Ingen jaktlycka
Gårdagkvällens björnspaning resulterade i en siktad räv, en mård och ett gäng skogsfåglar.
Björnarna lyste dock med sin frånvaro. Ett av skälen till det kan förstås vara alla bilåkande björnspanare.
Men vi hade det trevligt ändå. Fixade kaffe på trangiat och satt och myste i kvällningen.
Det blev en löprunda i förmiddags. Även om löpningen så sakteliga börjar komma igång igen, känns det i kroppen att jag lagt på mig en massa kilon under vintern och våren. Uppförsbackarna är betydligt tyngre nu. Förhoppningsvis ska jag väl bli av med kilona så småningom.
Bara jag håller mig frisk. Men inte går det längre lika lätt för mig att bli av med övervikten. Tycker att förbränningen har minskat ytterligare. Ålderstecken antar jag. Under arbetsveckorna är det lätt att minska, men så fort det blir helg är det som om jag tar på mig en blyväst innan jag stiger upp på vågen. Trots att jag på helgen oftast äter mindre än under veckorna. Men eftersom jag rör mig mindre på lediga dagar än när jag jobbar så...
Min förbränning verkar i hög grad vara knuten till hur mycket jag rör på mig. Nu pratar jag dagtid. Över natten är förbränningen ganska konstant. Lustigt nog.
Jag har lagt om träningen lite. Satsar mer på kvantitet än kvalitet just nu. Det vill säga jag har sänkt tempot rejält jämfört med förra året. Tänker mig att orka träna lite oftare genom det. Dessutom tycker jag inte att det är någon större vits med att jaga sekunder längre. Jag kommer ju fram ändå.....
Åter har jag tömt ett garage fullt med prylar som ska till grovsopsinsamlingen. Fattar inte varifrån alla gamla grejer kommer ifrån. Det är dessutom nästan likadant varje höst.
Jag är väl en del av konsumtionssamhället antar jag. Ständigt nya investeringar....
Erkänner villigt att jag gillar att köpa nya prylar. Om det är elektronik vill säga.
Jag brukar säga att det finns inget som är så sexigt som doften av ny elektronik, fast efter den 20 juli förra året är det väl en sanning med viss modifikation förstås.
