Till slut så
Ja så blev den äntligen av, min första flygtur. 60 år tog det innan jag kom till skott så att säga.
London tur och retur blev min jungfrutur. Haha, tänk att man fortfarande kan vara jungfru på något område i min ålder....
Nåväl resan visade sig vara värd sina pengar. Åka till London när man gillar fotboll, musik och att sitta på pubar kan knappast vara ett felval, eller hur?
Vi promenerade oerhört mycket. Åkte varken dubbeldäckare eller tunnelbana. När benen blev för trötta tog vi taxi tillbaka till hotellet. Visst såg vi Buckingham Palace, Big Ben med mera, men sevärdheterna kändes inte så viktiga. Nä vi ville liksom insupa atmosfären i Notting Hill, Soho, Bayswater osv. Det gjorde vi genom att sakta strosa runt, och lite då och då stanna till på någon pub.
Visst var det kul att fynda vinyl och cd på diverse affärer och besöket på HMV var något jag länge drömt om. Visserligen är det inte längre fyra våningar med musik, utan bara 3 av vilka 2 huserade väldigt mycket film och spel, men det var trevligt ändå.
Men nog har Stockholm lika mycket om inte mer att bjuda på, åtminstone på det området. Så för den delen behöver man inte åka över ån för att hämta vatten.
Prismässigt vinner dock London.
Vi såg också en Premier leaguematch mellan Fulham och Crystal Palace. Den blev en av resans höjdpunkter.
Vilken fantastisk klack Palace har. Vi satt precis bredvid den. De sjöng hela matchen och aldrig några elakheter eller hatramsor kom över deras läppar. Det fanns inte ens några "horor" på plan....
Då ska man betänka att matchen även var ett derby.
Sista kvällen blev också den en definitiv höjdpunkt. Då såg vi Drive-by Truckers på 02 Shepherds Bush Empire.
Ett ställe liksom gjort för musik, även om det ursprungligen nog varit en teater.
Vi manövrerade oss fram till bara någon/några meter från scenkanten. Vilket naturligtvis var optimalt visuellt så att säga. Men ljudet nästan pressade sönder inälvorna, främst under förbandet. Bastrumman fick hela bröstkorgen att vibrera. Tack och lov sänktes ljudnivån något till huvudakten.
Drive-by Truckers visade sig vara ett fantastisk liveband. Tre skickliga gitarrister tillsammans med en hårtslående trummis och en basist som såg att vara uppe i sjunde himlen mest hela showen, lade en fantastisk ljudmatta kryddad med ljuvliga eller taggtrådsliknande solon.
Skönt gungande rock med andra ord.
Grädden på moset blev när jag lyckades sno åt mig Patterson Hoods svettiga handduk som han kastade ut i folkhavet......"gubarna" runt omkring mig såg inte så roade ut när jag slet den ur deras händer, så jag stoppade snabbt ned handduken i Ingers handväska.
Tänk äntligen någon nytta med en sån.....
