varvetrunt.blogg.se

"Ovanligaste stället jag sovit på" Utmaning 77/100.

 

Här har jag inte mycket att komma med. Jag har sovit i en säng, fåtölj, tält, husvagn, husbil, under bar himmel.

I en skogskoja, på tåg, i en buss, bil osv. Men inget ovanligt, ja det förstås bak i "hatthyllan" på en gammal bubbla? Då var jag inte så gammal, eller stor för den delen. Men jag kommer faktiskt ihåg det. Det var under en resa med min farbror Hugo från Kiruna till Parakka. Det var inte så noga på den tiden med säkerhetsbälten. Om det ens fanns några. 

 

Fabian klarade den årliga hälsokontrollen med glans. Helt utan anmärkning med andra ord. Fick dock ett råd från "coachen" att kolla upp tändkablarna. När jag gasar blir det lite störningar på radion. Det är troligen någon tändkabel som orsakar det. Jag har själv funderat på att få det kollat fast av ett annat skäl. Jag tycker Fabian är lite törstigare än vad han borde vara.

 

På tal om törstig så var jag in på boa när jag ändå var i stan. Om nu Kramfors kan benämnas stad. Därom tvista de "lärde". En Lakka stod på önskelistan. En liten en smakade bra efter middagen. Lite guldkant i tillvaron kan behövas en regnig och mörk tisdagskväll i slutet av oktober.

 

 

Oregano är "en krydda jag gärna använder"  Utmaning 76/100.

Örtkryddor överhuvudtaget tycker jag om. Smaken kommer liksom inte fram omedelbart, utan den smyger sig fram på något sätt och eftersmaken sitter i länge. Ja förutsatt att man inte gödslar måltiden med ketchup. Denna vedervärdiga matförstörare som borde förbjudas. Utan att ha en aning om varifrån ketchupen har sitt ursprung gissar jag på USA.

 

Söndagsmorgonen är kall. Termometern stod på minus 5 när jag vaknade. Det var säkert betydligt kallare när kärleken masade sig upp och iväg till jobbet, medans jag förnöjsamt somnade om. Nöjd över det var hon nog inte, men har man själv gonat sig under veckan med en mängd sovmorgnar, kan man inte räkna med annat.

 

MODO vann igen. Nu efter förlängning mot växjö. Det är glädjande att laget nu tagit sig upp på slutspelsplats, men än är det för tidigt att ropa hej. Minns bara förra säsongens eviga pendlande mellan vinst och förlustsviter.

Men visst ser det bra ut just nu och MODO spelar en kul och sevärd hockey med en massa fart.

Ska dock medge att för mig som är uppvuxen med styrspel, känns det inte helt ok med dagens spelsystem. 

Erkänner villigt att jag först njöt av gårdagens 2 första perioder med en bitvis glimrande anfallshockey, för att sedan svära över oförmågan att behålla en 2-måls ledning i den sista perioden. Det hade inte hänt förr....

 

Dagens bestyr blir väl lite tvätt och att serva kärleken när hon kommer hem mellan och efter sin delade tur.

Delade turer tycker jag är en styggelse. De ska fanimig ha betalt även under "väntetiden"!

 

Det blir väl även en liten löprunda under dagen. Det är så härligt att springa på frusen mark. Ofta liksom frasar det under fötterna. Jag älskar verkligen den här tiden på året när det är kallt och ingen snö. Dagarna är oftast soliga och ingen vind att tala om.

 

Men nu blir det mera kaffe och en bulle, samtidigt som jag lyssnar på Gov´t Mule: Deepest End. En bitvis fantastisk live dubbelcd med ett riktigt bra ljud. Ingen utstyrning här inte.

 

 

Vi börjar väl med utmaning 75/100. Ett exempel på ett ögonblick jag minns väldigt starkt.

Det finns det rätt många av faktiskt. Palmes död, mina barns födelse osv. Men inte den första kyssen....

Ja det är klart, VÅR första kyss minns jag ju så klart. I det numera "K-märkta" hörnet.

Men det är ju inte så länge sedan det förstås.

 

Nä ett ögonblick jag minns är när jag för första gången klev in i Kempis och insöp atmosfären och spänningen inför en MODO- match, och sedan första nedsläpp. Jag skulle tro att det verkligen blev "kärlek vid första ögonkastet".

Matchen var mot brynäs med bröderna Salming i laget. Om jag minns rätt var det 1972. Innan dess hade jag mest följt ÖSK eftersom jag som nyinflyttad bodde på Valhallaområdet och Skyttis ligger ju intill.

Hur matchen slutade? 0-2 tror jag i alla fall, men jag tänker inte svära på det.

 

Vintern har gjort sitt första försök med lite snö och en bunt minusgrader. Känns väl sisådär kan jag väl säga.

En del av mig vill ha snö för att kunna börja åka skidor, men samtidigt känns det lite väl tidigt. Kommer vintern nu så blir den ju kvar i en sisådär 6 månader. Hemska tanke, vinter halva året.

En sak dock som är bra med den frusna marken är att löprundan i spåret blir betydligt lättare. Inget mjukt och slipprigt underlag med andra ord. 

Nu är jag på allvar tillbaka på banan igen. Dagens runda var veckans andra och på söndag kör jag den tredje, förhoppningsvis. Därmed är jag tillbaka till mina 3 rundor/vecka. Skönt.

 

På tal om vintern borde jag ju förstås fixa med vinterskorna på bilarna i helgen, men känner jag mig själv rätt så är det lite för "tidigt". Jag brukar alltid få stå där i snön och kylan med värkande fingrar, svärande över att jag aldrig lär mig.

Men det har ju funkat i alla år, så varför ändra på ett "vinnande koncept"?

 

Förresten, att se Kyle Cumiskey spela hockey är en  lika stor skönhetsupplevelse, ja rent av större, än världsarvet vårat. Rotsidan och Skule ligger i lä jämfört med hans förmåga att liksom sväva fram på isen utan synbar ansträngning. Han om någon borde verkligen K--märkas....

Mina goda och dåliga miljöval, utmaning 74/100.

 

Jag sopsorterar sedan många år, införskaffade en värmepump för så där en fem år sedan.

Det är väl mina medvetna miljöval. Ja jag kör medvetet lite bil bör jag väl tillägga.

Jag köper inte heller närproducerade växthusgrönsaker om jag kan undvika det. De är oftast ett sämre alternativ ur miljösynpunkt. Även om vi ofta tror motsatsen. 

I övrigt så skräpar jag inte ner i skog och mark. Ja med mer än min närvaro förstås då.

 

Fabian var på verkstan i måndags. Höger framhjulslager behövde bytas, så nu har jag lite mindre pengar i plånboken.....

Men det löser sig tror jag, såvida inte bilbesiktningen nästa vecka säger något annat förstås. 

Men jag tror inte det.

 

Nu har första lasset gått inför äldste sonens flytt senare under vintern. Jag har ju ingen möjlighet att lagra hans grejer här. För dåligt med utrymmen helt enkelt. Den ömma modern med man var behjälpliga då Fabian inte är utrustad med dragkrok. Något särskilt muntert gäng är de ju inte, men allt gick någorlunda smärtfritt ändå.

Ja inte helt förstås, men det är en annan historia.

 

I övrigt är det onsdag i morgon.

 

 

Lördagsmorgon i sängen med kaffe och dopp är alltid trevligt. Nu lirar vi betapet med blandad framgång, men det går framåt ändå. Vädret verkar ljuvligt när jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Fåglar sjunger och solen lyser.

SMHI hotar dock med kallare vindar till veckan, och en eller annan snöby. Det är väl som det ska va den här tiden på året.

 

Dagens program består väl annars av diverse flyttbestyr, som vanligt. Den här flytten är den mest långdragna jag har varit med om, men har man 3 månader på sig tycker man att man har all tid i världen. Blir väl som vanligt med en jäkla stress på slutet för att hinna städa ut.

Ja yngste sonen kommer förstås och så spelar MODO borta mot färjestad på eftermiddagen.

Så det blir nog en trevlig lördag det här också.

 

Min segdragna förkylning verkar äntligen vara på väg att tappa greppet. Kanske jag kan springa en liten runda i morgon. Det är över en vecka sedan sist. Fast den rundan kom ju lite för tidigt och förlängde säkert förkylningen med några dagar. Men så illa ska det väl inte gå den här gången.

 

Plattorna jag fyndade på skivmässan förra helgen, är jag fortfarande nöjd med nu när jag hunnit lyssna en hel del på dem. En var väl ingen höjdare, men de sex andra är bra så det blev ju lyckat. 

 

Nu förlorade visst hon till vänster en betapetmatch och ligger och muttrar lite.

 

Hon som ligger muttrar lite just nu, är väl "En människa jag verkligen litar på". Utmaning 73/100

Något annat vore väl tämligen orimligt.

Åtminstone när man är som jag är...

 

 

 

 

En bok som gjort starkt intryck på mig, lyder utmaning numero 72 av 100.

Det finns det inte så många men självklart är vår Bibel en av dem.

Men ska jag välja någon så får det faktiskt bli kartboken. Det var många timmar jag spenderade, liggande på magen med en uppslagen kartbok framför mig, när jag växte upp. 

Följde floders slingrande och gränsers ringlande. Fantiserade om främmande platser med i mina öron konstiga namn. Nyfiken på hur det såg ut där och hur det luktade. Jag brukar lite skämtsamt fråga de som varit "over there" hur gräset luktade. Hittills är det bara en som kunnat svara på den frågan.

 

Det konstiga är att jag aldrig har rest och "luktat". Ja bara inom landet och i norden. Mitt mest exotiska resmål, hittills, är Estland. Förhoppningsvis ska det så småningom bli ändring på den saken.

 

Sedan finns det en bok till som gjort ett oerhört starkt intryck på mig. Ja det är ett verk i ett antal delar, glömt hur många. Det är fullkomligt ohyggligt, man måste verkligen stålsätta sig för att klara av det. Nä förresten det jag tror inte man gör, såvida man inte är fullkomligt avtrubbad. Det handlar om det 2:a världskriget från dag ett till den sista dagen. Striderna dag för dag, på alla fronter. Det heter ungefär så också men jag har glömt dess exakta namn. Förträngt det antar jag.

Striderna och antalet offer beskrivs sakligt, men det går inte att värja sig mot ondskan de representerar.

Krig och terror är ondskan i sin grymmaste uppenbarelse. Det är alltid vi små som offras. 

 

Och det bara fortsätter

 

Snart orkar jag inte ta till mig det jag ser i media....75 människor dog på en marknad i Irak eller Pakistan eller....de flesta offen för självmordsbombarna var kvinnor och barn, 82 där och 53 här osv i all oändlighet. Dag för dag. Allt vansinne bara fortsätter. Alltid de små som drabbas. 

 

 

Då är höstens skivmässa i Umeå avklarad. Mycket folk och ett stort utbud av framförallt vinyl, men även på cd-fronten fanns det en hel del. Jag koncentrerade mig dock enbart på vinyl. 

Mycket fanns det att fynda. Jag införskaffade en hel del omistliga saker.

Först blev det en saknad liveplatta med Eric Clapton. E C Was Here. Den är från 1975. När jag plockade fram mina vinyl igen här i höstas trodde jag att jag hade den, men så var alltså inte fallet. Sedan blev det plattor med Bonnie Raitt: Luck Of The Draw, från 1991,  Bob Dylan: Tempest, på 180 grams vinyl med en cd av samma platta som bonus  2012. Steppenwolf: Slowflux 1974. Creedence Clearwater Revivals två första LP.  Den självbetitlade 1968 och Bayou Country 1969. Lucinda Williams: Lucinda Williams 1989.

Slutligen, kronan på verket, en dubbellive med Muddy Waters och Rolling Stones: Checkerboard Lounge, med en medföljande dvd av konserten och även en cd som dock inte innehåller hela konserten, vilket är extra tråkigt då det visade sig att dubbeln av misstag fått två identiska LP. Jag saknar alltså den första av två LP. Äsch då, speciellt som jag inte tog något kvitto och den dessutom var tämligen dyr. Sedan visar det sig som väntat att albumet är förjäkla bra, nåja jag har den på dvd i alla fall.  Konserten är från 1981 men utgiven 2012.

 

180 gramsvinylen är så kallade audiofilutgåvor med ett extrabra ljud. Visst låter de mycket bra, men skillnaden är ändå inte så stor jämfört med en vanlig LP, så jag kan nog leva med de vanliga utgåvorna i fortsättningen också. Det är hur som helst intressant och roligt att jämföra.

 

Kärleken klarade testet bra. Hon verkar inte ha tagit skada av miljön så vitt jag kan se, men det var ju bara hennes första skivmässa så det kan vara lite för tidigt att dra slutsatser.

 

Det vackraste språk jag vet. 71/100

 

Oj det går ju inte att svara på om man nu tar det bokstavligt. Svenskan är jag född med och engelskan kommer som god tvåa. Övriga språk på denna jord förstår jag inte, så de faller ju bort därmed.

Nu tror väl alla att jag ska säga kärlekens språk, men si det gör jag inte. Det blir liksom för klyschigt på något sätt. Nä jag säger inget.....

Så det så.

Jamen så dålig är väl inte tillvaron när man precis har sprungit och sedan fått släcka törsten med en kall.

Visserligen jobbar kärleken kväll, men man kan ju inte få allt....alla gånger. Fast jag kan ju förstås tycka att jag behöver henne mer än vad hemtjänsten gör. Tröstar mig med att lyssna på hennes favoritskivor. De är bra, men fasen vilka mörka texter och stämningar....

 

Löprundan gick bra. Nu har jag fått lusten tillbaka. Jag behövde helt enkelt sänka kraven lite. Började jaga sekunder av någon anledning. Nu jagar jag endorfinerna igen. Det är bättre och roligare. Nu känner jag att skrattet liksom bubblar inom mig efter en runda.

 

Inflyttningen går som planerat. Om man kollar in vilka prylar som någon flyttar först, så vet man vad det är för sorts människa, typ. Jag packar ned skivorna och anläggningen och fixar till det i min nya bostad.

Då möts jag av något för mig hemtrevligt och njutbart när jag kånkar på övriga prylar. 

Hon flyttar bokhyllor och böcker. I mängder.

Vi skulle nog behöva dubbla rumsytan i vardagsrummet, egentligen. 

Olika viljor har vi, men det går alldeles utmärkt att komma överens, eller kanske det är jag som är foglig.... :)

 

Något som verkligen fick mig att skämmas.  70/100

 

Jag är ju tämligen oförbätterlig så det här med att skämmas över något jag  gjort är väl en lyx jag inte unnar mig, tyvärr. Inte så ofta i varje fall, men det händer ibland, så lite självinsikt har jag väl då.

Men något specifikt fall som kan vara kul att nämna här vet jag inte om jag kommer ihåg. Det är mest pinsamheter som kanske bäst förtjänar att glömmas.

Visst ok då, jag stal ungarnas godis när de var små och hade somnat, men jag köpte ju nytt åt dem och dessutom gjorde jag ju dem en tjänst. De fick inga hål i tänderna, och blev inte tjocka heller.

Men det blev jag ju förstås.

 

Fick jag något tack för det?

 

Knappast....

 

Så landade två sprillans nya LP i min brevlåda. John Fullbright: From The Ground Up och Israel Nash Gripka: Rainplans.  Att den försnämnda är formidabelt bra det visste jag sedan ett bra tag tillbaka. Israel Nash Gripkas släpptes i dag och jag hade bara hunnit lyssna på några låtar från den via Spotify. "Rainplans" låter definitivt inte som förväntat. Om det är bra vet jag inte än, tar nog ett par dagar att lyssna in den så att säga. Jag är svagt positiv när första överraskningen lagt sig, men men....

 

Dagens vinyler är något helt annat än när cdn kom på allvar i mitten av 80-talet.  Då var LP-skivorna mjuka nästan sladdriga historier, som svajade som fan. Oftast lät de därefter. Inte undra på att cdn snabbt slog igenom.

Nu är skivorna jämförelsevis tjocka och tunga och ljudet är därefter, dvs förjäkligt bra. 

Det ska med andra ord bli kul att kolla in höstens skivmässa i Umeå. Den går av stapeln förövrigt nu på söndag.

Kärleken bör nog ta med sig stickningen (om hon nu har någon) eller något annat. Jag lär ju inte bli klar i rappet då jag måste gå igenom både LP och cd avdelningarna.

 

Diagnosen på är nu ställd på Fabian. Höger hjullager fram måste bytas. Förstod nästan det själv, men det blir inte roligare för det.  

Det är ungefär lika kul som MODOs förlustrad 5 fem raka matcher.

En glad nyhet är att förra säsongens kanske bästa elitserieback Kyle Cumiskey, återvänder inom de närmasta dagarna. Förhoppningsvis är Anders Forsberg en något klokare coach än vad Uffe Samuelsson var förra säsongen.

Han matchade Cumiskey alldeles för hårt, så till slut gick han sönder. Ja Cumiskey menar jag nu förstås...

Det fick MODO sota för i slutspelet.

 

Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört.  69/100

 

Då blir jag tyst, för allt jag klarar av tycker jag inte är något märkvärdigt egentligen.

Men att jag lyckades sluta röka som jag gjorde för 19 år sedan, är jag nog fortfarande lite paff över. 

Jag var ju hårt inne i missbruket så att säga. Minst ett paket om dagen samtidigt som jag snusade.

Men allt handlar ju om motivation förstås. Mina tår domnade liksom bort så fort utetemperaturen gled ner under nollstrecket. Ett varningstecken om något. Sedan hade jag precis blivit ihop med damen som sedamera blev mina barns mor och hon påstod sig vara allergisk mot tobaksrök. Gentleman som jag är så.....

Det "roliga" är att efter skilsmässan började hon själv att röka.

 

Förresten så har "Rainplans" redan nu börjat växa. 

 

Arbetsveckan inleddes med jobb i några timmar. Sedan en snabbtur in till Härnösand för ett inbokat möte å yngste sonens vägnar, och sen lika snabbt tillbaks för fortsatt jobb. På vägen in mot stan såg jag att man kunde tanka för 13,53/ 95 oktan. Då jag hade lite bråttom bestämde jag mig för att tanka på återresan. Vilket var ett litet felbeslut, då priset plötsligt hade höjts med 60 öre litern. Det kändes lite surt, även om jag inte är den som grämer mig i onödan. Men åter blev det bevisat att man ska gripa tillfället i flykten.

 

Om jag fortsätter på den lite "griniga" linjen kan jag väl säga att jag för första gången fått lämna in Fabian på verkstan. Nåt med bromsarna fram gissar jag. Det var ju inte så kul det heller.

Men om jag gläder mig åt något så är det att från och med i morgon är vi även officiellt sambo.

Det har vi ju i princip varit från dag ett. Här kan vi verkligen snacka om att gripa tillfället i flykten.

Men när man är i vår ålder får man lov att snabba på om det ska bli nåt. Mitt alltihopa har man blivit en aning dement, och kommer inte ihåg vem människan är som snarkar bredvid.....men nog fasen verkar hon bekant på nåt sätt. Silvia kanske?  :)

 

Mina rutiner(både vettia och knasiga)  68/100

 

Jag har säkert fler rutiner än vad jag är medveten om. Inga som jag absolut måste genomföra dock.

Däremot har jag väl vanor som jag konsekvent genomför. T ex så läser jag aldrig sporten på en rikstidning när MODO har förlorat. Jag skummar ytligt igenom vad allehandan svamlar om, men inte mer.

Första låten jag spelar när jag flyttat in i en ny bostad är Steve Youngs version av Townes Van Zandts No Place To Fall. Numera kan jag åter spela den så att säga i original. Dvs på LP.

Ja och självklart lirar jag Tony Joe White: "One Hot July" alltid den första juli i hopp om att albumtiteln för en gångs skull ska besannas.

Än har det inte hänt även om det nåt år har varit varmt, men definitivt aldrig hett.

 

 

 

I dag är det en speciell dag. Mitt äldsta och mitt yngsta barn föddes den här dagen för 19 respektive 15 år sedan.

Stor dag för mig med andra ord. 

Äldsten föddes mitt på dagen, samma dag som Estonia sjönk. Det som blev min dittills lyckligaste dag i livet, var nog efterkrigssveriges sorgligaste. Det tog ett år innan jag riktigt förstod vidden av katastrofen.

Däremot har jag nog än inte fattat hur jag kunde ha sån tur som fick ett så fantastiskt barn, som i sin tur följdes av två till lika fantastiska varelser.  Fantastiska kanske de bara är i mina ögon, men det spelar ingen roll. De kommer alltid att förbli det.

Rationell som jag är "placerade" jag in mittenbarnet på skottdagen 96. Allt för att minimera antalet födelsedagar att hålla reda på. 

 

Jag har varit krasslig några dagar nu. Febrig och trött. Det jag har haft i kroppen en stor del av hösten bröt ut till sist. Förhoppningsvis ska jag nu i fortsättningen kunna sköta träningen på ett bättre sätt.

Det har varit jobbigt med att ena gången har det gått lätt att springa, men sedan har jag tvingats vänta några dagar extra innan jag kunnat springa nästa gång. Det blir ingen kontinuitet i det hela och man tappar en hel del motivation. För att inte tala om kondition.

 

Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig.  67/100

 

Ja det är ju enkelt. På min köksö. Ja åtminstone när det gäller post och reklam. Innan jag hade en köksö var det köksbänken som gällde. Det blir snabbt stora drivor som bara växer och växer, sedan får jag nog och sorterar och slänger bort, men snabbt återinträder förfallet och det ser likadant ut igen. Nu har jag ju fått ändrade förhållanden som man säger, så den senate tiden har det sett betydligt bättre ut.

Hör och häpna, det är nog lika mycket min förtjänst!

Gamla vovvar kan visst lära sig sitta. Om inte annat så är det ju jobbigt att alltid behöva stå upp.....

 

 

 

Det är trevligt att komma hem från jobbet och höra att damen har satt anläggningen i arbete.

Visserligen verkar hon tro att hemmet bara har en cd/lp och missat de övriga 1000 nåt...

Nä skämt åsido, det är kul med flera i familjen som gillar musik. Man behöver inte känna sig som en marodör, bara för att man vill lyssna på några plattor om dagen. 

 

Det var lite frostnupet i morse och blir säkert detsamma i morgon. Trevligt tycker jag. Det är så härligt att gå på frostigt gräs. Det liksom frasar under fötterna. Det är nästan lika härligt, som när man på våren för första gången tassar på det framtinade gräset. Det är en speciell känsla tycker jag, som älskar brytningarna mellan årstiderna.

 

Dagen har annars varit lite knepig. Om kroppen var pigg igår, så var det nästan tvärtom idag. Ja inte bara nästan.

Det blev en tupplur på ca 3 timmar när jag kom hem. Huvet kändes gungigt och kroppen tung och illamående.

Kanske nätterna är för korta förtillfället...... :)

 

Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för.  Utmaning 66/100

 

Missförstånd har man väl lite nu och då råkat ut för, fast inga av större dignitet så att säga.

Ja fast moderskapet tyckte väl att jag var en påse nötter när jag kom hem till henne med de beställda sill i sås.

Funderade lite över vad hon menade med det efter att hon hade ringt, och kom fram till att hon ville att jag skulle köpa tomatsill. Snäll son som jag var/är gjorde jag så och åkte hem till henne med burken.

Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt navlad.. ja men du sa ju sill i sås.

Då plockade hon fram en flaska från kylen med chilisås....

 

 

Vissa dagar på jobbet går det hur trögt som helst, och man hinner knappt nåt känns det som. I dag var det en tvärtom dag. Det mesta gick lätt och effektiviteten var hög. Det färgade av sig på min löprunda. Höstens bästa hittills skulle jag vilja påstå. Tekniken funkade och benen knatade på bra, fast nog fasen har jag tappat rejält under de här senaste månaderna. Men i grunden gör det inget. Jag ska ju inte tävla utan bara må gott.

Inte för att de är motsatser, men ändå...

 

Utmaning nummer 65/100  Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder.

 

Det vet jag inte om jag haft någon gång, även om det kan finnas någon som påstår att det har jag ständigt.

Mitt klädintresse är verkligen inte stort. Jag tar det som hänger närmast utan större eftertanke. Den enda regel jag har är att så kallade myskläder är tabu vid all form av shopping. Även när jag handlar på närmaste mataffär.

Ja de är nästan tabu utanför min tomtgräns.  Jag erkänner dock att jag tummade en aning på det under vår husbilssemester. Kan väl vara förlåtet kanske. Fast en aning skämmigt förstås.

 

Ja i övrigt går väl dagarna som de ska. Sakta men säkert kommer kärlekens prylar hit, och eftersom det finns ett begränsat utrymme måste något plockas bort. Det känns bara bra. Livet blir liksom förnyat på många områden.

Tänk, nu har jag blommor i fönstren....bara en sån sak.

 

Förresten, visst är väl hösten bra härlig med sina kontraster. Ena dagen skyfall, andra dagen sol och varmt, sedan grått igen. De fina dagarna får sitt rätta värde på något sätt. Under sommaren tas de ju för givna.

 

 

 

Söndagmorgon med frukost på sängen är ju inte helt fel, samtidigt som kärleken flänger runt elljusspåret som ett grönt lingon... Jag föredrar min variant på start av dag så att säga, speciellt som jag fick frukosten serverad av nyss nämnda "lingon" innan hon stack iväg.

Jag sprang ju i går juh. Den rundan tillhörde inte mina bättre precis. Det gick tungt och en aning stolpigt, men var jäkligt kul trots det. Nästa runda blir i morgon för nu finns det ingen återvändo. Så är det bara.

 

MODO förlorade i går, fast efter straffar, så än har inte laget förlorat under ordinarie tid och därmed alltid fått minst en poäng med sig hem. Men nog tror jag att MODO riskerar att slåss kring de nedre strecken större delen av säsongen. Det känns som om försvaret tros allt behöver få in en stabil defensiv back till. Sedan måste de ju lära sig utnyttja Reghers skott på samma sätt de gjorde förra året.

 

På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet. Utmaning 64/100.

Nja, jag är faktiskt inte så där riktigt nyfiken av mig, men det är klart, nog skulle det vara intressant att höra vad som sägs i de olika partihögkvarteren. Är de så cyniska som jag inbillar mig. Har Carl Bildt någonsin sett marken?

Är Jimmy Åkessons nolltolerans äkta, eller är det mest ett spel för gallerierna, för att framstå som mera rumsren?

 

 

 

 

Men ser man på, det finns ju en sol. Den har ju så att säga lyst med sin frånvaro den senaste veckan.

Maken till regnande är det länge sedan jag upplevt. Men nu är det åtminstone för mig historia, dock finns det många som drabbas av bortspolade vägar och dylikt.

 

Det är en stilla lördagsmorgon. Huset är tomt i övrigt. Pinglan är på äventyr med jobbarkompisar och den hemmaboende sonen är i Bollsta, så jag får roa mig själv så gott det nu går. Fast ärligt talat har det aldrig varit något problem för mig. Willy DeVille sjunger ju så bra för mig från den fantastiska cdn Live In Berlin, så där är grunden lagd för en bra lördag. Om någon timme eller så ska jag ge mig ut på en löprunda. Kroppen liksom riktig längtar, även om jag är medveten om att de senaste veckornas slappande nog satt sina spår i konditionen och runt magen. Det vill säga, klenare ben ska lyfta en tyngre kropp.

 

Träningsrundan vi gjorde i Överkalix visade på hur tråkigt spår vi har här i byn. Där gick det upp och ner, och även om den banan i grunden är mer krävande än vår, kändes den mycket roligare. Betydligt mer varierad med ett fint underlag. Visserligen är det en asfalterad bana för rullskidor så under laget blir ju hårt, men man kunde springa långa sträckor bredvid på mjukt fint underlag.

Att vårt spår ska se ut så kräver jag inte, men det kan ju åtminstone klippas så att man slipper halka runt i halvlångt gräs. Skaderisken känns onödigt hög på vissa partier. Man törs inte riktigt släppa på för fullt i utförsbackarna.

 

I eftermiddag möter MODO luleå på bortais. Kanske säsongens första riktiga test försvarsmässigt.

luleå borta är alltid en av säsongens svårare prov, men om jag inte missminner mig gick det bra förra säsongen, så jag hoppas på en upprepning i dag efter torsdagens svaga insats borta mot leksand. MODO ska vara riktigt nöjda med att de fick med sig en pinne hem därifrån . Hade de fått med alla tre hade det nästan varit ett rån.

 

Hur jag lärde mig att simma. 63/100

 

Början var svår kan man säga för alla som varit tvungna att lära sig simma i Kalixälvens ofta iskalla vatten.

Ibland var det 13 grader ochsnålblåst med regn på land och samma temperatur i vattnet men i skulle man.

För en magerlagd stackare som jag var var det inte roligt ska jag säga. Jag  frös som fan och dessutom försökte man lära sig simma på halvgrunt vatten, med en stenig botten som man slog knäna i...

Som sagt inte kul, så simma lärde jag mig inte på riktigt på allvar förrän jag blev en så där 50 +.

Det gjorde jag på egen hand i badhuset i Kramfors. Något "vattendjur" kommer jag dock aldrig att bli, även om jag numera känner mig tämligen trygg i böljan den blå. Numera klarar jag skeppsbrott som sker längre ut än tio meter från stranden.