varvetrunt.blogg.se

Veckan blev lite märklig måste jag säga. MODOs värvning av Donald Brashear slog ner som en bomb. Milt uttryckt.

Jag fattar den inte och som MODOit i själ och hjärta känns den helt fel. Den liksom är emot allt MODO är och står för. Det kommer jag att tycka även om den mot förmodan skulle bli en succé. Vi får väl en indikation på hur det här kommer att sluta efter att Brashear gjort sin debut i kväll.

 

Sedan fick hemmaboende sonen för sig att gräset nog är grönare på andra sidan älven, så hux flux är det bara vi två igen. Jaja, man vet aldrig vad livet har i beredskap för en när man vaknar på morgonen.

Det fick vi ett ytterligare bevis på dagen efter, men om det ska jag inte orda mer. Det räcker med att andra gör bort sig och inte har vett att hålla tand för tunga......

 

Mattläggaren spacklade i går och fortsättning följer till veckan. Det ska bli kul att se resultatet och nu börjar man på allvar längta efter badrummet.

 

Frösaboxen vi beställde förra veckan levererades i går, så nu är det bara att börja fylla den.

Det kommer att bli så bra.

 

Inger sa när hon nyvaken kom ner, tänk om det varit ett par decimeter snö.

Ja då hade vi inte tränat styrketräning i dag denna sista lördag i november. Det är ett som är säkert.

 

Nu mera kaffe.

Vi får väl se om dagens alster kommer att låta sig redigeras, eller om all text hamnar i en och samma klump så att säga. Det har hänt tidigare utan att jag fattat varför det blir så. Nåja, jag får väl försöka hålla mig kortfattad.

 

Veckan har väl börjat bra, kan man kanske säga. Det där låter lite tveksamt märker jag, och det är väl så det är. November är sällan en bra månad. Oftast grå och trist.

 

Fast vi får ju lön den här veckan förstås.....

 

Än så länge har ingen mattläggare visat sig, så badrumsrenoveringen står just nu och stampar. Man får väl försöka ha lite tålamod. Det är förstås inte min starkaste gren. Tur att man kan duscha på jobbet.

 

Fast räkningarna måste ju förstås betalas....

 

Sedan är ju MODO nere i Gävle för match mot brynäs ikväll. Kanske därför jag är lite så där just nu. Små förhoppningar med andra ord.

 

Men ok, solen lyste en stund idag

Lördagsmorgonen är lite kall med några minusgrader, men solig. En skata sitter på grannens uthus och kikar ner mot mitt fågelbord där fågelmaten lyser med sin frånvaro. Jag kanske ska köpa lite frön och lägga ut, men problemet för skatan är att maten är avsedd för småfåglarna. Fast i och för sig bryr sig väl inte skatan om det, så problemet är nog snarare mitt. Dagen har börjat i stillhetens tecken. Hon uppe i sovrummet läsandes. Jag framför anläggningen lyssnandes. Dagens första musik blev Totta Näslunds box: Mil efter mil. 10 fantastiska cd som speglar mannens karriär. Jag lyssnar på dem i baklänges ordning. Fast hela boxen hinner jag ju inte. Liiite social får jag väl försöka vara innan hockeyn tar vid i kväll. Efter hockeyn lär jag inte vara på min bästa sida. Mästarna står för motståndet och då vet man väl på förhand hur det brukar gå. Möter man ett lag som spelar på nästan exakt samma sätt som en själv, gäller det att ha lika bra spelare eller bättre. Det har inte MODO. Men för all del. Jag hade ju fel i torsdags inför linköpingsmatchen. Har det gärna igen. Men inte ens två flugor gör en sommar.... Gårdagskvällen var det åter dags för att besöka Mats o Karin. Åter ett bra band som spelade, Ida Bang & The Blue Tears. Höjdarkväll blev det med god musik, mat och dryck i trevligt sällskap. Nä det blir nog inte så många knop gjorda i dag känns det som. Såvida inte kärleken har andra planer i bakfickan, men det tror jag inte. Får väl ändå försöka ta mig en liten promenad under eftermiddagen. Kaffet börjar nämligen ta slut. I morgon är det åter dags för ett träningspass. Känns som om jag kommit igång på riktigt åter igen. Fast nu med styrketräning i huvudsak. Att träningen ger resultat märkte jag snabbt i jobbet. Det är nämligen ingen sinekur att moppa en massa kvadratmeter med garnmoppar. Det kan jag meddela. Blöta väger de en hel del på tröga golv. Jag har nog städutrustning a´la 80-90 tal. Ska man sedan hänga en massa blöta arbetskläder på tork, känns det rätt bra i armar och axlar när man går hem. 6 timmars arbetsdag är inte en minut för kort. När jag kommer hem blir jag ofta bara sittande. Jag kan förstå varför människor med tunga fysiska jobb ofta blir överviktiga. Man orkar oftast inte göra så mycket när man kommer hem. Blir ofta sittande framför burken eller nåt.... Så med andra ord behöver jag all träning jag kan få.

Om man lämnar mig ensam med en tub Pringles, och det även finns några öl i kylen när man far och jobbar, kan det väl inte vara mitt fel om de är slut när man kommer hem?

 

Tänkte väl det.

 

Dan har väl gått lite i dysterhetens tecken, men varför kan vi lämna därhän.

Det är i alla fall glömt i morgon.

 

Jag kan inte se att kvällen lovar att bli så mycket bättre. Dels så jobbar ju älsklingen min, dels möter MODO linköping på hemmaplan. Mina förhoppningar är med andra ord inte så stora.

Nu börjar även ett inbitet fan som jag att svikta i tron.

Tänk att match efter match se att kartan och terrängen inte överenstämmer, och lösningen på det är att påta lite i trädgården....

Det är inte fel på detaljerna, nä det är fel på helheten.

Inte ens en seger ikväll kan ändra på det.

Nåja, jag brukar ju alltid på hösten kalla den startande hockeysäsongen för en "golgatavandring", men inte kunde jag väl på förhand inbilla mig att årets kors skulle bli så tungt att bära. 

 

Nä nu får det vara nog med dysterheterna.

Imorgon är det fredag och då blir det ett besök hos "Mats o Karin". Där vankas det bra musik i form av Ida Band & The Blue Tears. Ett ungt svängigt bluesband med soulinslag lite åt  Etta James hållet.

Musiken avnjuts med lite god mat och dryck i trevligt sällskap.

 

Badrumsrenoveringen fortlöper bra, än så länge iaf. Nu är det klart för golvläggaren att göra entré.

Det ska bli spännande att se om det som såg bra ut på bild, gör det i verkligheten också.

Fast det är jag ju övertygad om. Jag litar helt på min bättre hälft.

Mitt egna färgsinne och estetiska blick, är inte några av mina bättre sidor kan jag väl säga. 

 

Men jag är en "jävel" på att spela vinyl....

 

 

 

Måndagen har väl varit ungefär som alla andra måndagar. Lite trög alltså.

Däremot var hantverkarna rappa. De kom innan vi riktigt hunnit kliva upp. Så nu är badrummet rensat och golvet bortplockat. Oron för att det kunde finnas fukt under golvet visade sig vara onödig.

Härligt och mindre dyrt med andra ord.

Billigt kan nog aldrig en badrumsrenovering beskrivas som. 

 

Hoppas däremot att tempot fortsätter att vara rappt. Man saknar ju aldrig kon så mycket som när båset är tomt.

Helt plötsligt måste man upp på övervåningen när man behöver gå på huset. 

Jobbigt sånt.....

 

Kärleken jobbar kväll så då får jag roa mig själv. Tragglat mig igenom en lång artikel i Uncut om Bob Dylans Basement Tapes. Ibland känns det väldigt länge sedan man gick ut gymnasiet. Men det går åtminstone att få ihop sammanhanget, om än inte varje ord. Man kanske skulle söka upp någon kvällskurs i engelska. Finns det sådana kvar förresten, eller var det på 90-talet?

 

Baksidan på Uncut har en annons om Bruce Springsteens senaste utgåva. En remastrad box på hans första 7 album. Visserligen har jag dem redan både på vinyl och cd. Vissa i flera ex,  men inte den medföljande 60 sidiga boken med diverse fotos och dylikt...

Jaja, en julpresent kanske.

 

Bara sagt som ett litet tips om "någon" saknar uppslag. 

 

 

Bitter förlust blev det mot Leksand. Dåligt försvarspel återigen. Den här gången kombinerat med domare utan spelsinne. Trist.

Jag brukar undvika domargnäll, men den här gången är det svårt att undvika.

Nåja, huvudsakligen var det ju ändå ett uselt försvarspel som fällde laget.

Det vore mera juste av Svartvadet, att deklarera att det inte finns några pengar kvar för att förstärka defensiven, istället för att som nu säga att de ständigt kollar av marknaden.

Nu går man ju där som det fån man är, och hoppas ändå...

Jaja, jag får väl trösta mig med en extra whiskypinne. Kärleken jobbar ju kväll.....

 

Efter så där en 22 år får min soffa tacka för sig. Nedsutten och utsliten hamnar den i garaget till att börja med, för att senare  sluta sina dagar på tippen. Jag säger min soffa, eftersom jag inte tror att Inger under några som helst omständigheter vill kalla den för sin.

Nu har vi istället införskaffat två härliga fåtöljer att sova i, nä menar sitta i förstås.

Vardagsrummet blev på kuppen betydligt rymligare och mera som vi vill ha det.

Bokhyllorna får ta mera plats så att säga. Sin rättmätiga plats tycker jag.

Ett vardagsrum utan bokhyllor som "lever" och syns är inget riktigt sådant tycker jag.

 

Det här innebär att min lilla ljudanläggning får helt andra förutsättningar att jobba med. Mycket bättre förutsättningar ska jag väl säga. Ljuddämpande skinnsoffor är inte optimalt så att säga. Jag har även kalibrerat den lite, så nu sjunger den bättre än någonsin.

Hörde jag en suck av lättnad från något håll, älskling? :)

 

Veckan som började med stor anspänning slutar med dito avspänning.

Livet är bra härligt ibland.

Trots misshagliga domare och indraget grus i entren.

 

 

Det blev en liten tripp ner till Birsta under eftermiddagen. Vi hämtade vår beställda badrumsinredning.

Badrummet ska nämligen renoveras med början nu på måndag.

Det ska bli trevligt med ett nytt badrum, men resan innan det blir klart brukar vara lite påfrestande.

Huvudsaken dock är att det blir bra.

Vi har valt bort kakel och klinkers, det som verkar vara mest inne just nu. Tycker personligen inte att det är så fint.

Det känns lite "hårt" på något sätt.

 

Annars har dagen i övrigt varit rätt ok. Jobbet flyter på som vanligt, även om jag kan tycka att arbetsbelastningen emellanåt är lite väl hög. Men jag ska väl inte gnälla. Det brukar jämna ut sig i längden.

Men visst, inte kommer jag att klaga om jag kunde få sluta i förtid. Det börjar kännas som om jag börjar få nog.

Jag har ju oftast haft ganska tunga och/eller stressiga jobb. Det blir ju ofta så när man inte satsat på att utbilda sig.

Men det lönar sig inte att vara bitter över det och ångra sig. Jag har nog ändå aldrig haft tillräckligt med energi  för att plugga.

 

Men det man inte har på jobbet får man ha hemma, och det har jag definitivt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja så kom svaret på det sista provet och det var BRA! Ingen cancer som gnager i kroppen, med andra ord.

Det har varit några jobbiga veckor nu innan svaret kom.  Jag har försökt trycka bort alla dystra tankar som velat få fäste i min skalle, men inte alltid lyckats.

Värst var dagarna efter provtagningen. Det var väl då jag först fattade vad de sökte efter....

Jag är alltid lycklig över att ha Inger vid min sida, men kanske som mest under den senaste tiden.

Tack för att du finns vid min sida.

 

Nå, trots det fina provsvaret skrevs det ut lite piller till mig.

Apotekaren undrade lite försynt om jag inte skulle  köpa en dosett när jag hämtade ut min medicin.

Hm.....

Det var lite som när jag tänkte köpa mig en Iphone. Försäljaren styrde mig snabbt över till en stöt och vattensäker mobbe med jättelång batteritid i stand-byläge, så att jag inte behövde komma ihåg att ladda den så ofta.

Den kunde jag tappa i toan eller på golvet eller nåt när mina gammelmansfingrar tappade greppet, utan att det gjorde nåt. Ja gammelmansfingrar sa han förstås inte högt men säkert tänkte....

Nåja, nu visste den här farbrorn redan mycket  om den mobil han rekommenderade. Läser man Ljud och Bild vet man det. Så jag följde försäljarens råd i slutändan och är jättenöjd med det.

Men nästa mobil ska bli en sprillans ny Iphone. Det säger jag bara.

 

Jag måste passa på att använda det här forumet och tacka för alla härliga grattis och lyckönskningar som fullkomligt haglat över oss efter vårt bröllop. De gläder och värmer oss väldigt mycket.

Tack!

 

Nu ska jag nog ta mig en lite whiskypinne.  Doktorn sa att det var bra, men inget han kunde ge mig på recept.

Förövrigt finns det väl ingen dosett för vätskor heller....

 

 

Ja, så känns det åter som om det är dags att ta upp tråden igen, efter en lång och varm sommar(som det ju blev), en härlig/förfärlig höst och nu en begynnande vinter i antågande.

Kortfattat, om jag nu ska sammanfatta vad som hänt sedan sist, så flyttade alltså min äldre son ut i slutet av juni, den yngre flyttade in en mörk och regnig septemberkväll.

Så hushållets numerär är med andra ord oförändrat.

 

Jag har varit på några mindre roliga hälsokontroller. Den ena är utredd och klar med ett bra besked. Den andra får jag svar på måndag förmiddag.

Lite orolig är jag, men hoppas och tror på det bästa. Det är väl det här sistnämnda som är "förfärligt" ska jag väl säga.

 

Hösten kröntes självklart med att vi gifte oss. En fantastisk upplevelse och ja, det blev bättre. Det är nämligen många som frågat mig just det, om det blev bättre sedan vi giftermålet. Jag vet inte vad de förväntar sig för svar, men svaret är ju ja, om det nu är möjligt.

 

Sedan har väl livet rullat på som vanligt med jobb och fritid. Löpningen har jag lagt på hyllan. Kanske inte för alltid, men för stunden. Jag drabbades under sommaren av ständiga skador i min ena vad. Kallas visst för "gubbvad". Bristningar på samma ställe.

Det gick bra att springa några km, men sedan brände det till i vaden och jag fick haltande försöka ta mig hem. När detta scenario upprepats tillräckligt många gånger fick även den här tjurskallen nog och tvingades ge upp.

Så nu har jag börjat med lite  styrketräning istället. Kör väl lite lättare pass tre gånger i veckan. Riktigt kul faktiskt , speciellt som kärleken och även den hemmaboende sonen hänger på. 

 

Ja nog nu om det som varit,nu ser jag bara framåt. Ja måndagen kan ju bli en vattendelare förstås, men innan det ska vi ikväll avnjuta lite god musik,  god mat och dryck hos "Mats o Karin". Vårt favorit musikställe.

Inger fyller år i morgon så det är självklart vem som får avnjuta den goda drycken. Jag sitter ju bakom ratten ikväll och vatten är gott det med....

 

Förövrigt så bjuder MODO på den sedvanliga "golgatavandringen" även den här säsongen.

Försvaret läcker periodvis som ett såll, men det kompenseras av och till med ett fullkomligt glimrande anfallsspel. Speciellt sedan William Nylander återvände. Några kilo till med muskler på honom och vi har en ny Peter Forsberg i vardande. Nu är jag mest rädd att någon uppsnurrad motståndare får nog och trycker in en checking from behind eller nåt. I senaste matchen mot HV71 syntes några försök. Trist.

Stilla lördagsmorgon. Kärleken sover fortfarande. Jag själv har som alltid lite svårt att varva ner de första semesterdagarna. Vaknar ofta betydligt tidigare än jag själv vill. Men det gör inget för jag är lite på gång att springa en liten morgonrunda. Det ska det bli mycket av under min semester. Kroppen är riktigt sugen känns det som. Åtminstone i skrivande stund. Vi får se hur länge det håller i sig. Lättja är ju, som bekant, vanebildande.

 

Årets semester har varit extra efterlängtad. Vår första ihop. En hel del konkreta och ännu mer lösa planer finns över hur den ska tillbringas. Det enda jag kan säga inte kommer att ske är häng och pressande på stranden. Urtråkigt i min/vår bok. Dessutom har jag ingen längtan efter malignt melanom.

 

Ikväll går matchen om bronset i VM. Brasilien-Holland möts i en vanligtvis avslagen historia. Tror dock att framför allt brassarna är revanschsugna efter sitt våldsamma och säkert mycket smärtsamma debacle mot Tyskland i semifinalen. VM har väl varit hyfsat roligt att se. Gruppspelet bjöd på en hel del kul fotboll, med semin mellan Argentina - Holland som motpol. Där tog det över 80 minuter innan Argentina fick i väg ett skott mot mål...

 

Nåväl, nu är det dags att logga ut och ge sig ut på min löprunda

Huset är tyst och stilla. Endast Jimmy Lafaves väna (nåja) stämma bryter tystnaden.

Kärleken jobbar och sonen är ju utflyttad.

En lugn och skön söndag med andra ord. Ja inte för att söndagen skulle vara mindre lugn och skön om hon inte jobbade, men ni förstår säkert vad jag menar.

 

Nu börjar jag känna mig lite sliten och behovet av semester är närmast påtagligt.

Det är väl som det brukar vara veckan innan.

Fast i år har den känslan kommit ovanligt sent. Jag som annars brukar gå på knäna nästan en hel månad innan semestern börjar.

Så idag tillbringas större delen av dagen i favoritfåtöljen framför "husaltaret", läsandes och lyssnandes.

 

Ikväll ska vi åka och besöka "flyttfågeln" och se hur pass han har hunnit komma på plats.

Tror dock att man som förälder inte ska överdriva besöken utan försöka låta omställningen sjunka in.

Minns från min egen utflyttning, att jag inte var alldeles odelat positiv om besöksfrekvensen från mina föräldrar blev för tät. Svår balans där.

Samtidigt som mitt självständighetsbehov var starkt, fanns ju där en bit av tryggheten representerad i det "gamla".

Sedan lagade ju morsan en förbaskad god köttsoppa. För att inte tala om bullarna hon bakade, hjortronsylten hon kokade och fisklådan inte att förglömma. Den var närmast magiskt god.

 

Gårdagskvällen tillbringades på Skulefestivalen,  där jag framförallt avnjöt en Melissa Horn i högform.

Trots sina lite sorgliga och svårmodiga texter lyckades hon förmedla spel och livsglädje.

Härligt!

Melissa Horn är väl den svenska artist jag mest tycker om att se live. Det kan jag redan nu säga, trots att jag bara haft tillfälle till det två gånger. Det kommer att bli många fler framöver hoppas jag. 

 

Med det sagt har jag redan erkänt att jag missade gårdagens första kvartsfinal, och större delen av den andra.

Något som aldrig hänt under tidigare VM-turneringar.

Undrar om det skadar min image, och kan verkligen gamla hundar lära sig sitta?

Struntar faktiskt i det förstnämnda och svarar självklart på det sistnämnda.....

 

 

Nu har äldste sonen flyttat....

Jomen det är ju bra för alla parter och främst för honom. Som det ska. Man växer som människa av att få rå sig själv.

Han är nog den "sambo" som varit lättast att leva med. Vi pratade i dag om det, och varken han eller jag kommer ihåg att vi någonsin grälat. På sin höjd lite irriterade på varandra har vi varit,

Nåväl, nu önskar jag honom all lycka och framgång i sitt nya liv.

Lycka är ju vad jag har i mitt eget liv.

 

Nu är det snart bara en arbetsvecka kvar innan min/vår semester börjar och vädret börjar äntligen bli lite varmare.

Hoppas att de som snart gjort bort sin semester får en varm och skön avslutning. Vi behöver det vi som lever där vintern är lång mörk och kall.

 

Till helgen jobbar ju kärleken, men vi hinner ändå besöka Skulefestivalen på lördag.

Melissa Horn är en av höjdpunkterna under kvällen. Undrar just hur hennes lite mörka och dystra texter passar in på en ljus norrländsk sommarkväll.

Förra årets festival var ju lite speciell för oss. Vi hade ju börjat snegla på varandra sedan ett tag tillbaka, men inte tordes vi röra vid varann mer än som genom ett misstag. Hon lutade sig lite mot mig under konserten med Miss Li och jag försökte tolka om det betydde nåt, packad var hon ju inte.....

Jag var lite feg och missade sedan tillfället att lägga armen om henne när konserten var slut.

Jag minns att jag var så förbaskad på mig själv när jag i min ensamhet sedan försökte somna, att det tog väldigt länge att komma till ro.... 

 

Nåväl, det löste sig till slut.

 

 

 

Rolling Rootsy Revue 2014 visade sig vara den fullträff jag hoppats på. Nä förresten mina förväntningar överträffades med råge. Helgen som spenderades tillsammans med kärleken i Uppsala, blev med andra ord en fullträff. Ja alla helger tillsammans med kärleken är ju fullträffar i sig.

Tänk förresten, snart har hon stått ut med mig i ett år. Tiden går....

 

Musiken och glädjen vi bjöds på via RRR 2014, kommer jag att leva länge på. Inget av de 8 banden/artisterna föll ur ramen. Snarare tvärtom skulle jag vilja säga. Möjligt att Basko Believes hängde på gärsgårn.

Men annars så, från den inledande Ellen Sundberg till avslutande Israel Nash Gripka, var allt högklassigt.

Musik som svängde, gungade, värmde, kändes och sa nåt.

 

We Met Tomorrow blev nog dagens största överraskning. En ung trio från Oskarshamn som glödde med sin energi och skicklighet. Om inte Rickard Lindgren, sångare och gitarrist, blir ett stort namn i musiksverige i framtiden finns det ingen rättvisa. 

Ja det gäller även Ellen Sundberg i lika hög grad.

 

Doug Seegers var väl den artist som drog mest publik.  Jag måste säga att låten han gjorde med Jill Johnson är riktigt bra. Versionen i lördags var fullkomligt elektrisk.

Jason Isbell var annars bäst! När han sjöng "Cover me up"  fick hela lokalen "ståpäls". Ja bandet också för den delen. De bara stod och log och tittade utöver publikhavet.

De hade nog inte förväntat sig jublet och allsången. Här kan nog Allsång på Skansen dra något gammalt över sig.

Så bra var vi i publiken alltså. :)

 

Alldeles innan Jason Isbell och hans band skulle kliva upp på scenen kom en yngling fram till Inger och mig. Han ville förklara hur bra Jason är. Jag sa att Jason Isbell var främsta skälet till att vi var där.

Han blev nog lite ställd över att "gamlingarna" var så "med", att han började förklara att JS varit medlem i Drive-By Truckers. Ett inte så känt men bra sydstatsband. När vi sa att dem såg vi London den 13 maj blev han paff.

Att jag då lyckades fånga Patterson Hoods utslängda handduk, minskade inte på den saken.

Det slutade med att han gav Inger en kram.

 

Vi var rätt möra när de 9 timmar som festivalen varade tog slut i och med Israel Nash Gripkas tunga rockiga avslutning. Inger och jag försöker ju alltid komma så nära scenen som möjligt.  Ingen bekväm sittplats här inte.

Regnet som vräkte ner när vi tog oss till hotellet efteråt kylde ner våra trötta och överhettade fötter.

Det kändes behövligt.

 

Vilken härlig kväll det blev!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då har vi passerat sommarens "peak". Sommarsolståndet menar jag alltså. Nu blir det mörkare igen.

Det är nog typiskt mig att komma med sådana påpekanden, men har man ett behov av att tala om hur det är så...

Glädjedödare och pessimist brukar jag kallas emellanåt. Realist och levande i nuet är min egen beteckning.

 

Mitt ändrade skärmbeteende ligger till stor del bakom att den här bloggen har en hel del spridda "skurar".

Först och främst gillar jag allt mindre behovet av att vara ständigt uppkopplad. Det är något jag aktivt försöker motarbeta. Sedan använder jag datorn numera nästan endast för att betala mina räkningar och skriva bloggen.  

Surfplattan har alltmer tagit över. Då kan man kanske säga att jag iaf  är ute på nätet, men faktiskt inte i lika hög utsträckning som via pc:n. Plattan är av någon anledning mycket lättare att lägga ifrån sig.

 

Undrar om mitt nymornade intresse för vinyl har något med den här trenden att göra. Men eftersom i stort sett all ny musik inspelas digitalt numera, pysslar de flesta vinylvänner med självbedrägeri. Inte jag dock...

Jag gillar vinyl av främst två saker. Dels och kanske framför allt är det väldigt få artister som får ihop en så där 60 minuter med bra musik på en cd. Mycken trist utfyllnad med andra ord. En lp med sina ca 40 minuter är ett mycket bättre format med andra ord.

Vinylljudet sedan är en aning mjukare och lite avrundat i diskanten. Mera lättlyssnat helt enkelt. Lite mera av stampa takten helt enkelt.

Men mera naturtroget så att säga?

Troligtvis inte.

 

Nåväl, nu när midsommar är avklarat riktar vi in oss på RRR 2014 nästa helg i Uppsala. Det blir nog lite häftigare tror jag. Sverigeälsklingen Doug Seegers är ju en av artisterna som lirar där. Själv ser jag mer framemot att få se och lyssna på Jason Isbell och Israel Nash Gripka.

En bekant som jag berättade om vår semesterplanering för, insåg att Inger och jag i mycket planerat den utifrån besök på diverse konserter, kollade lite diskret upp hur gamla vi är...

Unga är vi definitivt inte, men inte faen lyssnar vi på Ledin eller dansband för det....

Så gamla är vi inte.

 

 

 

 

 

Midsommaraftonen bjuder på omväxlande väder. Hittills iaf ska jag väl säga, för nu har solen lyst i flera minuter...

Dagens traditionella sillunch har pga  kärlekens jobbande, senarelagts till em/kvällen. Kanske lika bra det om nu solen tänker lysa med sin närvaro under eftermiddagen. Vilket vore alldeles perfekt om man även betänker att vi firar 11 månader som par just idag. Om jag minns rätt så kom den första riktiga närkontakten av tredje graden vid 5-tiden på em, så hon hinner precis hem innan för en "repris".....

 

Nåväl, veckan som varit har väl varit som alla andra veckor på något sätt. Det vill säga en vecka fylld av jobb och vardag, mixad med en eller annan "pösspöss".  Vi har nog än inte riktigt blivit "vardag" med varandra.

Den vardagen hoppas jag inte kommer nästa år heller.

 

Hon jobbar alltså och jag har själv pysslat lite med anläggningen. Trixat och fixat lite med ljudet för att få ut det mesta av anläggningen, utan att använda tonkontrollerna.  Rummets inverkan på ljudet är stor, och jag har nog inte riktigt på allvar donat med det, sedan hon drog in som en "stormvind" förra året med sina bokhyllor fyllda med böcker.

Nu har jag fått till en lite torrare bas och en något mer utsträckt diskant.

Hårdrockare och dylikt löst folk tycker nog att det därmed saknas bas, men på det brukar jag svara att det är bara resonanserna ni saknar och de vill ju inte jag ha.

 

Jaha, nu regnar det igen.