varvetrunt.blogg.se

Jamen nu ska jag skryta lite. Utmaning 97/100 lyder "Jag som sopsorterare".

Det tycker jag att jag varit duktig på i många år. Jag har sorterat papper, plast och tidningar, glas och metaller tämligen noggrant. Ja batterier också, o så lämnar jag in utgångna pillerburkar på apoteket.

Däremot komposterar jag inte, men det räknas inte tycker jag. Det är ju avfall eller rester, inte sopor. Om det nu är någon egentlig skillnad på det vill säga. Det är det väl inte, men varför ska man inte få hyckla lite....

Sedan kan jag ju säga att ett av mina skäl till att minimera bilåkandet mitt är miljöhänsyn.

 

På minussidan finns förstås några poster. Fast dessa kan vi ta en annan gång.....

 

Nu är det bara två dagar kvar innan min ack så välförtjänta julsemester börjar. Det ska bli så skönt, även om någon lite surt muttrar nåt om förhöjd markservice. Viss avundsjuka kanske kan skönjas?

 

Julklappsinköpen är nu helt avklarade. Ovanligt tidigt för att vara jag, även om jag "bättrat" mig på den punkten år för år. I min gröna ungdom ansåg jag att julklappasinköp före julafton närmast var osportsligt.

Egentligen tycker jag numera att affärerna borde ha stängt på julafton.

 

Så "gamla hundar" kan visst lära sig att sitta, eller hur älskling? :)

 

Någon skidvinter har vi än inte fått. Förra året vid den här tiden hade jag rätt många skidmil i benen.

Hittills i år har jag inte ens fått ihop 15 km. Även om jag inte är någon snöälskare tycker jag att det är trist.

Skidåkning är nog den roligaste formen av motion. Åtminstone i mina ögon. Sedan får man ju en massa friskluft, vilket behövs den här årstiden då vi oftast rör oss enbart mellan hemmet och jobbet. Sängen höll jag på att skriva, men så trött är jag inte. Väl....

 

 

 

 

Stilla söndagsmorgon den tredje advent. Kärleken sover, hon jobbar natt numera. Ja i några månader iaf.

Jag saknar henne verkligen när natten kommer och jag ska sova. Märkligt vad man vänjer sig fort. Det är inte så länge sedan d/a omvandlaren och hörlursförstärkaren var de som låg till vänster om mig.

Erkännes villigt att inte ens när hon är lite putt på mig vill jag byta tillbaka.

Hur man nu kan bli putt på mig förstås...

 

Jag har länge haft och framförallt nu under hösten, ett närmast osunt förhållande till chocklad.

Det har varit i det närmaste omöjligt att motstå chokladkakan eller kolan eller vad det nu är som innehåller det minsta choklad. Jag har bara proppat i mig så fort jag fått chansen.

Nu har jag troligen hittat lösningen på problemet, som visserligen säkert till viss del även beror på karaktärsfel.

Magnesiumbrist kan orsaka chokladbegär och även de kramper jag har i vaderna på nätterna.

Sedan jag i mitten på veckan börjat ta piller med magnesium, har både chokladbegäret och kramperna i det närmaste försvunnit. Tydligaste beviset på det förstnämnda är kolapåsen som ligger på vardagsrumsbordet.

Den köpte jag i går och den är inte uppäten än. Normalt hade den tömts på mindre än en timme eller så.

Det känns riktigt bra måste jag säga.

 

"En utskällning jag minns" utmaning 96/100

Ja nu minns jag aldrig de utskällningar jag åker på. Oavsett om de är välförtjänta eller ej.

Däremot kommer jag speciellt ihåg en "hårtork" jag gav en "stackars" busschaufför från Pajala.

Det hände när jag jobbade på bussgodset i Överkalix. Några kvällar i veckan kom det en laddning med färdiggjorda baguetter med typ skinka/ost eller köttbullar med rödbetssallad som skulle ut till en mack i byn. Den här mannen slarvade och struntade att ställa in dem i kylen. Dels och framförallt var det ju hälsofarligt, dels fick ju "godset" ett dåligt rykte. För självklart och lite turlig, var det en person som såg detta. Han höll ju inte tyst om hur det fungerade nere på bussgodset. Jag jobbade inte på kvällarna är väl bäst att tillägga.

Nåväl, jag fick reda på detta en morgon minuterna innan chaffisen råkade komma in på godset.

Jag hade med andra ord ingen tid för eftertanke om man så säger. Det hela slutade med att chaffisen sprang tillbaka in i sin buss och åkte iväg flera minuter före avgångstid.....men han glömde aldrig efter det att ställa in kylvaror där de skulle. Nämligen i kylen.

"En fråga jag aldrig fått svar på"  så lyder utmaning numero 95/100.

Som vanligt med dessa utmaningar har jag inget bra svar på frågan. Eller rättare sagt ofta är svaret kanske lite för personligt för att skrivas. Någon kan drabbas eller såras fast det inte är meningen, så då tycker jag oftast  att det inte är värt att berätta. Poänger på andras bekostnad är inte min stil. Ja om de inte är med glimten i ögat vill säga. 

Men den, glimten alltså, är svår att upptäcka i skrift. 

Med dessa rader skrivna inser jag att den "gamle grinige" blivit en lite blidare herre. Vad det beror på kan vara frågan för dagen förstås. 

 

En annan fråga för dagen är, hur i hela h-vete kan MODO plötsligt bli så jäkla dåliga, att de snart förlorat 6 matcher i rad. Nu spelar de åter som de senaste säsongerna. Det vill säga, de jobbar som bara den. Sliter såväl i offensiven som i defensiven, men kommer aldrig in framför motståndarmålet. Skapar nada och vips har motståndarna styrt in en puck eller två.

Jaja, jag vet att det bara är världsligt men ändå.....

 

Nu "väntar" vi på Ivar som ska drabba oss senare ikväll. Ett av dessa allt tätare kommande blås(o)väder.

Jag tycker att det blåser mer nu än förr. Det sa farsgubben redan i början på 90-talet. Jag tror att han hade rätt redan då. Inte för att jag då höll med om det. Men man blir visare med åren antar jag. För det bli vi väl.

Vi blir varken yngre eller vackrare med tiden , men klokare. Skönhet och ålder är förgängligt, men inte klokskap.

Jag ska försöka komma ihåg det nästa år då jag byter tiotalsiffra.....

 

 

 

Årets första skidtur klarades av i dag. Den blev en så där 5 km lång vända. Snön som kommit räcker precis till att finåka på.  Behöver jag säga hur kul det var?  I år behöver jag inte åka ensam heller, vilket är extra roligt. 

Jag är dock lite avundsjuk på hennes sprillans nya skidutrustning. Mina härstammar från det förra milleniet. 

Tror att mina skidor var nya 1995, så de har använts några år nu. Prisvärda kan man väl säga utan att ta till överord. 

 

Helgen har annars gått i trötthetens tecken, Bortsett från att jag sovit lite illa senaste veckan, så gör bristen på dagsljus att man blir trött så här års. Nu längtar jag till min lilla semester över jul och nyår.

Inte för att jag ska göra något speciellt utan bara sova, slöa och sköta markservicen, för  tyvärr är inte alla i familjen lediga. Trist, men det är som det är. Inte lönt att gnälla över det.

 

MODO ska  jag inte gnälla över heller, men nu ser det illa ut. 4 raka förluster på en vecka. Precis som jag förutspådde. Det har märkts ett tag att laget saknar den där lilla extra energin som behövs.

Men inte är det någon kris.....än.

 

Dagens utmaning har varit aktuell under helgen kan man kanske säga. Hon vid köksbordet instämmer nog fullt ut.

"Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat"  Nummer 93/100

 

Godis i alla de former är min last. Framförallt om det innehåller minsta lilla gnutta choklad.

Jag äter närmast tvångsmässigt maniskt tills det är slut. Ja eller tills jag mår illa. Fast oftast har illamående ingen som helst avskräckande effekt på mig, utan jag fortsätter äta godiset tills det är slut. Man är väl ingen vekling heller.

Jag vet att det inte är riktigt friskt på något sätt, men tandläkarna ska väl leva de också.

 

Cd efter cd åker in i min nya spelare. Nu är det åter kul med att lyssna på musik via cd. Den gamla var, bortsett från att den krånglade, helt enkelt för dålig i jämförelse med vinylsvarven.

Ja eller så ville jag helt enkelt ha något nytt...också. Den faktorn måste förstås vägas in i sammanhanget.

Som jag även brukar säga....det finns inte mycket som är så sexigt som doften av ny elektronik.

Fast då förstås går kärleken utom tävlan, är kanske bäst att tillägga. Annars riskerar jag väl att hamna på soffan i helgen. Vill man ju om möjligt undvika.

 

Om snön faller i den mängd TÅ förutspår, kan jag kanske plocka fram skidorna i helgen. Det vore kul.

Men skotta den är förstås mindre roligt. Sambon har vid något tillfälle andats om att snöskottning är kul så....

Nu har det i alla fall börjat snöa, om än ganska lätt. 

 

Nu är det bara 2 1/2 vecka kvar till jul och jag har än inte lagt någon liten fundering på julklappsinköp. Kan bero lite på att varmvattenberedaren som jag var tvungen att byta ut för någon vecka sedan, inte var en utgift rätt i tiden så att säga. Jag skulle inte säga nåt om man liksom fick bättre varmvatten på köpet, men det får man ju inte. Det är inte som att köpa nya högtalare eller liknande livsnödvändigheter.

Nåja, jag ska inte gnälla. Det går ingen nöd på mig precis.

 

Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur. Utmaning 93/100

 

Det beror väl lite på årstiden förstås. Nu i december måste man väl hugga upp en vak först.

Men andra tider på året finns det väl bara ett sätt. Jag dyker i från bryggan.

Ska dock erkänna att någon ivrig utebadare är jag inte.

Oklorerat vatten är en aning överskattat tycker jag.

 

Förövrigt kan jag inte fatta varför texten helt plötsligt byter stil. Någon som vet varför?

 

Min rygg har plågat mig extra mycket idag. Ett tag föresvävade mig tanken att gå hem, men jag härdade ut med tanke på att vi hade ett apt på eftermiddagen. Sitta still i flera timmar är inte så bra för ryggen det heller, men det är mindre ansträngande. Det onda sittter mest på vänstersida ner mot höften. Gissar att vurpan jag gjorde för någon vecka sedan är huvudorsaken. 

Nåja, det går väl över.

 

Gårdagens konsert med Melissa Horn var väl värt mödan och pengarna. Visst var jag lite tveksam efter de inledande låtarna, men helt plötsligt var det slut och jag ville höra mer. Det fick vi också.

Fantastisk röst i en sån liten människa. Jag har tidigare tyckt att hon sjunger lite återhållet och nästan skrämt.

Nu tog hon i från tårna och det blev så bra så.

 

Ett ljud jag tycker är obehagligt. 92/100

 

Veckans första dag avlöpte väl kan man säga. Det var till och med kul att jobba idag.

Den tanken tänkte jag under morgonkaffet. Jag liksom hoppade till när jag kom på mig själv, men måndagar behöver inte alltid vara något negativt. Men visst har måndagen fått en lite dålig klang. Ungefär som september, fast det är ju av andra skäl förstås. 2.a världskriget startade 1 september. Vi har 9/11och svarta september...

Ok då det är väl lite överdrivet kanske att jämföra måndagar med 9/11, men bakfyllor brukar inte vara att leka med.

Inte för att jag har haft några på snart 20 år eller så.

 

I morgon blir det en tripp ner till Sundsvall och Tonhallen, för att lyssna på en konsert med Melissa Horn.

Måste nog erkänna att jag inte hade någon som helst koll på vem hon var, när jag i våras hörde att kärleken med kompisar skulle åka ner. Fast då var vi väl bara liiite vänner, om man så säger. Trots det bestämde jag mig ögonblickligen att följa med. Lite "baktankar" får man väl ha.

Nu har jag lyssnat in Melissa Horn litegrann, och bra är hon, men dyster. Till och med dystrare än Winnerbäck.

 

På tal om lyssna in så har jag nog frestat på omgivningens tålamod ikväll. Jag har nämligen testat vilken utgång som min nya cdspelare sjunger bäst igenom. Det innebär att jag kör samma låt gång på gång och jämför. För mig är det kul, men enerverande för de närstående. Men vem har sagt att livet alltid är en räkmacka?

 

Något jag vårdar ömt. Utmaning 91/100

 

Tja här är det väl bara att sparka in öpppna dörrar så att säga. Fast jag slår mig inte för bröstet precis.

Det är inte alltid en dans på rosor att leva med undertecknad.

Nog sagt.

Första advent i dag, det är väl kul eller hur? Jag är ju inte någon julmänniska precis, men i år känns det som om julen kan bli en höjdare. Kanske i nivå med en treårig Nisses vandring mellan julklappssäcken och skålen med romerska bågar. När han vände tebax till tomten smög han ner paketet i säcken och ställde sig sedan snällt i kö för att få ett nytt. Julklappsutdelningen tog aldrig slut kändes det som, och vem hade köpt så många julklappar till Nils?

 

 

Min sysselsättning i dag har i huvudsak bestått av att så att säga spela in min nya cdspelare. 

Elektronik skiljer sig inte på det området från t ex en ny bil. 

Så det låter bättre och bättre för varje timma spelaren är satt i jobb.

Många lägger i en cd i spelaren och trycker in repeatknappen och låter sedan den snurra några dygn.

Men fullt så otålig är inte jag.

Nu är det den sista mörka timman i november. I morgon är det både första advent och den första december.

Hej och hå vad november har gått fort. Det är bra det. November är liksom bara en tid man måste ta sig igenom varje år. Ofta mörkt och regnigt och kallt. Varken höst eller vinter. Åtminstone här i norr.

 

Kärleken sover. Hon har jobbhelg. I morgon får jag inte se henne förrän till kvällen. Ja såvida hon inte kommer hem på lunchen och vill ha lite markservice. Det kan man väl få hoppas på förstås.

Annars kan jag väl trösta mig med mitt senaste nyförvärv till anläggningen. Cd-spelaren min har krånglat länge nu, så det var faktiskt på tiden att jag gjorde slag i saken. 

Nu flödar tonerna igen utan hack och mycket "vackrare" än någonsin förut.

 

Valet föll på en Rega Apollo-R. En digital ljudkälla som låter analogt, faktiskt. Rega är ju kända för det. De var ju den sista tillverkaren som gick över till cd. Deras första cd kom så sent som i mitten av 95-talet.

Självklart har jag haft den också, men den vilar nu i hifi-himlen. Ja om det finns en sådan förstås.

Det gör det säkert.

I alla fall så åker cd efter cd in medans jag sitter här och dels försöker njuta av musiken och dels försöker analysera ljudet. Rätt kul sysselsättning tycker jag förstås. 

Det är de små detaljerna som gör det. Som alltid.

 

Det gick rätt snabbt och smärtfritt att ta sig ned till för-Inger vikten. Tre veckor räckte. Fantastiskt vad den där dieten funkar bra. Det märkliga är att den av någon outgrundlig anledning verkar öka förbränningen i kroppen.

Så har det varit varje gång jag testat den. Nu var det för tredje gången jag gjorde det.

 

Mitt förhållande till IKEA, så lyder utmaning 89/100.

Lite kul att jag var ner dit idag då. Fast det var inte där jag inhandlade Regan, förstås. 

Det märktes att fok precis fått lön och att julen bara är 3 1/2 vecka bort.

Per och jag tänkte käka i IKEA-restaurangen, men vi insåg snabbt att det var alldeles för mycket folk där så det blev några kokta med bröd i stället. Fyllde ju magen lite iaf. 

När jag känner att jag för länge bara knatat mellan hemmet och jobbet, brukar jag åka ner till Birsta. 

Liksom bara för att se att det här med folkanhopningar inte är min grej. Nu är jag nog nöjd en bit in i januari iaf.

Fast jag måste ju förstås ge mig ut och inhandla lite julklappar.

Annars har jag nog ett ganska okomplicerat förhållande till IKEA. Så sopigt som vissa snobbar säger är det inte.

IKEA är alltså bara en affär i mängden för mig. Varken mer eller mindre.

Nu gör jag stopp här. Åtminstone för ett tag så får jag se sedan.

Kylan sänker sig och nu tror jag att den är här för att stanna, även om jag såg någon uppgift om någon plusgrad under mittten av nästa vecka. Men nu börjar det bli dags för lite vinter. Skidtarmen börjar suga. Men för den skull behöver det inte komma ohemula mängder snö tycker  jag. Lagom är bäst.

 

Precis som jag misstänkte innerst inne, så berodde vattendroppandet i tvättstugan på att varmvattenberedaren tjänat färdigt. Eftersom droppandet ganska snabbt blev till en rännil är vi nu utan vatten. Ja det går att ha på vattnet under några minuter i taget så vi kan fylla diverse hinkar och ämbar.

Inte så kul kanske och det medför en hel del olägenheter. Man inser vika mängder vatten man använder dagligen.

Nu ska väl problemet kunna vara löst på fredag eftermiddag så det är bara att hålla ut.

Men inte är det en utgift man glädjer sig över så här innan jul. Men det lönar sig dåligt på att gnälla över det, man blir bara på dåligt humör.

Så jag tänker väl på något trevligare, som kärl.... ja ni vet vem......

 

Ja, och så ska väl MODO studsa tillbaka på vinnarspåret efter helgens mindre lyckade insats.

växjö borta i kväll låter inte som en omöjlighet. Åtminstone inte på förhand.

 

Förresten så behöver nog Fabian en liten översyn. Krävande herre det här. Tänk vad glad och "rik" jag var innan våra vägar korsades i våras. Nä man får väl flytta till nåt ställe med bra kommunikationer och korta avstånd.  Kanske inte nu, men om några år. Tror inte att damen är speciellt omöjlig på den punkten, heller. 

 

Dagens utmaning tror jag att jag väntar med till nästa gång. Den fordrar lite eftertanke nämligen.

Ja såvida jag inte föredrar tårtning som uttrycksmedel....

Jamen det var ju en bra ide´ "Om jag skulle hamna på platsen bredvid  statsministern på ett tåg". Utmaning 88/100.

Fast att hamna så är nog en omöjlighet med tanke på att statsministrar flyger mest, och åker de tåg har de väl hela kupèn för sig själva och sitt följe bestående av säpofolk och annat löst folk.

 

Fast det vore synd på en god tårta förstås...

 

 

Den bästa doft jag vet utmaning 87/100.

 

Ja om vi bortser från.....så är det nog doften av stekt fläsk och potatis. Det finns ingen mat som doftar så infernaliskt gott och gör mig så hungrig. Till och med om jag är nyäten. Minns från min tid som postis viken tortyr det kunde vara att knata trappuppgång upp och ner. Innerst inne ville jag nog ringa på dörren som utestängde mig från det goda och bjuda in mig själv.

Men man var/är ju väluppfostrad......

 

Tänkte tvätta när jag kom hem från knoget i dag. Men av det blir det inget då tvättstugans golv  var mer eller mindre av sjökaraktär. Läckage under varmvattenberedaren. Nu är rörkrökare kontaktad som lovade komma nu i em, och vattnet upptorkat. Jag ger mig inte in på att försöka fixa det själv. Några små självinsikter har jag tack och lov.

Inte kul, men tur att jag upptäckte det så snabbt. Behöver nog inte vara så allvarligt gissar jag.

 

Tröstar mig medans jag väntar med The Band: Live At The Academy 1971 via Spotify

Bör helt klart bli nästa inköp.

 

 

 

Minus 2.3 kg är resultatet efter 2 veckor. Det är jag väldigt nöjd med, speciellt efter helgens excesser.

Godis och glass i stora lass, men inga chips eller därtillhörande? alkohol. 

Jag förstår det inte riktigt, men sedan jag börjat min lilla diet har kärleken börjat köpa hem chokladkakor.

Hon kanske vill kolla upp min viljestyrka och karaktär, men det är väl i så fall lite sent påtänkt.

Jag menar, lägenheten har hon ju redan blivit av med.....så jag antar att jag kan frossa så mycket jag vill utan att behöva oroa mig för några följder. Ja åtminstone de omedelbara.

Men det är ingen fara att jag ska sabba vad jag inlett. Lite avsteg ökar bara målmedvetenheten, och dessutom gör det inte mig fixerad vid godsaker.

 

Ja förutom hon då.....

 

Efterspelet till lördagens match mot skellefteå känns märkligt. Man undrar varför Bert Robertsson verkar ta saker och ting så personligt. Kan det ha varit någon som rallade bakom Forsbergs rygg i vintras? Någon som kanske känner sin trovärdighet hotad? Någon som egentligen brottas med lite dåligt samvete?

Jag bara undrar.

 

Jag är ju ingen talare, men.... utmaning 86/100

 

Ja det är jag verkligen inte. Ska jag prata lite mera officiellt blir det liksom stopp och svetten rinner.

Jag minns med fasa alla föredrag man tvingades hålla i skolan. Ibland glömde jag bort att andas så att jag svimmade nästan av syrebrist. Jag fattade nästan inte vad jag sa och mina åhörare fattade ännu mindre.

Nä min omgivning bör vara tacksam för att jag fortfarande besitter en del självinsikter.

 

 

 

Då trodde jag att jag var med i dolda kameran....utmaning 84/100.

 

Det har aldrig hänt mig så är det med den saken.

 

Lördagen har bjudit på en lång härlig sovmorgon med kaffe och frukost på sängen. I dag var det min tur att fixa det.

Inga ungdomar i huset med andra ord. Inte för att de stör, men det är skönt ändå att bara vara vi två.

 

Jag brukar som regel aldrig prata nåt om jobbet, men ingen regel utan undantag. 

Vi hade ju en liten brandövning under veckan. Ledd av en man från räddningstjänsten som, ja jag vet inte vad jag ska kalla honom. Pre-historic kanske.  Kvinnosynen han lät oss mer än ana, var på en riktigt pinsam nivå. 

Ibland skäms jag för mina "bröder". För varje "skämt", läs groda, som kom ut ur hans mun sjönk stämningen.

Tror någon att han var kapabel att avläsa det? När det sista skämtet kom om Bränd Pitt istf Brad Pitt, tittade alla uppgivet ner i marken. Brad Pitt kallas dockan som används när man ska övningsläcka om någon nu undrar....

 

Jag tar en utmaning till "Det här är mitt system för böckerna i min bokhylla."

 

Ja om jag bryr mig ställer jag dem i bokstavsordning, men oftast hamnar de där de hamnar i läsordning så att säga.

Kärleken är mera noggrann. Jag tror iaf att hon sorterar efter genre, men är inte riktigt säker. Jag ska ställa tillbaka några på helt annan plats än där jag tog dem för att kolla upp saken.

Är det fel lär jag nog få vetskap om det förr eller senare......

 

 

 

 

 

 

 

Nu är "råttet mågat" som Per Ledin en gång sa i en intervju, eller det var det redan för ca 1/12 vecka sedan.

Då visade vågen nästan 2 kg över max tillåtna vikt. Med andra ord har jag gått upp ca 4 kg sedan i somras.

Välmående är bra, men inte för mycket av den varan kanske. Men det är klart, man ska njuta av livet när man kan.

Det går ju inte i repris precis.  

 

I alla fall har jag nog under den senaste månaden lovat att bättra mig minst en gång i veckan, för att minuterna senare angripa kakfatet med ökad frenesi. Usel självdisciplin.

Men nu är det alltså slut med det. Jag har tagit till mitt gamla beprövade knep. Bort med socker, minska kolhydratintaget till max 10 %. Ersätt kolhydraterna med vitkålssallad och en lite större mängd kött, fisk osv...

ÄT MINDRE!

Kombinera det med lite extra vardagsrörelse så kommer resutlatet som ett brev på posten. - 2 kg på 1 1/2 vecka alltså.

Undvika hård träning är bra, för motion som bantningsmedel är ungefär som alkohol mot diverse krämpor. Fungerar bara om man doserar exakt rätt. Antingen äter man för lite och kroppen reagerar med att bara förbränna det man stoppar in i den. Äter man för mycket, vilket är lätt hänt ty motion gör ju en hungrig, tjocknar man till i alla fall.

Däremot har jag lärt mig att träning gör det lättare att sedan hålla vikten.

 

Jag lyssnar just nu för första gången på Fred Eaglesmiths senaste cd via Spotify. Den heter Tambourine.

Första intrycket är klart bra i alla fall. Hans musik har ju ofta den egenheten att den liksom omärkligt växer sig in i en.  Förra plattan, Six Volts, var en avskalad historia inspelad med bara en mick och kändes väldigt naket och intimt producerad. Mycket bra. Tambourine är mera normalt producerad så att säga. Här är det fina gitarrer, en fläskig orgel emellanåt och fin harmonyvocal. Det rockar och  det svänger som fan ibland och melodin drar iväg, för att sedan på nästa spår bli lite melankoliskt stillsam. Hela tiden med fötterna nerkörda djupt i myllan.

Det doftar 60-70 tal med en hel del stänk från nutid.

Nu är jag inne på andra genomlyssningen och allt jag kan säga är att Winnerbäck nog får maka sig åt sidan en smula.

 

"En gång då jag kände mig modig" Utmaning 83/100

 

Jag vet inte om jag någonsin känt mig modig. Jag har gjort det jag ska så att säga, utan att tänka efter före.

Men det är klart att hjärtat har efteråt varit i halsgropen ett antal gånger.

Jag har ingripit när någon varit  på väg att bli halvt ihjälslagen, eller när jag upptäckt ett inbrott.

Men om det är mod vet jag inte. För egentligen känner jag mig rätt så harig.

Innerst inne....