varvetrunt.blogg.se

Gottne avgick med segern efter en tämligen medioker match, men det behövdes en straff, rätt dömd, för att de skulle bärga alla tre poängen. "Kusten" får nog inrikta sig på att försöka hänga kvar, vilket nog kan bli nog så svårt. Laget ser tunt ut. Skam den som ger sig dock. De spelade klokt efter sina resurser i alla fall. Det här blev alltså min söndagsunderhållning, nu när kärleken jobbar delad tur idag. Man får trösta sig med det lilla.

 

Tidigare på dan kollade jag in loppisen på Centrum. En trippel live-cd signerad Ulf Lundell "Maria kom tillbaka" från 93, blev mitt främsta fynd. Riktigt prisvärd kan jag på en gång slå fast. Jag fick den nämligen för en tia....

 

I går tog jag en promenad som snabbt övergick i lite lätt löpning. För första gången sedan vi kom hem från London. Det kändes bra, då. I dag har jag fått tillbaka hostan och känner mig frusen. Aldrig får man vara riktigt glad.....

 

Ja fast hur pass glad jag ska vara efter 4 rätt på lotto vet jag inte. 21 spänn i vinst är väl ändå bättre än ingenting.

Första juni idag. Första dagen på den "riktiga" sommaren. Varma dagar i maj är alltid förövningar på något sätt. Fast visst vore det trevligt om vi fick ha sommar en månad eller så längre än normalt. Men ingen onödig värme, tack. Med stigande ålder börjar jag tycka att värme kan vara en aning överskattat. Fryser man är det väl bara att ligga nära och kramas lite mera... Eller hur?

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu klumpar texten ihop sig igen....

Äntligen kom jag iväg på något som kan liknas vid motion, ja om man är vidsynt vill säga.

Promenaden i dag runt spåret får bli omstarten efter ca 2 veckor med förkylning och feber. 

Att jag kallar det motion beror endast på att jag ökade tempot lite i uppförsbackarna.

Så lite svettig blev jag allt...

 

Det är Kristi himmelfärds i dag. Då har sådana lyxprylar som jag ledigt. Det känns riktigt bra och skäms inte ett dugg för det....

Tyvärr jobbar den "magiska" i dag. Vi jobbar otakt den här veckan/helgen. I går jobbade jag dag, hon kväll. Jag är ledig i dag, hon i morgon och jobbar sedan hela helgen...

Undrar om det är någon som firar Kristi himmelfärds och om man gör det, hur då?

Ett tag var det folknykterhetens dag den här dagen också. Undrar om det "firas" fortfarande och i så fall var.

Om jag minns rätt var det bilkortege från Bjästa in till stan, men vad som sedan hände har jag ingen aning.

Kortegen kunde man läsa om i ÖA på fredagen.  Som alla förstår deltog jag aldrig i den kortegen...

 

Nåväl, på söndag spelas matchen jag sett fram emot sedan i höstas. Höga Kusten möter Gottne i herrtrean.

Gottne är nykomlingar medan Höga Kusten varit i trean några år nu. Gottne IF är laget i mitt hjärta. Laget jag snedparkade i under så många år. Vi höll till mestadels i sexan. Några säsonger lirade vi i femman.

Under dessa år som jag spelade där, hade jag ett antal som var riktigt kämpiga om vi pratar privatliv så att säga.

Men man hade tålamod med mig och jag fick ingå i gemenskapen trots att jag inte alltid uppförde mig storstilat på planen. Det är jag för evigt tacksam mot klubben och dess dåvarande eldsjäl Harald Östman.

Så på söndag får Höga Kusten ursäkta, Gottne får helt klart mina sympatier

 

Då var jag tillbaka i selen igen. Det kändes hyfsat även om de första timmarna var rätt jobbiga.

Nu är det ju bara en 4 dagars arbetsvecka som väntar, så det ska nog gå bra.

 

När jag ska kunna återuppta löpningen är dock mera tveksamt. Ger mig nog inte ut i spåret förrän den elaka hostan gett med sig. Jag tänker inte ta några risker, så ung är jag inte....

Men sugen det är jag, speciellt som "Gullan" hetsar med sina träningsrapporter via fejjan.

Du är riktigt duktig! Håll i!

 

EU-valet blev väl en lite knepig historia. Framgångar för främlingsfientlighet, miljö och feminism.

Eftersom man knappast kan hitta en röd tråd dem emellan står frågetecknen på rad.

För de två sistnämnda kan kanske storstad kombinerat med hög utbildning vara nåt förstås.

Nu menar jag definitivt inte att det är nåt fel deras framgångar. Tvärtom!

Ja förutom för främlingsfientligheten då förstås är väl bäst att förtydliga. Det är ju inte alla som känner mig så väl att jag kan ta något förgivet.

 

Främlingsfientligheten finns nog tyvärr överallt, men kanske främst i södra delarna av landet verkar det som.

Även om sd fått tämligen höga procentuella röstetal på vissa norrländska orter, är väl dessa ändå så små till röstantalet räknat att de är tämligen marginella. Ja eller så önsketänker jag nu. Det smärtar mig verkligen som född norrbottning, att främligsfientligheten verkar ha fått fotfäste mitt i det röda.

Jag gissar dock att när människor blir så marginaliserade som många blivit i många år nu, att vreden lätt kan riktas mot dem man når när man villl sparka. Prat om arbetslinjen blir till ett hån när inga jobb finns att få.

 

Läget i konungariket är inte så kul just nu. Men kanske kan ett nytt val till hösten muntra upp?

 

Nu så, nu har jag fått knoppen friserad till sommarlängden. Så nu är det bara att sätta sig ner och invänta den..

Sommaren alltså. Nä kanske inte riktigt än, men snart så.

 

Semestern är nu mindre än 2 månader bort. I väntan på den får jag väl roa mig med fotbolls-VM.

Vilket lag som är favorit till titeln i år känns lite svårt att sia om. Men det blir väl som vanligt de stora elefanterna som gör upp om titeln. Kan Brasilien knipa guldet på hemmaplan? Trycket från hemmafansen kan nog bli för stort.

Jag lovar att i god tid innan gruppspelet är slut, tala om vilka som sitter som segrare i slutänden.

 

Hälsoläget då? 

Jotack det blir bättre, men inte hade jag kunnat jobba i dag heller om det behövts. 

Tror inte att jag haft någon så jobbig förkylning sedan 07, då jag låg i nästan tre veckor innan febern riktigt gav med sig. Nu ska väl den här inte ta sån lång tid att övervinna, utan jag hoppas att vara tillbaka på jobbet redan på måndag. Men hostigt värre är det. Speciellt på nätterna, så någon vidare nattsömn bjuds man inte på.

 

Londonresan sitter fortfarande kvar i kroppen och knoppen på något sätt. Jag fick en rejäl  energikick och glädjeboost av den. Inser också att även om det inte var någon höjdare att flyga, kommer det knappast att bli något problem med det i framtiden även om inte alla turer går i solsken. Kan tänka mig att det är betydligt skumpigare när vädret är sämre. Men det ska nog gå det med. Får väl ta mig en whisky eller två om så behövs. 

 

Å apropå det så kan det vara dags för en liten pinne innan championsleaguefinalen brakar igång 20,45

 

I morgon är det dags att knata ner till Centrum och lägga sin röst. Ni missar väl inte det, även om ett val till Europaparlamentet inte alltid är så där riktigt sexigt. Det känns oftast lite avlägset och därmed inte så angeläget.  Nä, men vi har gått med i EU och därmed får vi ta det ansvaret demokratin kräver av oss. Vare sig vi vill det eller inte. Demokrati är dessutom som så mycket annat i samhället inget man kan ta för givet, utan den är vad vi gör den till.

 

Tyvärr så missar jag invigningen av hotellet och dess pub som går av stapeln ikväll. Trist som attan, men förhoppningsvis river man inte stället ikväll utan vi kan gå dit någon kväll till veckan.

Trevligt är det iaf att det händer positiva grejer i byn. 

Det skålar vi på!

 

 

 

Ligger fortfarande hemma i feber och hostar så att jag nästan spyr...fortfarande inte kul.

Speciellt nu som det ska bli toppenväder under några dagar framöver. Nåja, det är inte lönt att gnälla, man blir inte friskare snabbare för det.

Inser dock att jag knappast kommer kunna vara med på Hornöberget i morgon kväll. Det om något är urtrist.

Missa en kväll med tjejerna......det måste jag nog gnälla rätt ordentligt över, vare sig det hjälper eller inte.

 

Jo jag vet, sommaren har inte kommit på allvar än, men är det inte onödigt långt till SHLstarten?

 

Lite problematiskt tycker jag att det blivit med "vända ryggen" mot rasismen/sd. Gillar man t ex inte EU hamnar man lätt i samma fålla, i ett Sverige som tenderar att bli mer och mer svart/vitt. Vänstern som av hävd varit tveksam till EU, är ju de som självklart attackerar SD hårdast. Att inte gilla EU, har ändå på något sätt blivit sammankopplat

med främlingsfientlighet och romska tiggare, fast jag röstade förstås NEJ långt innan vare sig romska tiggare eller SD blev aktuella.

Samtidigt var jag riktigt besviken över att vi var så förhållandevis få, som visade vår inställning på torget i Övik i lördags.

 

Lite trist är det dock att MODO bara spelar en träningsmatch på hemmaplan, den första, innan seriestarten.

En aning snålt kan jag tycka.

 

Jaja, kanske dags att ta lite hostdämpande....

 

 

Till sist så slog "brittiska" sjukan ut mig. Nu ligger jag hemma med ont i halsen och en enveten hosta, kryddat med feber. Inte kul ska jag säga. Speciellt med tanke på kommande torsdagskväll. Men till dess ska jag väl vara på benen igen hoppas jag.

Kärleken drabbades redan under dagarna i London, men som den "superwoman" hon är klarade hon det galant.

Jag är väl av den lite klenare sorten antar jag.

 

Nåja, jag får trots det försöka fortsätta att "heroiskt" beta av skivhögen jag drog på mig i London. Nu är jag inne på det 16:e och sista albumet.

Hälften cd, hälften lp. Inget felköp!  Desto fler som är riktigt, riktigt bra.

 

Ett minne från London som kommer att bli bestående är alla fantastiska, stora och välskötta parker. Hyde Park, Holland Park, St James Park, Green Park med flera. Riktiga oaser i en myllrande storstad.

Vi hade tagit med oss träningsgrejeorna för att springa i Hyde Park, men alla våra långa vandringar sög musten ur oss, så det blev inget av med det.  Nästa gång ska det bli av....säger vi.

 

Engelsmännen hur var de då? Ja om man utgår från de som jobbar inom serviceyrken var de väldigt att svåra att förstå. Rent språkligt alltså. De talade fort och oftast med någon dialekt. Men när vi satt på puben och hörde brottstycken från bordsgrannarnas samtal, förstod man det mesta...

Det var svårare än jag trodde med språket, även om det blev bättre eftersom tiden gick. 

Annars verkade engelsmännen vara glada, artiga  och sociala typer. 

Även innan första ölen.

När det gäller det här med att vara artig och visa respekt har vi svenskar mycket att lära.

Kom vi och traskade på en trottoar och kom ikapp några, lämnde de plats med ett sorry sir...

Så fort ofrivillig kroppskontakt uppstod så kom ett sorry. De unga var föredömen på alla områden.

Det var trevligt men lite ovant från början.

Sista dagarna gjorde vi likadant....

Ja så blev den äntligen av, min första flygtur. 60 år tog det innan jag kom till skott så att säga.

London tur och retur blev min jungfrutur. Haha, tänk att man fortfarande kan vara jungfru på något område i min ålder....

 

Nåväl resan visade sig vara värd sina pengar. Åka till London när man gillar fotboll, musik och att sitta på pubar kan knappast vara ett felval, eller hur?

Vi promenerade oerhört mycket. Åkte varken dubbeldäckare eller tunnelbana. När benen blev för trötta tog vi taxi tillbaka till hotellet. Visst såg vi Buckingham Palace, Big Ben med mera, men sevärdheterna kändes inte så viktiga. Nä vi ville liksom insupa atmosfären i Notting Hill, Soho, Bayswater osv. Det gjorde vi genom att sakta strosa runt, och lite då och då stanna till på någon pub. 

Visst var det kul att fynda vinyl och cd på diverse affärer och besöket på HMV var något jag länge drömt om. Visserligen är det inte längre fyra våningar med musik, utan bara 3 av vilka 2 huserade väldigt mycket film och spel, men det var trevligt ändå. 

Men nog har Stockholm lika mycket om inte mer att bjuda på, åtminstone på det området. Så för den delen behöver man inte åka över ån för att hämta vatten.

Prismässigt vinner dock London.

 

Vi såg också en Premier leaguematch mellan Fulham och Crystal Palace. Den blev en av resans höjdpunkter.

Vilken fantastisk klack Palace har. Vi satt precis bredvid den. De sjöng hela matchen och aldrig några elakheter eller hatramsor kom över deras läppar. Det fanns inte ens några "horor" på plan....

Då ska man betänka att matchen även var ett derby.

 

Sista kvällen blev också den en definitiv höjdpunkt. Då såg vi Drive-by Truckers på 02 Shepherds Bush Empire.

Ett ställe liksom gjort för musik, även om det ursprungligen nog varit en teater.

Vi manövrerade oss fram till bara någon/några meter från scenkanten. Vilket naturligtvis var optimalt visuellt så att säga. Men ljudet nästan pressade sönder inälvorna, främst under förbandet. Bastrumman fick hela bröstkorgen att vibrera. Tack och lov sänktes ljudnivån något till huvudakten.

Drive-by Truckers visade sig vara ett fantastisk liveband. Tre skickliga gitarrister tillsammans med en hårtslående trummis och en basist som såg att vara uppe i sjunde himlen mest hela showen, lade en fantastisk ljudmatta kryddad med ljuvliga eller taggtrådsliknande solon.

Skönt gungande rock med andra ord.

Grädden på moset blev när jag lyckades sno åt mig Patterson Hoods svettiga handduk som han kastade ut i folkhavet......"gubarna" runt omkring mig såg inte så roade ut när jag slet den ur deras händer, så jag stoppade snabbt ned handduken i Ingers handväska.

Tänk äntligen någon nytta med en sån.....

 

 

Ute lyser solen och det är ett gäng plusgrader, trots stark vind. Det är med andra ord dags att testa de nyinköpta löparskorna. Ett par Nike Air Pegasus. Jag får passa på att tacka mina sponsorer för bidraget!

Om jag minns rätt kom Nike Air Pegasus för första gången andra halvan av åttio-talet. Till ungefär samma pris som nu. Då svindyra med andra ord, i dag tämligen "billiga". Skor är dock efter vad jag förstått dyrt i Sverige jämfört med övriga Europa.

De här skorna har alltid varit min favorit. Lätta, men med en fin dämpning. Precis vad mina ben behöver. De blir lätt stumma på hårt underlag. Jag hoppas att skorna är lika bra som de en gång varit.

Det ska bli skönt att komma igång med löpningen nu när det blev så lite skidåkning.

 

Vågen gör mig inte glad just nu. Jag har till och med slutat väga mig. Det man inte vet om mår man inte dåligt av, typ. Såg en status på FB förresten som lyder "Shoppa dig smal". Den senaste veckan har jag försökt med det, men den "dieten" verkar inte funka den heller...

 

Jag passade på att förnya mitt pass när jag ändå var i stan och såg MODO platta till skellefteå. Nu har grabbarna påbörjat en ny svit får man hoppas. Förlustsviten var inte kul och är dessutom historia nu för oss som lever i nuet.

I alla fall så ville inte damen som skötte min passansökan använda fotoshop, och om det blev ett rättvisande foto så, japp, jag är sexti....

Kan säga att mitt ressällskap inte hade något att invända mot fotot.

 

Idag är det kvinnodagen. Såg att någon tyckte att den borde göras till en röd dag. Bra ide' tycker jag.

Men det är då själva fan att det år 2014 ska behövas en sån dag. Det värsta är ju att det skulle behövas fler.

 

Ja kanske ändå att åldern tagit ut sin rätt. Blev "sängliggande" några dar nu i slutet av veckan.

Nåja, är det inte värre än så är det väl inte mycket att gnälla över kan jag tycka.

 

Den här helgen är det yngste sonens tur att fylla år. Han blir myndig i dag. Hipp, hipp, hurra!

Nu kan ju den som är lite slängd i matte räkna ut att jag inte var purung när jag bildade familj.

Men jag var inte över åldersgränsen där ens barn riskerar förhöjd sjukdomsrisk pga av ålderstigna föräldrar.

Åtminstone om man får tro en artikel i DN den här veckan. Ungarna kan ju trösta sig med det.

 

Nu snöar det lite lätt, men nu vill jag nog ha vår och kunna plocka fram löparskorna. Det är alldeles nödvändigt känns det som, nu när skidåkingen nästan runnit bort i alla plusgrader. Visst har jag ändå kunnat åka men det känns inte så kul när det är så blött. 

Månne börjar jag bli en aning bekväm med åren....

 

Planeringen för Londonresan pågår för fullt. 2 konserter och en Premierleague match har bokats. 

Matchen är Fulham - Crystal Palace. Ett Londonderby som om det vill sig kan vara avgörande för vilket lag som som åker ur. Ja det kan förstås bli bägge två i slutändan, men i vilket fall ska det bli kul. Det är ju min första, men förhoppningsvis inte den sista  Premierleaguedrabbning jag kommer att se.

 

Konserterna är med Amos Lee den 9/5 och Drive-by Truckers den 13/5. 

Amos Lee finns väl i facket "americana med soulinslag". En ny bekantskap för mig som verkar mycket intressant.

Drive-by Truckers har tydligen en delvis ny uppsättning, och en ny cd ute som jag ska bekanta mig med under våren.

 

Men innan dess måste jag komma ihåg att förnya mitt pass.

 

 

Då har den "stora" dagen passerat och jag är fortfarande på benen, så det kanske inte är så farligt att fylla 60.

Trevligt har det varit, ja jag åt och drack gott i fyra dagar.... nu är jag fortfarande lite spak, men det tar sig.

Presenter i massor har jag fått, och kramar och glada tillrop.

Kan man må annat än som en prins?

Livet från den ljusa sidan med andra ord!

 

OS är slut och som det slutade. Med ett svenskt dopningsfall.

Nu är vi svenskar i vanlig ordning förorättade, ty vi dopar ju oss aldrig och gör vi det är vi offer för något, och aldrig att vi har ett eget personligt ansvar. Nä annat är det med de lömska utlänningarna. Då tar vi fram brösttonerna....

 

Annars blev ju OS en rolig historia med överraskande många svenska medaljer.

Charlotte Kallas sista sträcka på stafetten borde nog åtminstone K-märkas.

Sedan är ju jag väldigt förtjust i curling. Vilka nagelbitare matcherna ofta är. Det är få sporter som passar så bra i tv som just curling. Så silvret och bronset Sverige landade där, gladde mig extra mycket.

 

Nåväl, nu när det åter är vardag blir lördagskvällens blueskonsert i Östersjäland nästa höjdpunkt att se framemot.

Sedan går det nog rätt fort med hockeyslutspel, påsk och Valborg och helt plötsligt sitter jag i ett plan på väg till London. Vandra hand i hand med kärleken i Hyde Park, är verkligen något att längta efter.

 

 

Vintern fortsätter att slaska denna undantagsvinter(?) 2014. Om jag minns rätt förutspåddes det i höstas åter en kall vinter, både till höger och vänster. Ja men man ska inte klaga på meteorologerna. Någon gång ska väl också de ha fel.....

 

Det trista med vintern är att jag nu har tappat lite av geisten för skidåkning. Kroppen börjar med andra ord långta efter våren. Solen värmer och snön smälter och den första vippstjärten går ner för landning. Det är något att längta efter. Precis som säsongens första grillning ute på altan, nersköljd av en eller annan kall Staropramen.

Undrar förresten om jag inte måste investera i en ny vårjacka (skinn). Nu när jag är sambo känner jag av "pressen" av att försöka matcha pinglans nivå. Det går inte att svamla runt i mysbyxor och foppatofflor längre.

 

Visst var Kallas sista sträcka i damstafetten magisk, men Legkovs åkning på tredje sträckan i herrstafetten var i mina ögon snäppet vassare. Han hoppskejtade ju uppför värsta backen. Jag får mjölksyra bara jag tänker på det.

 

Nu börjar dagen närma sig och jag har nog äntligen börjat förlika mig med att byta 10-tals siffra. Får jag bara rikligt med presenter så....

För att undvika fiasko på det området har jag noga, men ytterst diskret, lämnat små ledtrådar på vad jag önskar mig. Visserligen påstår väl kärleken att jag skrivit på "svarta tavlan", men det är nog bara en övertolkning. ;)

 

Nä nu är det bäst att tömma ur diskmaskinen, så att det inte ser ut som att jag bara latat mig sedan jag kom hem från jobbet. Fast så enkla knep går väl knappast hem nu när ljuset kommit tillbaka på allvar.

 

 

 

.

Äntligen verkar snöandet vara på upphällningen. Något uppkört spår lär inte finnas, men kanske jag kan följa något skoterspår i eftermiddag. Kroppen liksom skriker efter att få röra på sig. Inte åkt sedan i torsdags.

Märkligt vilken stark "drog" skidåkning är. Det räcker med att första snöflingan singlar ner mot marken, för att suget ska uppstå. Nu är det ju redan februari och ljuset kommer tillbaks med stormsteg. Med det föds längtan efter våren, men den kommer tids nog. Först ska vi "skidra" ett tag till.

 

Dagens första musik blev den här. Lite otippat kanske, men bra.

 

Det händer inte så mycket i livet just nu. Kanske bra med lite lugn efter det osannolika andra halvåret 2013.

Tillvaron behöver, åtminstone för mig, stabilisera sig något innan året liksom brakar igång på nytt. Nu med kalas, diverse konserter och Londonresan i maj som första halvårets höjdpunkter. Det kan även komma en överraskning....

Men vi har redan börjat lägga in höjdpunkter för resten av året. Bäst att hålla trycket uppe medans man kan.. Man vet aldrig, helt plötsligt kanske man har fått plats på Blåklinten.

 

MODO måste jag ju säga något om. Vilken bergochdalbana laget ger oss fans. Nu 3 raka segrar. Dessutom efter bra spel och en målorgie mot HV 71. I övrigt som vanligt målsnålt. Ryssen Kirill Kabanov har anslutit till laget.

Han har väl inte än gjort något större avtryck, men visat att potentialen i alla fall finns där.

Får MODO till målskyttet kan laget ge oss en kul vår, även om drömmar om SM-guld är lite väl orealistiska.

I längden är skellefteå lite för bra, men övriga lag kan nog MODO utmana.

 

Förövrigt närmar sig OS, men för mig känns det inte så kul även om jag tänker följa Kalla och kompanis framfart i spåren. Jag börjar annars att lessna på dessa mastodontevenemang, som alltför ofta läggs i länder med en knepig syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Hockey-VM senare i vår är också ett exempel på den brist på insikt som så ofta verkar vara härskande inom idrottsrörelsen. Trist nog.

 

Då var årets fattigaste månad över och månadens räkningar redan betalade. Fattigast enligt kvällstidningarna iaf. Fast inte vet jag om januari skiljer sig så mycket från andra månader. Åtminstone inte för mig. Vi lågavlönade har aldrig "många pengar" att spendera, oavsett om det är jul eller juli. Rättar helt enkelt munnen efter matsäcken.

Nä vi roar oss med billiga nöjen som skidåkning på dagarna, och med hångel på kvällarna...

 

Jag har ju den tveksamma äran  att i nästa månad byta tiotalssiffra. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men inte fasen känns det som om jag bara har fem år kvar till pension. Ja får Reinfeldt råda, så har jag väl åtminstone sju år kvar att jobba. 

Men i alla fall måste jag erkänna att det känns lite jobbigt det här med att fylla 60. Räknar man på medelivslängden för män i konungariket Sverige så är det inte så jäkla mycket kvar. Jag tror att dessutom att män i Västernorrland drar ner snittet.

Nä inte så att jag går och räknar ner. Inte alls. Det är väl bara det att 60 låter lite gammalt i mina öron. Men vi 54:or får väl bevisa att det är helt fel.

 

Nåväl...

 

 

 

 

Stilla lördagsmorgon. Jag sitter ensam uppe och läser tidningarna via webben samtidigt som jag har Jimmy Lafave via spotify i mina lurar. Kärleken sover, hon har jobbat natt och ska göra det hela helgen.

Det blir liksom en singelhelg. Inget som jag längtar efter precis, men inget att gnälla över heller.

Jag tröstar mig med musik, sport på burken och skidåkning.

Någon whiskypinne kan slinka med den också...

 

Utetempen är uppe på en hyfsad nivå igen efter några dagar under 20, så idag blir det en härlig tur på skidorna.

Kallare än -15 vill jag inte ha det när jag åker. Dels för luftrören, dels för att mina händer så lätt domnar bort av kylan. Säkert ett resultat av alla år av rökning.

Hur dum i huvet får man egentligen va?

Förstöra den enda kropp man har. I mars är det 22 år sedan jag slutade röka. 23 år av destruktivt beteende innan jag fattade vad som höll på att hända. Jag känner folk som har fått KOL på grund av sin rökning, men ändå glatt fortsätter att blossa.

Hur fasen tänker de? Det går att sluta med rökning bara man själv vill det. Skitjobbigt är det, det ska inte förnekas, men om livet är insatsen kan det fan i mig inte vara så svårt ändå.

 

Nä nu är det dags för ytterligare en kopp kaffe och sedan iväg på skidorna innan Bournemouth - Liverpool möts i den fjärdeomgången av FA Cupen. Visat i en tvkanal nära dig....

 

 

 

 

Redan onsdag och mer än halva arbetsveckan redan gången. Den här tiden på året brukar oftast vara en transportsträcka, i väntan på att ljuset på allvar ska återkomma. Så också i år, men i och med att snön kommit först nu, gör glädjen över att äntligen kunna, under visst stånkande och flåsande, besegra elljusspårets illasinnade backar livet betydligt lättare. Dagen efter en vända inser man också att man trots allt har en del muskler här och var på kroppen. De värker nämligen. Men snart är formen på topp igen efter några månaders slapphet.

Den slappheten har tyvärr också börjat visa sig runt midjan. Det kostar på att ha det bra.

Jag får väl ta min vanliga snabbkur så är åtminstone det problemet löst, även om kärlekens ljuvliga toscakaka lägger visst krokben för mina ambitioner.

 

MODO verkar just nu ha formen på topp. Seger mot skellefteå i fredags, igår mot frölunda. Ligans, enligt tabellen, två bästa lag. Men innan man ropar hej kan det vara bra att komma ihåg att slutspelet startar först i mars.... 

Men man får glädja sig åt det lilla. Vilket nog är en av mina bättre egenskaper.

 

Jag har roat mig med att läsa läsarkommentarena på norrans skellefteåbevakning, efter deras fem raka förlustmatcher. 

Vilket gnäll alltså. Hockeyn är knappast betjänt av sådana medgångssupportrar....snacka om att ivrigt kasta den första stenen, typ. 

Fast jag unnar nog Anders Forsberg att känna en aning skadeglädje, även om jag inte tror att han själv bryr sig ett skvatt.