte, däremot respekt för björnen. Speciellt för en hona med ungar.
Men innan det ska pinglan komma hem från jobbet (jävla helgjobbande), och jag ska ha hunnit riva ett stort hål i stillheten på min gata i byn. Gräsklippning på gång med andra ord.
Kom ihåg att livet är för kort för att gå omkring och tjura.
