Dagen efter
Gårdagens vedermödor spiller över till idag. Med andra ord har jag träningsvärk efter kutandet igår.
Men det känns bara bra. Jag lyckades också pressa min tid och gick därmed iland med min målsättning att förbättra mig för varje lopp. Inte heller blev jag sist någon gång. Det får jag ta till mig när jag studerar min ungdomliga frus resultat. Hon gör det verkligen bra. Jag är helt chanslös mot henne, men jag vore inte jag om jag inte såg det som en sporre.
Den regniga förmiddagen har jag tillbringat med att se några program om landstigningen i Normandie.
I tisdags var det 73 år sedan den skedde. Man kan ju fundera lite över hur världen sett ut i dag om operation Overlord misslyckats. Kanske med rysk/sovjetisk överhöghet i större delen av Europa?
Nu ser jag fram emot helgens förlustelser. Vi ska gå och se Julie Rhodes på Droskan i Umeå. Hon har en fantastisk röst som hon verkligen kan använda. Bluesrocksoul lite i Janis Joplins anda.
Det är i morgon. På lördagen funderar vi på att kuta ett motionslopp i Lögdeå av alla ställen.
Men det beror väl lite på hur vi mår dagen efter kvällen före, förstås.
